Han sa nej, eller, förstod han inte?

Hus har vi kollat på i 3 års tid, och det här är något som vi båda är otroligt sugna på. Vi ska till banken på måndag och höra hur mkt de erbjuder oss att låna.

Det jag tror kan kännas konstigt är att vi var på hans pappas bröllop idag. Borglig vigsel i tingshuset, jag vet inte om han kan ha fått för sig att bröllop är någonting JÄTTE stort med ballonger och fest i flera dagar ;) Kanske den knappa 5min vi var inne i vigselrummet fått honom att insé att det inte behöver vara så (han har tidigare sagt att han inte vill ha ett jätte bröllop) efteråt gick vi och åt en supergod middag!

Han sover nu men imorgon ska jag fråga honom vad han tycker att ett äktenskap är för något och vad det betyder för honom.

För hur jag än vänder och vrider på allt, så kommer jag bara fram till att han faktiskt inte riktigt (ville?) förstå att jag menade allvar.

jersyko: jag tror helt enkelt att han inte vill gifta sig,just nu! Ni har bebis på gång och ska köpa hus...jag menar släng på ett bröllop där oxå så blir det en massa ni måste greja med. Att bara ha bebis är ju sååååå krävande. Jag förstår honom,jag skulle inte heller vilja gifta mig med så mycket redan i huvudet. Tror inte alls att det någonting med dig eller med giftemål att göra,han är nog bara relisktisk och vill ta en sak i taget. Så jag tycker du ska sluta grubbla över det och ta upp det sen när ni väl är grymma föräldrar och sitter i ert hus där ni bott ett tag då lääär han ju säja JA,hihi

Han vet att jag velat gifta mig i flera år, långt innan det blev tankar på att kanske köpa hus och även skaffa barn. Vi la ner husköpartankarna när jag blev gravid och hade tänkt vänta tills barnet är 2-3 år. Men så dök "det" upp och vi ska till banken i nästa vecka och höra om det ens är möjligt att vi får ett bolån.

Sen verkar många som svarat inte ha samma syn på ett äktenskap och bröllop som jag har. Jag vill inte göra något stort, jag kan göra det i smyg inne på en toalett bytandes blöjor om det ska vara så. Inga ringar för 50.000:- tårta för 100.000:- bjuda 500 gäster och "oj-oj-oj" utan jag vill gifta mig för barnets skull, för dens säkerhet, för vår säkerhet om någon av oss skulle gå bort.
Om t.ex. 5 år är lång tid, otroligt mycket kan hända på de här 5 årsen. Sambon kan möta en påtänd lastbilschufför om 6 månader när han är påväg till jobbet t.ex.

jo men självklart,vet han om att du kan tänka dig att typ bara gå till rådhuset och få det gjort?? då kanske han ändrar sitt svar. Oftast får ju män för sig att ALLA tjejer vill ha ett sagobröllop hehehe

Jag trodde oxå att jag ville bara få det gjort men när vi väl stod där så tänkte vi,näääää....vi slår fan på stort haha

Jag vill inte heller ha något stort. Vi ska bara bjuda närmsta släkten dvs dom vi ser några ggr per månad och de få vänner vi verkligen ycker får komma. Vi lär bli max 40 pers.Vi skall typ inte heller ha någon hej å hå klackarna i taket.

Sambon var väldigt anti men tyckte till slut OK då iom att vi redan ställt in ett bröllop för 3.5 år sedan pga bebis ankomst å ekonomi. Men nu skall de väl bli av hoppas jag. Jag hoppas att det iaf inte blir inställt igen då vi varit med varandra över 8 år

Jag tror han trott att även en sån borglig vigsel är stor, han har bara varit på stort kyrkobröllop tidigare.

Igår var vi på en vigsel som vittnen. Det tog nog inte ens 5 minuter! Hann ju knappt starta kameran innan de hade bytt ringar;)

Jag ska prata med honom ikväll om vad han tycker att ett äktenskap är och betyder för honom, förhoppningsiv ska inte hans bror bo här ikväll, annars får jag ta det någon kväll han inte sover här.

Tror du ska prata mer med honom om det. Säg "När vi gifter oss... *som om det är en självklarhet* då hoppas jag att det är lika litet och personligt som det där bröllopet vi var på." *tex.* Få ner det på jorden med en massa snack. Själv har jag en kille som inte ville något men nu är jag förlovad! Man KAN flytta berg, det är bara mycket svårt. ;)

Hej igen, vårt bröllop var heller inte stort alls. Vi hade bara den närmaste familjen och de allra närmaste vännerna. Efter vigseln träffades vi och åt lite kallskuret och kaffe&tårta. Så jag förstår vad du menar.

Lycka till!

Om ni ska köpa hus utan att vara gifta plus har barn så blir det mycket papper att fixa med om ni vill vara trygga. Har ni bägge råd att lösa ut barnet från huset om den andra skulle dö, tex? Om du börjar prata om allt det tjafset kanske han tycker bröllop verkar jättesmidigt till slut ;)

Precis, det är en tryggheten i äktenskapet. Jag tänker alltid det värsta, om någon skulle dö. Vad det än gäller som jag äger, katter, hästar...Om vi är gifta och någon av oss går bort, så finns ju änkeförsäkringen t.ex. Visst har jag hört att det tagit upp till flera år innan de pengarna dykt upp, men det är även en trygghet att om något skulle hända, så är inte det första man måste börja fokusera på att sälja allt man äger och flytta till någon billig liten hyresrätt.

