Han tycker inte om att bära ring....

Tja, som jag sa, jag varken kan eller vill tvinga honom till något han inte trivs med. Om min pojkvän ska bära ring så är det hans beslut. Men jag menar nog snarare att i så fall låter jag hellre bli att förlova mig och avstår från ringen jag också. Hellre att vi gör likadant, som jag känner nu. Egentligen ville jag mest skriva av mig lite eftersom jag känner mig besviken över detta - men nu vet jag vad han känner och behöver inte längre gå och tänka på den biten.

Men tycker du verkligen att det är ringen som är det viktigaste?

Jag menar, jag kan verkligen första om ringen är viktig för dig och att du blir lite besviken över att han inte känner pa samma sätt!! Men det borde väl ända vara "större" att han VILL förlova/gifta sig med dig??

Kanske du kan komma förbi dina associationer till dina föräldrars förhallande pa nagot sätt? Att ni utvecklar just ERT sätt att se pa förlovning etc? Ni kanske kan ha nagon annan symbol för det hela, om symbolen i sig är viktig?

Jag tycker att båda kanske borde kompromissa.. Att han i alla fall är öppen för att prova, ifall det är så att han faktiskt skulle kunna hitta en ring som han trivs med. Eftersom det är så pass viktigt för dig.

Men om han inte skulle hitta någon så tycker jag att du ska försöka omvärdera det hela.. Det verkar ju trist om du inte ska kunna förlova dig och/eller gifta dig pga en sådan sak.

Jag förstår var du kommer ifrån då jag själv känt lika dant. Men jag har omvärderat saken.. Vilket det handlar om, att värdera om saker och ting.

Egetnligen är ringen/ringarna obetydliga. Det är i ditt huvud som du skapat deras starka betydelse.. Kanske dags att tänka om och värdera andra saker.. Att se bevisen och bekräftelsen på andra sätt, viktigare och bättre sätt.

Förra gången din pojkvän var förlovad höll det ju uppenbarligen inte - det kan inte vara så att en känsla av att det var "fel" var förknippad med ringen han bar då?

Hur som helst. Han kan väl prova att använda ring (det tar ju några veckor att vänja sig) och om han inte trivs: ha den endast vid speciella tillfällen. Så vet jag flera som gör!

min fästman har aldrig haft en ring och tycker att det kommer att kännas konstigt ett tag.. men det gjorde för mig också tills jag blev van.. om han bär ringen ett tag (några dagar) kommer han att glömma att han har en på fingret..

Fast alltså, nu måste jag vara lite trotsig (i vanlig ordning)..

Det är faktiskt inte alltid så att man vänjer sig vid att bära ring. Man vänjer sig väl mer eller mindre men det känns inte bekvämt för alla trots att dom kanske vant sig..

Jag har anv ringar i omgångar, långa perioder, men känner mig aldrig helt bekväm med det.. Oavsett modell av ring..

Måste försvara killen där lite faktiskt!

min fästman tyckte också det var konstigt och ovant och jobbigt att bära ring först men när han haft den ett par veckor tänkte han inte på det... nu känner han sig tom utan den

Men som sagt, det sitter inte i ringarna... men man ser ju mer " upptagen" ut med ring på fingret så klart....

Som andra sagt så sitter inte förlovningen i ringen utan i hjärtat.
även om jag tycker att det är en vacker symbolik i att bära ring så passar det ju inte alla.
Tatuering eller en ring i en kedja runt halsen (Om man nu tycker om symboliken i en ring)?

Min sambo tycker inte heller om att ha sin förlovningsring, dessutom FÅR han inte ha den på jobbet då han är elektriker. Vi har löst det så att han har ringen i ett läderband runt halsen istället. Guldsmeden sa att en guld- eller silverkedja med tiden skulle nöta på ringen, läder är skonsamt. Det blev riktigt fint, dessutom syns ju graveringen också! Det känns fint att läsa mitt namn och "vårt datum":)

BMTS-

Vi ska gifta oss nästa år och min sambo tycker inte alls om smycken. Han känner sig instängd på något sätt. Jag tycker att det är helt okej, vill han inte så vill han inte. Jag kommer att ha två vigselringar. Kärleken sitter inte i ringen utan i hjärtat. Hans bror är likadan, han har en ring men den ligger alltid i en låda.

Min mamma har aldrig sina ringar på sig, hon tycker inte heller om att ha ring och känner sig obekväm. Men hon är lika förlovad och gift för det och det vet ju min pappa. Jag tycker inte att det finns någon anledning att få någon som inte vill ha ring att ha det ändå, jag förstår inte vad som skulle bli bättre av det. Ni kan ju vara lika lyckliga, kära och förlovade ändå.

Kan han inte ha den runt halsen då?

Min M2b gillar inte heller att ha ringar... jag ville att båda två skulle ha två ringar men eftersom han inte ville ha ringar så kom vi överens om att han bara ska ha en... Han ville också bara ha en vanlig slät ring men när vi väl satt där borta och tittade och provade ringar så fastnade han för allt annat än vanliga släta ringar ... Ett tips som alla andra sagt, åk och prova ringar det kan ändra hans åsikt...

Hoppas ni kommer på nå smart som passar er båda... lycka till

Oj, oj, oj!!!

Jag har varken min förlovningsring eller vigselring på mig!!!

Trivs inte i smycken över huvud taget och varken jag eller min man känner oss mindre älskade eller gifta för det...

Glöm inte att förlovning, kärlek och äktenskap sitter inte i ringarna. Vi förlovade oss 1 jan och fixade ringar 30 mars. Vi var lika förlovade under den tiden som vi är nu med ringar. Jag har en gammal kollega, hon och hennes man har varken förlovnings- eller vigselringar, de har vart lyckligt gifta i 10 år.

Mitt tips är at ni förlovar er med ringar, så kan han prova om det känns bättre nu, tycker han att det är jobbigt kan han ha den i en kedja runt halsen.

JAG tycker det är hemst jobbigt och obekvämt med ring, men vad ska man göra? Vi är ännu inte förlovade och jag längtar med någon slags skräckblandad förtjusning. Vill inget hellre än att förlova mig, men ser ej fram emot ringbärandet.
Så det jag försöker göra är att vänja mig....det går ganska bra faktiskt, men visst är det jobbigt när det blir till ett problem...

Om du vill vara förlovad och han inte vill bära ring - förlova er med bara en ring då. Om bärandet av en ring är ett hinder för honom för förlovning så kanske det skulle vara lättare för honom att gå med på det. För som min man säger, jag är ibland orolig att tappa ringarna och några gånger har jag drömt mardrömmar om det, så är det löftet som är det viktiga. Ringen/ringarna är bara symbolen för det. (Han har ring.)
Delvis kan jag förstå din kille. Jag tar alltid av mig ringarna på kvällen och kan känna om jag har haft dem på mig för länge att det skaver och kliar. Och i början ångrade jag mig nästan att vi köpt den så tjock (fast nu känns det tryggt - den kommer inte att slitas ut i första taget ).
En variant är att ni köper två ringar och att han har sin på sig vid högtidliga tillfällen.
Du kan ju fråga honom om han kan gå med på en sådan kompromiss, om det inte är andra saker som hindrar honom eller gör att han vill vänta.