kalla fötter

Jag lider med er. Tyvärr är jag åt andra håller och ser så fram emot att få ALL uppmärksanhet. Har funderingar på att själv stå för solosången i kyrkan till m2b. Fast jag är rädd att jag kan börja gråta istället av överväligande lyckous =) Lycka till med era vigslar o försök att "bara" se er älskande dom andra kan ni bry er om sen. Dom är ju egentligen bara med för att dom tycker om er (förhoppningsvis har det inte varit för många "måstebjudningar")

Kramar till er

Jag har varit med en gång förr, och jag var rätt nervös(vem är inte det ) Man går som en robot i kyrkan och har stenface. Fast efter kyrkan blir allt bra igen ! Var inte orolig, det kommer gå bra !

Löftena kan inte undvikas i en vigsel, antingen läser man hela själv eller så läser prästen före. Men det brukar alltid gå bra, ibland har jag övat just löftesdelen med nervösa brudpar. Det är ju inte så mycket: "Jag, NN/ tar dig, NN/ nu till min hustru(man)/att dela glädje och sorg med dig/och vara dig trogen/tills döden skiljer oss åt" Detta är det hela, och man säger ju bara en mening i taget om man väljer varianten där prästen läser före.

Kalla fötter - javisst. Inte över själva vigseln, jag oroar mig inte över detaljer som kan gå fel och så, är inget kontrollfreak. Men att hålla ihop resten av livet - det oroar jag mig för. Inte för egen del, men måste nog erkännas att jag skräms av all statistik och folk som gifter sig andra och tredje gången... Hur tänker ni andra?

Jag har läst "Kärlekens fem språk" av Gary Chapman typ 4-5 gånger och nu har jag precis läst ut "Förlåtelsens fem språk" av Gary Chapman och Jennifer Thomas.
De är kanske inte inriktade på att lugna ner oroliga vigslar inför bruden. Nej, nu blev det fel. Oroliga brudar inför vigseln ska det vara . Men för dem som är nervösa inför äktenskapet så är böckerna lättlästa med enkla, praktiska råd och tips.
Lycka till!

Ja visst tänker man på hur det kommer att gå i äktenskapet. Inget är ju säkert hur bra det än känns nu. Jag gifter mig för andra gången fast är inte skild utan änka. Bara man skriver det ordet får man en bild av en gammal tant med svarta flor fast jag är inte riktigt så gammal än ! Jag tror att det viktigaste är att man inte är ifrån varandra mycket på diverse aktiviteter och hobbys och så, man ska göra saker tillsammans ! Det som dödar är när man inte ses, och det byggs på mer och mer tills man blir en gammal bitchig sur tant ! Jag är inte speciellt orolig, det blir vad man gör det till och vi kommer vårda vad vi har.

Jag har inte kalla fötter varken för vigseln eller äktenskapet (vi får se när det närmar sig men just nu känns det bara kul att få stå i mitten osv)

Däremot är jag lite rädd att vårat sexliv blir drabbat... att spänningen försvinner för att vi är man & hustru. Men många på BT har sagt att det inte händer. Det är snarare barn och att man varit ihop länge som påverkar men inte det faktum att man gift sig.

Jag vill ju vara ihop länge (alltid) och ha barn... som tur är har vi en öppen dialog om sex. Det känns bra...

Oj vad aktivt det blev här Självklart har man haft tankarna om det är rätt man man gifter sig med osv. Det är mer än regel än ett undantag vad jag har förstått när jag pratar med andra.
Men den biten är jag inte så orolig för. Det går ju att skilja sig om det skulle gå åt fanderns. (hoppas inte)

Men som sagt. Löftena i kyrkan.....HUH!!! jag vill bara säga ja. det räcker gott och väl för mig.
Vi ska träffa prästen på söndag. Får se om det går att förhandla lite om den biten.
Min m2b är också skräckslagen inför att behöva prata framför alla.

Vi har ju tyvärr bjudit en del "måsten" åxå. Det känns väl inte så mega kul men men.......

Jag känner precis likadant. Är så nervös för cermonin så jag har svårt för att somna om kvällarna, och vi gifter oss 24 maj!! Kalla fötter trodde jag det var när man funderade på om det är rätt person man ska gifta sig med eller inte, men så kanske det inte är.

Carin1983: Min man insåg först dagen innan att han skulle vara tvungen att "rabbla löften", han fick lätt panik! Men jag lät honom läsa igenom dem några gånger så att han fick öva! Till saken hör att vi var ensamma när vi gifte oss! Ändå blev det nervöst för min man! Själv blev jag så rörd under vigseln att jag var rädd att rösten inte skulle bära! Men det gick bra! I efterhand tror jag inte att det hade gjort någon skillnad om det hade suttit 100 personer bakom oss, just då fanns bara vi! Min poäng är nog att det är nog helt naturligt att man blir nervös! Men som ett av våra vittnen sade, ta tre djupa andetag så går det bra!
Lycka till!

Jag är oxå livrädd för att stå inför folk o "prestera" något. Jag är livrädd för att storgrina hela tiden i kyrkan o inte kunna sluta, eller asgarva hysteriskt, som jag oxå kan göra när jag blir nervös ;) Inte alltid det passar sig så att säga...

Vi har kompromissat lite, vi har en liten vigsel o middag med bara familjen o sen på kvällen en större fest med alla vänner o bekanta. Vi kommer naturligtvis vara i centrum hela kvällen oxå men inte på samma sätt, lite mer avslappnat.

Nu är jag dessutom otroligt nervös inför att festen ska bli tråkig men det är nog en annan femma.. Och vi gifter oss inte förrens 16 aug!!

Skönt att veta att man inte är ensam om dessa känslor.
Sover gör jag på nätterna men drömmer så hemska mardrömmar om bröllopet. Allt från att monster äter upp oss (hi hi hi) till att min klänning blir förstörd av målarfärg. Ja jösses, man kan ju bli galen av mindre.

TS
Kanske ska du ta en liten whisky somm kan lugna ner dina stackars nerver ?
Så brukar man se på filmen eller hur?

jo hi hi hi. jag som blir full bara av att titta på alkohol...en wiskey innan vigseln blir nog lyckat