• Fru Almqvist

    Måste man ta hänsyn till taskig svärmor!?

    Usch jag blir så trött! Måste få avreagera mig lite!
    Varför måste man ta hänsyn till folk som bara är intresserade av sig själva?
    Mitt problem är väl egentligen att jag bryr mig överhuvudtaget... men så här är det. Vi gifte oss ju i måndags. Vi valde att göra det lite "halvhemligt", vi berättade för våra allra närmaste i förväg men genomförde det hela på egen hand.
    Jag var bortrest precis veckan innan bröllopet och min man berättade på egen hand för sin mamma - enligt honom gick det hela jättebra, över förväntan! Fine, när jag frågade lite mer i detalj visade det sig att hon i princip inte sagt någonting...
    I alla fall, vi gifte oss som sagt i måndags, i söndags skickade hon ett sms (!) med typ "lycka till imorgon" - väldigt personligt hrm...
    Min man skickade ett sms till henne på tisdagen och sade att min mamma hade fått bilder på mailen som hon kunde kika på (de råkar jobba på samma arbetsplats) hon svarade att det skulle hon göra. Sedan har hon inte hört av sig, inte ett telefonsamtal, inte ett ljud! Jag vet att jag inte borde bry mig, men nu vill han åka hem till henne och visa alla våra foton och jag känner bara för att strunta i allt ihop. Varför ska vi engagera oss när hon aldrig bryr sig? Vi har varit tillsammans i 7 år och hon har aldrig bjudit på middag t.ex.
    Mina föräldrar hade köpt blommor till oss när vi kom hem, hans pappa och hans nya hade köpt en flaska bubbel när vi var på väg, de har inte sagt så mycket men de visar ändå att de är glada för vår skull och bryr sig om oss.
    Någon som har bra tips på hur man biter ihop?

  • Svar på tråden Måste man ta hänsyn till taskig svärmor!?
  • kexxet

    Så himla tråkigt när det blir så..
    Men du tror inte att hon är sån bara för att ni gjorde de hela hemligt och att hon inte fick vara med lite å planera och så?

  • Fru Almqvist

    Att planera är inte hennes grej! Så det tror jag inte, hon har eg. alltid varit sån här, kan aldrig säga något positivt om något vi gör.
    Båda gångerna hon gift sig har hon gjort det hemligt, utan fest osv. Så hon är väl inte riktigt rätt person att klaga...
    Vi kommer ju ändå att ordna en fest till sommaren när "alla" får komma, så det tycker jag ändå är bättre än om vi hade "smitit" helt och hållet...

  • kexxet

    Då kanske det inte är konstigt att hon är sån..Men hon kunde ju iaf ansträngt sig lite mer..!
    Men du har inga planer på å prata med henne eller?

  • lycklig78

    Jag känner igen mig lite grann.. Men jag tror inte det är en så stor grej för alla, så som det är för oss. När vi talade om för svärmor att vi ska gifta oss, så svarar hon ett snabbt... -"Jaha".. och i nästa stund ´-"Kan någon skala räkorna?" (Ja vi var där på middag..)

  • Fru Almqvist

    Under alla våra år har jag bara haft ett allvarligt snack med henne... det slutade med att hon beklagade sig över allt ifrån hur hemsk hennes skilsmässa för 20 år sedan var till, ja jag vet inte allt. Det var inte så givande. Men nu funderar jag faktiskt allvarligt på att säga ifrån. Tror inte att hon fattar att vi blir ledsna av att hon inte bryr sig.
    Hon är en person som aldrig bjuder till själv men som ändå förväntar sig att vi ska komma och hälsa på osv.

    Förlåt att jag gnäller så här! Men det är svårt att ventilera på annat håll vid den här tiden på dygnet

  • kexxet

    Jag har så svårt att förstå sånt, för att våra föräldrar började gråta och vi skåla i champagne..Dom tyckte att detta skulle bli hur kul som helst..

  • Fru Almqvist

    Lycklig 78: Jag tror att du har rätt i att det inte är lika stort för alla. Men lite social kompetens och vanligt hyfs borde ju säga att man åtminstone kan spela med lite... Åtminstone som förälder.

  • lycklig78

    Tyvärr, så reagerar inte alla lika.

    Man får glädjas med dom som glädjer sig helt enkelt, och inte gräva ner sig för dom som inte gör det.

    Något annat tips kan jag inte ge.

    Vi kan inte ändra på andra, bara oss själva.

  • tonårsmorsa

    Ibland måste man nog inse att alla inte besitter förmågan att visa glädje över andras lycka. Taskigt men sant! Men ni kan ju alltid säga något om att ni skulle uppskatta om hon visade att hon gladdes över ert bröllop.

