Hej
Ska i helgen träffa hans sida av familjen för första gången sedan förlovningen. ÄR faktiskt lite nervös över det men det är svårt att förklara varför...
Hur reagerade era familjer och släktingar på er förlovning...
Noonqa
vi förlovade oss för tre år sen, sen friade min blivande två år senare. Första förlovningen sa vi inget om. Våra föräldrar fick upptäcka ringana själva. Men de blev jätteglada när de såg dem. fick massor av kramar och så. Sen spred sig ryktet i släkten.
I julas berättade vi för våra familjer att vi skulle gifta oss. Pappa visar inga känslor utåt, men jag såg på honom att han blev glad ändå. min svärmor ramlade nästan av stolen, min mamma sa glatt "På riktigt?!". Alla blev överraskade och glada. Till och med min farmor, som normalt inte brukar vara så förtjust i mig eller mamma, har visat att hon tycker det är jättekul. Det kan ju vara för att det är det första (hetro-)bröllopet i släkten på 25 år...
Min blivandes farfar var den enda som sa det många tänkte. "Är hon med barn?"
Flera har ju frågat om vi tänker skaffa barn efter det här, men vi ska vänta några år till. vill ha min utbildning och bo i hus först.
Vi lät också föräldrar och syskon upptäcka det själva. Tog en rätt så lång stund faktiskt, men eftersom vi förlovat oss i samband med min födelsedag så skulle jag öppna paket när min syster upptäcker ringen... Det tog ett tag för de andra att fatta, men ett härligt kramkalas blev det! :)
Min msb friade på min födelsedag också, vilket också just det året var på midsommarafton.
Vi hade sovit över hos mina föräldrar, och han friade på morgonen och mitt mycket glada leende när vi kom upp i trappan från undervåningen kanske avslöjade en del. Sen såg dom släktingarna som var vid midsommarstången och senare på kvällen på kalaset ringarna.
okej byt ut "msb" till "m2b" (hm.. ska nog inte sitta och skriva långa inlägg med bokstäver och siffor blandat klockan halv 1 på natten 
)
Min familj tog det jättebra, blev glada, min mamma lämnade rosor utanför vår dörr samt ett jättefint kort samma dag hon och min styvfar fick reda på det, min pappa ville promt ge oss en förlovningspresent direkt. Min killes familj var lite mindre glada *men så gillar de mig inte heller* de frågade om vi köpt hönsringar när de frågade om vi förlovat oss, och sa grattis men när vi kom hem till dem frågade de om vi inte kastat av oss ringarna än? Dåligt skämt kanske det hade varit om vi bråkade ofta eller något men vi bråkar aldrig och då var det bara dåligt... i mina ögon.
Vi lät dom flesta upptäcka det själva, utom min m2b familj som då bodde närmare 30 mil bort, tror inte att hans mamma hade uppskattat en sån sak.
Min närmsta släkt upptäckte det dan efter när vi var på morsdagsfika hos min farmor (som för övrigt inte visste om hon skulle svimma eller gråta när hon såg ringarna). Alla blev tack och lov jätteglada! Många kramar och tårar bland kvinnorna och där satt min m2b alldeles sönderkramad och fattade inte vad han gett sig in i.. 
Vi förlovade oss så långt innan vi bestämde bröllopsdatum så vi gjorde en liten grej av att berätta att bröllopet äntligen skulle stånda.
Till hans mamma och pappa tryckte vi en T-shirt med en bild på oss där vi skrivit : Jag ska gå på Bröllopet den 9/8 2008. Den fick hon i födelsedagspresent och blev jätteglad, hon har den på sig jämt, hon tyckte väl det var på tiden...
Till mina föräldrar slog vi in en tavelram där vi satt in ett kort på oss och skrivit byts ut mot bröllopsfoto den 9/8 2008 och gav dem som tack-för-att-vi-fick-komma-på-middags-present. Mamma fattade ingenting först och sen kom pappas tårar :)
Vi har bara berättat i person för de släktingar vi står nära som vi hade chans att träffa. I somras hälde vi upp champagne och berättade nyheten. Det blev tårar och skratt och många roliga chockade reaktioner!
Sen har de nära släktingarna fört det vidare till andra som vi sällan träffar (alla är bjudna). Det tyckte vi var bra! Lite samma med vänner. De nära fick en personlig "chock" av oss, de andra vännerna har hört det via dem.
Vi skickade mms till familj och vänner med bild på våra händer med ringarna på och texten:
"OBS! Inget aprilskämt - igår förlovade vi oss!" Vår förlovning var nämligen den sista mars, så dagen för tillkännagivandet var just 1 april 
När datum väl var satt, berttade vi det bara rakt upp och ner. De blev rätt överraskade trots att vi varit förlovade i 1,5 år när vi berättade, de trodde nog att vi skulle vara ett par som var förlovade i hur många år som helst innan vi gifte oss...
Det var inte en så speciellt stor grej, jag var gravid, så fokus låg på det. Men jag kommer ihåg att vi fick förlovningspresenter av våra föräldrar.
