Beslutsångest!

1: Älskar du honom?
2: varför vägrar han?

SVårt att råda bara så där.

Tycker Miserys frågor är väldigt bra.

I mitt förra förhållande var jag lite feg med att göra vad jag ville och lät honom styra lite för mycket. I mitt nuvanrande förhållande är vi överens om prioteringarna.

Jag tycker du måste fråga dig vad du vill innerst inne för jag tror att om man följer den inre rösten ångrar du dig inte sedan men om det blir "rätt" är en annan sak. Finns inte alternativet att du flyttar först och så får han känna efter sedan?

Men om du inte riktigt trivs där ni bor, inte känner så mycket folk och bara har haft dåliga jobb, varför är inte han beredd att offra detta för dig?

Mitt förslag är att du flyttar. Antingen så följer han med för att han älskar dig och inser att detta är en fantastisk chans för dig. Eller så flyttar du ensam och ni känner efter hur ni vill leva i framtiden.

OM du väljer att stanna kvar och skaffa hus och barn, hur tror du att livet blir då? Blir du inte mer ensam och isolerad när du är mammaledig? Kommer du fortfarande känna dig lycklig tillsammans med honom när ni har ett hus som ska underhållas, några barn och du fortfarande inte har varken släkt, vänner eller ett bra jobb? Jag vet att jag låter hård, men jag tror inte på att barnen allena gör en lycklig, du måste vara nöjd med ditt liv innan du sätter kottar till världen! Ingen gagnas av att du offrar din karriär för familjelivet, inte du, inte din fästman och framförallt inte de framtida barnen.

Flytta dit och känn efter är mitt råd, kanske inser du att du hellre vill leva där ni bor nu och skaffa hus och barn, men då VET du. Välj inte bort något som du ännu inte provat, du kan ångra dig djupt!

Håller med Tooticki...
Stannar du kan du bli bitter och alltid leva med "tänk OM..."
Chansa på jobbet, veckopendla, ni kanske växer er starkare genom detta och han kan flytta med om ett tag om han hittar sitt drömjobb på samma ort.
Jag flyttade över 90 mil från släkt och vänner, det har inte alltid varit en dans på rosor men jag älskar mitt jobb och mina nya vänner, skulle inte ha det ogjort.

Hej och tack för era svar!
Jag har tackat ja till jobbet och kommer att flytta inom någon vecka bara... Kan säga att det känns inte lätt!! Har försökt lyssna innåt, men har inget svar, bara skuldkänslor... Jag älskar min man. För honom är det ett stort steg att flytta, han har familj, vänner och ett mycket bra jobb här, där vi bor idag...

hur ska ni lösa det då?

Vi har inga långsiktiga planer, det är nog det som är det jobbigaste. Till att börja med blir det dubbelt boende och dyr pendling ca 1 ggr/månad. Jobbet kommer att ta all min tid mellan träffarna det närmsta halvåret - året...

Tror du gör rätt. Det är väldigt lätt att bli bitter om man aldrig får satsa på sin egen karriär, sen kan man ha en hur underbar familj som helst, det kan aldrig helt kompensera för att man tillbringar 40 timmar i veckan på ett jobb man inte är nöjd med... Man får ge och ta och det verkar som om det är din tur att ta.

Helt rätt, heja tjejen!!
Du ska se att allt kommer ordna sig, kommer säkert vara tungt och jobbigt i början men det släpper med tiden.
Bra och starkt gjort av dig!