• Fhlikkan

    är jag konstig?

    Hej där!

    tillsammans med min kille sen 9 månader tillbaka. vi älskar varann, har det bra osv. Men.. jag vet inte om det är jag som är "konstig". Saken är att killen har några kompisar, som han är väldigt nära, samt står nära släkt osv. Tkr verkligen om hans vänner å släkt, underbara. å vi umgås alla en hel del. Problemet är att han alltid verkar sätta dom först. oavsett. inte att han ställer in ngt planerat med mej för dom, men det kan gå en vecka å vi ses inte. ja har tröttnat på att säga ska vi ses hela tiden. Ja väntar lite på att han ska göra de. för gör ja det känns de som ja tvingar han, å så ska de inte kännas.. =/ Det kan gå några dagar å han säger inget, men under dessa dagarna har han träffat vännerna, gjort de ena å andra med dom lr släkt osv. När han har tid, är han trött, lr sjuk eller nått, lr så hittar han på nått med killarna senare. Om han har tiden, å orken till att göra annat, vf inte träffa mej? Okej, nu lät det nog värre än vad det är. inte så att han gör ursäkter för att slippa träffa mej. Bara att han inte priar mig.. han är snart 28, å ja 26. och vi båda vill ha det seriöst med framtid osv. Men ja vet inte, känns som han inte riktigt tar det så. han vill ha singellivet (utan fest å tjejer) å ändå seriöst förhållande. Han kämpar inte tillräckligt tkr ja. å ja orkar inte tjata å klaga mer. ska man inte vilja träffas? ja vet inte, vet inte vad ja ska göra. å jag vet att han aldrig vill förlora mej. men hur länge ska ja stå ut med att aldrig komma först, över vännerna iaf? =/

    help. =(

  • Svar på tråden är jag konstig?
  • Inni84

    Jag tycker du ska göra likadant och inte vara så tillgänglig för honom. Då kanske han får känna på hur det är att inte vara prio 1 hela tiden. Det är extremt svårt när man verkligen är kär i nån men jag tror det är det bästa du kan göra...

    Kram

  • 2008-08-09

    Jag tycker nog snarare att du ska sätta dig ner och prata med honom om det här. Det är aldrig bra att "hämnas tillbaka!..

  • Inni84

    Jag ser det inte som en hämnd utan bara ett ställningstagande att en människas liv inte kretsar kring en annan...

  • 2008-08-09

    Jo men i ett förhållande tycker jag att man pratar om sånna här saker. Tror inte direkt att förhållandet blir så mycket bättre av att hon "undviker" honom också, kommer nog snarare att göra så de glider ifrån varandra mer. Men det är ju bara vad jag tror.

  • Fhlikkan

    2008-08-09 skrev 2007-11-28 22:17:24 följande:


    Jo men i ett förhållande tycker jag att man pratar om sånna här saker. Tror inte direkt att förhållandet blir så mycket bättre av att hon "undviker" honom också, kommer nog snarare att göra så de glider ifrån varandra mer. Men det är ju bara vad jag tror.
    ja förstår vad du menar, saken är att ja redan pratat med honom om detta självklart.. ja är sån, säger vad jag tänker/tkr. Han förstod vad ja menade å allt var jättebra. Men han är väl sådan som person, lr rättare sagt det är en vana han har, kompisarna har alltid varit väldigt stor del av hans liv, därför är det ingen ändring som håller i sig. Visst ska han ha sin fritid osv, men hur länge ska han sätta dem före mig hela tiden. tråkigt å behöva ha detta som problem. =( vill ju bara vara med honom och bygga nått bra mellan oss. Han ställer ALLTID upp om de ber/vill nått. Men för mig tycks inte samma visa gälla..

    =( vet inte, får väl göra som du säger, vilket är det ja funderade på oxå, att inte vara så tillgänglig. sjukt synd o behöva hålla på så i denna ålder, men finns ingen annan väg vad ja ser så..
  • Fhlikkan

    Oj, blev lite fel i inlägget ovan. Ja ville bara dela med mej att jag gjort som du tycker redan, å att ja får gå på inni84´s spår å se vad som händer..

    men tack för svar! =)

  • Misery

    följer du aldrig med när han hänger med sina polare?

  • Mary81

    Hej!!

    kende so igen mig i det du skrev, jag er nu 26 or och min sambo er jemn gammal med mig. Vi treffades for ca 3 or sedna men hade varit goda venner ca 2 or innan vi blev ett par. Jag er sjelv en person som venar min familj och mina venner, men jag har visa kritierer som jag tycker att ett moget forhollande som bygger mot en gemensamframtid har, bl.a. att man ger mycket tid for varandra och att ens partner gor forst. So tyckte inte min sambo, vi hade monga grell i borjan, tills han ockso forstod vad jag pratade om, att det inte var samma sak som att lemna sin famlij och venner bara att det er rett svort att starta en djup relation om allt annat ska vara precis som det alltid varit. det tog monga grell diskusioner och torar innan vi lyckades definera det som var en bra balans for oss, och ner vi vel gjort det visade det sig att jag egentligen tykte lite bettre om hans sett att se po saker och ting och for honom var det tvert om. Som tjej/kvinna/flicka tror jag att man tenderar till att go for fort fram i sitt mol att definera den stabila relation som man vill vara i medans men kanske tenderar till att go lite longsamt. Hur som helst jag tror det du upplever er ganska vanligt. Det besta du kan gora er att beretta for din kille vad du tycker och tenker om det hela och be honom bretta hur han kenner, glom inte att lyssna po vad han seger. Er ni boda sekra po att ni vill vara med varndra er det sedan dags att borja kompromisa du kanske moste setta ner ribban anningens och han hoja den. Min tidigare pojkven och jag passade perfekt ihop redna fron borjan men efter nogra or vexte vi i ser, jag och min nuvarande kille hade svort att fo det att fungera i borjan men nu vexer vi bara nermre och nermre varandra for var dag som gor och till sommaren gifter vi oss, so jag tror att det kommer losa sig for dig!! Lycka till och ta vel hand om dig!! Kram

  • Tooticki

    Kanske är det så att han behöver träffa sina vänner mycket och ha mycket egen-tid? Kan du leva med det om du vet att det är dig han älskar?

    Kanske är det ett bra tips att tagga ner och börja planera och göra roliga saker ihop med dina vänner istället. Kanske börjar han längta och vågskålen tippar över lite?

Svar på tråden är jag konstig?