  • Fru Almqvist

    Så sant så sant! Jag ska försöka låta bli att hetsa upp mig i onödan...
    Vad hade vi gjort utan BT

  • Fru Almqvist

    tonårsmorsa: Jag vet ju att hon har svårt att visa känslor och att prata om djupare samtalsämne än vädret... men man önskar ju att det vore annorlunda. Svärfar är typ jordens tystaste man, men jag kände ändå att han var glad för vår skull i och med gesten med att han och hans sambo gav oss en flaska bubbel som vi kunde fira med.
    Frågan är om det är värt att säga något alls till henne eller om man bara ska "le och se glad ut ändå"?

  • lycklig78

    Jag tycker du ska göra det din magkänsla säger. Svårt att råda när man inte vet vad som ligger till grunden för hennes "svårighet att dela er glädje". Jag vet hur som helst att det inte är någon idé att prata med min svärmor. Hon är tyvärr bara sådan och jag har aldrig sett henne visa känslor alls. Tragiskt!

  • MissieA

    Tror du att hon kommer förstå om du säger ifrån eller kommer hon tycka att du överreagerar?

    Kan inte din man säga något till henne istället, typ "är du inte glad för vår skull mamma?".

  • Fru Almqvist

    MissieA: Jag vet inte om hon skulle förstå. Utan att gå in på detaljer så var det två personer som blev mer eller mindre utfrysta på hennes arbetsplats och dessa personer (som jag känner på olika sätt) mådde jättedåligt. Svärmor sa vid det tillfället "jag ser inte problemet". Så hon har uppenbart problem med empatin.
    När det gäller min man är han ju inte direkt van vid att prata med sin mamma. Han har gjort det vid några få tillfällen när hon verkligen gått över gränsen. Men han är väl rädd för att försvåra det hela om det blir en diskussion. Konflikträdd? Jo jag tror tyvärr det.

  • tonårsmorsa

    Förstår att du önskar att hon automatiskt kunde visa glädje över er lycka. Upplevde samma sak när jag berättade för min mamma att vi ska gifta oss. För mig är det jättestort, även om vi bott ihop hur länge som helst och våra barn hunnit bli tonåringar. Tyvärr fick jag inget spontant "GRATTIS" som jag hoppats, men hon har ändå visat intresse genom att fråga om det kommande bröllopet. Och känner jag framöver att jag ändå inte får den respons jag önskar kommer jag vara öppen med vad jag förväntar mig från henne. För om man inte säger vad man vill är det svårt att kräva att andra ska förstå det.

  • Fru Almqvist

    Tack för era tankar!
    Nu får jag väl gå och sova på saken så får vi se om jag är något klokare imorgon...

  • Fru Almqvist

    Träffade svärmor idag, första gången efter att vi gifte oss. Hon sade inte ens grattis... Kan ni fatta?!
    Vet inte om jag orkar bry mig, men det kan ju inte vara så kul för min man... Det är ju ändå hans mamma! Suck.

  • Paeonia

    Min mamma är likadan, jättesvårt att visa positiva känslor. Hon kan annars flyga i taket om det är något som är fel så såna känslor har hon inga problem med.

    Men att säga grattis,vad kul eller framförallt förlåt det går inte. Kommer inte hända nu när vi gifter oss liksom det inte kom något grattis när vi fick barnen heller.

    Jag har accepterat att hon är sån det är hennes personlighet. Jag vet att hon innerst inne tycker saker är kul utan att hon säger det. Jag får liksom höra på omvägar att hon är stolt över mig och tycker att jag gör bra ifrån mig.

    Hon skulle heller aldrig krama om mig och ännu mindre säga att hon älskar mig (kommer inte ihåg sånt från barndommen heller faktiskt). Fast jag vet att hon älskar mig och mina barn och tycker om min sambo så får hon inte fram det.

    Men det är min mamma det. Mot ens svärmor är man liksom känsligare.

    Försök att inte bry dig. Endel kan bara inte.

    Kram Paeonia

  • Fru Almqvist

    Paeonia: Tack för dina rader. Jag försöker att inte hänga upp mig på detta, men som sagt man önskar ju alltid att det hade kunnat vara annorlunda. Som du säger är det ju lite olika med ens egna föräldrar och hans föräldrar. Sina egna är man ju van vid och vet både hur de är och hur man ska hantera vad de gör och inte gör. Efter 7 år känns det fortfarande inte som att jag känner hans familj särskilt väl...

  • Saxiquine

    Trist med en sådan självupptagen svärmor.
    Men så är det ibland. och det är ju inte henne du gift dig med som tur är så försök att bara låta det rinna av dig!

Svar på tråden Måste man ta hänsyn till taskig svärmor!?