• Fhlikkan

    När vet man, för tidigt? =(

    Hejsan svejsan!

    Är en flikka med alldeles för lite tålamod som behöver hjälp!
    jag är 26 år. Han är 28. Sen 8 månader är vi ett par. Våra bakgrunder (förhållanden osv) är väldigt lika. Vi har samma värderingar, tankar om framtiden osv. Vi funkar väldigt bra ihop. Jag vill utan tvekan spendera min framtid med denna man. Visst har vi pratat (skojat lite sådär) om äktenskap, barn osv. Han verkar ha planerat in mig i sin framtid iaf (av vad JAG kan avgöra), sen vet jag ju inte hur det verkligen ligger till. Min biologiska klocka tickar HÖGT!

    Ja känner mig redo för allt det där, för att de ska bli vi för alltid. Vet ej dock exakt hur han känner, vad han vill osv och jag är rädd att det är för tidigt för att fråga?? jag vågar inte. Han har frågat mig om framtiden, hur många barn jag vill ha osv.. så vi har på rätt kort tid ändå pratar om en hel del stora saker.

    Efter hur lång tid kan man börja prata om framtiden osv? Hur vet man att han vill ens (tecken osv)

    Åååh hjälp, ja får panik snart. Gör mig själv galen.
    Kram till er alla iaf!

  • Svar på tråden När vet man, för tidigt? =(
  • Tooticki

    Fråga honom, berätta hur du tänker om framtiden och fråga om hans tankar!

  • BlivandeFruJohansson

    Håller me, den enda du kan fråga är honom själv!

  • Tooticki

    Personligen föredrar jag att den jag är tillsammans med är ärlig med hur den känner när den känner det. Annars vet man ju inte riktigt vem det är man är tillsammans med faktiskt!

  • Karis Annelie

    Efter 8 månader kan man väl gott och väl börja prata om barn, vigsel o sånt? jag började med det på en gång, för att vara säker på att vi ville samma saker i livet. Sedan började vi planera lite mer på allvar längre fram, men bara att veta att han också vill är en skön känsla.

  • Akvavit

    Vi började också prata ganska tidigt, som Karis Annelie skrev, för att vara säker på att man vill samma saker. När jag blev singel efter ett långt förhållande och hade passerat 30-årsstrecket kände jag att jag inte hade varken tid eller lust att slösa bort månader eller år på någon som i slutänden kanske inte alls ville bilda familj, och jag tror att min blivande kände likadant.

    Jag sa till honom som det var, och tänkte att om jag skrämmer bort honom så är han ändå inte redo på samma sätt som jag är, och då hade det nog inte blivit nåt ändå i längden...

Svar på tråden När vet man, för tidigt? =(