jag känner inte för vårat dop samt vigsel i sommar. Det är jättesorgligt. Inte för att jag inte vill bli hustru till min kära sambo eller döpa våran söta son utan för att jag klarar inte av familjerna - hans å min. Jag stör mig å irriterar mig på dom. Jag är rädd att denna dag som kommer att innebära så mycket andra spänningar kommer att bli skitjobbig om vi ska fira detta ihop......jätteledsen att jag känner så här! Jag önskade att jag kunde vända mina känslor inför det.....
Aha, då blir det ju knepigare...
Det som gör att du är irriterad och obekväm kring era föräldrar, är det något temporärt eller något ständigt återkommande?
Ja tyvärr, ständigt återkommande. Jag känner mig oxå osäker på dom. Jag har nämligen gett dom olika uppdrag, deligerat eftersom jag å vi hinner kan inte göra allt. Skall väl inte heller behöva fixa med allt. Maten tex...jag vill ha grillbuffe, har pratat m mina föräldrar å dom känner sig osäkra på om dom kan hålla i den biten! Jag ser framför mig att är dom osäkra kring det så kommer det ändå sluta med att jag får springa där mellan grytorna samtidigt som jag rullar håret, sminkar mig samt slår upp tälten....jag vill ha våran dag perfekt å vill att alla ska hjälpa till med bästa förmåga att skapa det, men som det är nu så litar jag inte på dom helt enkelt eftersom dom sänt ut såna signaler....vet inte om det här var begripligt?!
Sen så är det mer grejer...å när vi berättade för hans föräldrar så sa dom bara "jaha" "hur långt är det att åka till hälsingland?" Inte ett enda litet grattis eller följdfrågor!! Jag var så upprörd efter det så jag tvingade sambon att ringa sina föräldrar för en förklaring å en undran om dom verkligen var glada. Då sa dom att dom var det...men jag gick verkligen igång på det där...trista känslokalla bemötandet när vi berättade...usch!
Efter som jag är helt frälst efter att ha läst boken "Familjens projektledare säger upp sig" (och tycker att den är svaret på alla frågor...) föreslår jag trådstartaren att läsa den och se om den ger några nya uppslag till bröllop, planering etc. Lycka till, tjejen!
Å du, man behöver inte känna att man "gnäller" bland alla happy blivande brudar. Om man inte har ett visst mått av aggression och stress kring detta är man inte helt normal, eller går på starka lyckopiller...
Hihi...det var roligt Lokalo! Sant så sant...nä jag går inte på starka lyckopiller ;) ska fundera på om jag borde! ;) Iaf om jag ska lyckas genomföra det här. Jag ska kolla efter boken, det låter som nått som skulle passa mig!
Hej, vad jobbigt det låter 
Men ett annat förslag kanske kunde vara att vigas med bara de ni verkligen vill ha omkring er. Sedan sticka iväg på spa eller en hotellnatt någonstans i sverige. Det behöver ju inte bli så dyrt.
Kanske någon kan ställa upp som barnvakt den natten också 
Dopet kan ni ju antingen ta samtidigt eller vid ett annat tillfälle och då försöka stå ut med släkten en stund.
Jag tror tyvärr att det är svårt att lägga ansvaret på att bröllopsdagen ska bli perfekt på någon annan... Dina föräldrar känner sig kanske osäkra för att de är rädda för att inte leva upp till dina förväntningar?
Självklart så kan jag inte lägga hela ansvaret på dom....det gör jag ju inte heller Tooticki. Jag vill ju bara att var å en tar ansvar för sina bitar annars så blir det just så där kaosigt å jobbigt som jag absolut inte orkar med eller förtjänar heller på min bröllopsdag...
Det jag menar är att om man lägger över ansvaret för något på en annan, oavlönad person som inte har samma intresse i bröllopet som en själv så är det mycket begärt att förvänta sig att det ska bli perfekt. Om dina föräldrar inte vill stå för grillbuffén så tycker jag heller inte att de ska behöva det. Hade de erbjudit sig eller blivit entusiastiska över förslaget så hade det varit en annan sak, nu verkar de tycka att det är jobbigt men vill förmodligen inte göra dig besviken genom att säga att det är ett för stort ansvar...
Men herregud!!! Det är ju mina föräldrar. Lite måste man väl ändå kunna förvänta sig av sina föräldrar. Nä jag håller inte med dig Tooticki men så vet jag ju att du inte har hela bilden av min relation till mina föräldrar så jag förlåter dig ;)
Hursomhelst så har vi bestämt oss för att lägga hela iden på hyllan. En stor sten föll från mina axlar. Nu ska vi göra nått mysigt trevligt å minnesvärt bara med våran lilla familj. Det blir nog bäst så. Vi kommer att gifta oss utomlands istället, å det känns mkt bra. Det blir en helt annan kostnad, så vi får skjuta det hela lite längre bort....nästa vinter 09. Dopet ska vi ha i år men på ett annat ställe.....så får det bli!
Vi gjorde vårat litet och mysigt....läs om det i forumet under Jag-Fru Harrysson...lycka till
Hälsingebruden 08 skrev 2008-02-22 17:53:14 följande:
