Taskig tjejkompis
Jag har en tjejkompis som har "hängt med" sedan början av lågstadiet, men de sista åren har vi glidit ifrån varandra, mest på grund av att hon inte hör av sig. Till slut så orkade jag inte vara den enda som försökte hålla vänskapen vid liv, så jag ringer henne inte längre. Men vi springer ju på varandra ibland, nu senast utanför brudbutiken när jag just provat ut min klänning. Det var ju inte läge för en vit lögn direkt så jag berättade om klänningen och alltihopa. Hennes kommentar var då: "Jaså ska du ha en Nixa? Jag antar att affärerna inte går så bra längre, hahaha."
Hon syftade alltså på det faktum att jag är egen företagare och att det (tydligen) är billigt och smaklöst att gifta sig i en Nixa-klänning?!
Och jag insåg att det är exakt så vår relation har sett ut genom alla år. Hon pikar, trycker ner och hånar mig. Antagligen för att känna sig bättre, snyggare och mer framgångsrik själv. I högstadiet/gymnasiet hände det ofta att hon flirtade med killar som hon visste att jag var intresserad av, som för att markera för mig hur chanslös jag var. Hon skrattade åt mig och kallade mig "plugghäst" när jag förberedde mig inför prov, men krävde sedan att få tjuvkika på mina svar. Och hon hackade på mig för att mina föräldrar inte tjänade så mycket pengar och för att jag inte hade råd med lika dyra märkeskläder som hon hade.
Jag har låtit henne hållas för jag har alltid känt mig underlägsen inför henne, varit den trista tjocka kompisen i skuggan av den snygga populära tjejen. Men nu är det inte så. Jag är inte tjock längre och absolut inte trist. Jag driver ett eget företag (som jag råkar veta alltid har varit HENNES dröm), jag har en underbar lägenhet mitt i stan, en massa vänner... och jag ska gifta mig. Aldrig att jag tänker låta henne vara kvar i mitt liv och fortsätta med sina påhopp bara för att hon känner sig hotad eller avundsjuk eller något.
Jag fick inte ur mig något bra svar där på gatan men jag får min "hämnd" när hon upptäcker att hon inte är bjuden på bröllopet. Vilket hon så klart förutsatte!
Det är inte min stil att känna mig skadeglad eller vilja vara elak mot någon, men i det här fallet så känner jag mig faktiskt glad att för en gångs skull få vara den som inte låter sig trampas på ostraffat. Om hon är så fräck att hon ringer och frågar varför hon inte är bjuden så ska jag gladeligen tala om det för henne, och annars kommer jag helt enkelt bara inte höra av mig till henne något mer.
Någon som känner igen sig i den sortens kompisrelation? Jag känner mig lite dum för att jag inte har fattat förut hur knäppt det är att fortsätta vara vän med någon som bara får en att må dåligt...
