Ångrar bröllopet?
Finns det någon här som ångrar sitt bröllop nu efteråt? Inte sin partner utan hur själva bröllopet gick till?
Hur gjorde ni och vad skulle ni vilja gjort istället?
Finns det någon här som ångrar sitt bröllop nu efteråt? Inte sin partner utan hur själva bröllopet gick till?
Hur gjorde ni och vad skulle ni vilja gjort istället?
Ni får delad vårdnad vid en ev. skilsmässa. Det ska väldigt mycket till för att en förälder ska få ensam vårdnad om barnen.
Sen vad han gör när han har barnen kan du inte styra över (så länge det inte är något brottsligt förstås).
Men om du nu inte får iväg honom på familjerådgivning (som jag faktiskt tror är det ända sättet att komma vidare för er två). Så måste DU ha hjälp av någon utifrån. Ring husläkaren och tala om hur du mår och att du måste få hjälp att få komma till någon kurator.
Har du fler än din bror (mamma, vän eller annan släkting) som också kan stå upp för dig?
Bor ni på nedervåning hos hans familj? Jag tror ni verkligen behöver ett mer eget boende. Är det helt omöjligt att flytta?
Så här kan du inte ha det, gumman.
Kram Paeonia
Ja herregud vad jag lider med dig och er......
Steg 1 ; är att få honom inse att NI HAR PROBLEM. Han måste INSE att det är problem. Det KAN väl inte vara sant att du äter lyckopiller för detta ? Och ni har inga problem tycker han ?
Steg 2 ; Han kan inte vara intresserad av vad omvärlden ska tycka, det är NI som är det viktiga.
Steg 3 ; Kommunicera, barnfria, pigga (inte på kvällen) alltså bästa läget innan ni diskuterar. Gå inte i försvarsställning utan försök se det utifrån. Som någon annan liksom. Ta inte saker som kritik, ni måste försöka lösa detta som vuxna.
Allt blir genast mer komplicerat när det finns barn med i bilden. Men barnen mår inte bra förrän ni mår bra !!!!
Lycka till och ta det lugnt, gör inget förhastat !!!!
Stackare, vilken soppa!
Men kan han verkligen ta barnen ifrån dig?
Det är jag tveksam till....
Jättesvårt att ge råd, men jag håller med föregående, håll inte ihop för barnen. De märker så tydligt att ni inte har det bra och att mamma mår dåligt.
Jag tycker så synd om dig, men jag skulle inte vilja vara gift med någon som inte kan stötta mig.
Din man ska ju stå på din sida!
Och hans familj ska vi inte gå in på....suck
Skulle du inte må bättre av att gå vidare och ha delad vårdnad om barnen?
Jättestor kram till dig och dina barn!!!!!!
Min man var lika dan när det gällde familje rådgivning men jag ställde det kravet och det var det bästa vi gjort,hade aldrig blivit bra annars.Eftersom det är en tredje person där som medlar så lyssnar man bättre! Hans familj vet än idag inte vad vi gått igenom.
Håller tummarna för dig och ger dig en kram!
Ingen kan ta dina barn ifrån dig så länge du inte gjort dom illa, jag tror till och med att han inte kan flytta jätte långt utan din påskrift,vet inte säkert men kolla upp vad du har för rättigheter,skaffa dig kött på benen
Michaela 1975: Lider med dig. Dina ord skulle lätt kunna komma från mig. Har det precis likadant och vi gifter oss om en månad.
Det hela låter otroligt olyckligt. Jag tycker som ovanstående kommentarer - försök söka hjälp! Tala med någon. Men gör inga förhastade beslut!
Stor kram, jag hoppas att det löser sig för er.
Helt otroligt hur folk kan bli och vilka sidor som kommer fram vid ett bröllop. Helt sjukt och egoistiskt av hans familj tycker jag, kan inte fatta att det ens blev en diskussion från början från hans familjs sida, om detta var bestämt med din bror så är det väl upp till honom om han pallar eller inte vid ev. sjukdom. Helt klart är nog att din mans familj är mkt självcentrerad och det sorgliga i detta är att din man troligtvis inte kommer kunna välja sida.
Han kan inte ta barnen från dig. Så är det bara, han har inte en chans i världen att ta dom.
Men du kan inte leva på det sättet du gör nu det förstör din själ. Mitt x var som din man är, han försvarade alltid sin mamma över mig. Jag orkade inte tillslut att leva så. Idag mår jag mycket bättre att lämna honom var mitt livs bästa beslut.
Din man har ingen som helst rätt att behandla dig så illa och din svärmor %&//%&%¤¤#¤%&/(())==)(/& kä__ring! Hans mamma var exakt lika....
Önskar dig verkligen all lycka.
Och han kan inte ens flytta från stan med barnen utan att du är med på det.....
Michaela,
Jag lider med dig, sitter här och blir rent sagt förbannad när jag läser ditt inlägg, hur kan man bara göra så?
Jag hoppas verkligen det löser sig till det bästa för er.
Styrkekramar!
sånt här är aldrig lätt -att smälta samman två liv och två familjer till ett.. Vi gifter oss trots allt in i hela tjocka släkten med...
Det är jätteviktigt att känna att man har stöd från sin man/fru/partner. Man kan inte klara det själv!! Det är inte så att jag är expert på äktenskap men jag växte upp i ett hem där allt utåt var perfekt men när dörrarna stängdes var det helt annorlunda.
Mikaela 1975, eller vemsomhelst som känner igen sig i denna historia, lyssna på barnen, dem säger mycket genom hur dem beter sig. På grund av ålder så kan man inte lyssna på vad dem säger men jag lovar dig att dem visar dig hur dem mår!
Dem svåraste valen är oftast dem rätta..
Usch, det låter verkligen hemskt, vilken massiv otursdag och att det förstörde så mycket mellan er. Det spelar väl ingen roll om han anser att ni inte har problem, om du anser att ni har det så är det ju ett faktum! Hur som helst så mår ju du dåligt av det och då måste ni ju hitta en lösning och innebär det att söka hjälpa, så borde han vilja göra det för din skull, om han verkligen älskar dig. Stå på dig!
Jag håller med Ilbäcksan, stå på dig! Så där skall inte ett förhållade vara!