Sen har jag fått för mig att banken ska vara lite mera givmild om man är gift...

tattar-Emma skrev 2007-09-04 16:55:34 följande:

Men börja prata om det då. Hur ni ska ordna med trygghet osv. Förutsätt inte att ni ska gifta er utan prata allmänt om olika alternativ så får ni se hur det känns. Sätt er ner med budget, räkna på hur ni ska ha råd osv och vad allt kommer kosta om det värsta händer. Kolla upp olika försäkringar och vad det kostar att skriva testamenten. Sen kanske bröllop känns mer aktuellt ändå.

Han tänker inte alls som mig, jag tog upp det självklara för mig, om någon av oss skulle dö.

"Jag har inte planerat och dö på flera år"

Tyvärr kan man ju inte bestämma sånt, trötta, fulla och påverkade bilförare finns det ute på våra vägar hela tiden.

Sen tyckte han att jag har det så bråttom med allting, han vill först koncentrera sig på att få lilla bebisen och det vill såklar jag också, och jag förklarade för honom att bara för jag frågar om han vill gifta sig betyder det faktiskt inte att jag ska göra det inom 2 dygn!

Tog även upp att det är mycket pappersjobb som blir "automatiskt" i ett äktenskap.

Och han verkade inte ha förstått att jag menade allvar heller ;) Detta har nog givit honom en tankeställare så det är bara att ge honom lite tid och tänka, så får jag göra ett nytt försök vid något annat lämpligt tillfälle, om han nu inte ångrar sig och frågar själv!

För mig handlade det också om trygghet och juridik. Att juridiskt vara en familj på alla sätt. (Fast egentligen tycker jag att det är bedrövligt att det ska vara så stor skillnad på att vara gifta, men det är ju en annan fråga ) Min (nyblivne) make tänkte inte alls så och hade nog mer inställningen du skriver att din sambo har: "Jag har inte tänkt att dö". Ne, inte jag heller såklart och vem 17 planerar att plötsligt gå bort i sjukdom eller olycka? Vi har visserligen varken barn eller hus men en gemensam bostadsrätt. Jag ville också vara gift innan barn kom till världen och det har jag gjort klart för honom från väldigt tidigt i vårt förhållande. Anledningen är precis den du beskriver. Sen hade vi såklart behållit ett barn om det råkat bli ett innan vi gifte oss men nu blev det inte så för oss.

Ville bara säga att jag förstår hur du tänker och säga att min make var mycket mer "romantisk" i sin tanke. Han tänkte mer på att ha en fru, hur det skulle kännas att stå inför hela släkten och lova trohet, hur 17 man skulle orka planera hela balunsen etc. etc. Såhär i efterhand kan jag väl se att han hade helt rätt i många av sina "farhågor". Det var ruskigt jobbigt att planera och genomföra ett rel. stort bröllop och jag förstår din sambo helt och hållet om han inte orkar tänka på det nu när ni ska ha barn, köpa hus etc. Men! Det går ju att köra en 5minuters vigsel också som du nämnt. Det går att göra det "litet" i kyrka också

Ta det lugnt och fortsätt prata om varför äktenskap är viktigt för dig. Fråga vad som är viktigt för honom och släpp in honom i tankarna om hur det hela kan utformas. Du skriver: "Jag har allt klart i huvudet redan, ringar, cermonin, festen...." Han vet, eller anar, kanske detta och blir skrämd av det. Jag hade också en massa färdiga tankar men mitt bästa råd är att släppa alla dom och planera TILLSAMMANS. Jag förstår att det är skrämmande att inte ha alla dessa tankar klara för sig och liksom "bli indragen" i den andras idéer om man säger ja. Vi bestämde oss tex. inte förrän jag gjort det glasklart för min make att även om jag tänkt längre på bröllop än honom så innebar det på inget sätt att vi inte skulle börja om från "noll" och planera en vigsel som var lika mycket hans idéer som mina.

Ops... långt blev detta

Marsaphir Marlean skrev 2007-09-04 16:50:10 följande:

l i s a: Han har nog mest vart orolig över att om han säger ja så ska vi gifta oss inom bara några dagar, jag vill ha ett enkelt bröllop det vet han om, helst när det är fint väder så man kan ha kalaset hemma utomhus. Vi vill båda ha titanringar, jag visste faktiskt inte ens att det fanns utan det var han som berättade det för mig!

Jag ska låta honom smälta det här nu, vi ska till banken på måndag och då tänkte jag fråga vad skillnaden är på att vara sambo och gifta när man tar ett bolån, vilka rättigheter man har, vad som gäller om man väljer att flytta isär, om någon skulle gå bort osv.

Jag ska fråga honom hur han vill att hans bröllop ska se ut, han kanske vill ha ett större bröllop med ett jätte kalas och alla är jätte fint klädda, massa blommor, ballonger osv ;)