Till alla män här inne: Hur motivera förlovning?

För både mig och min fästman var det viktigt at det inte var något vi gjorde för att "visa alla" och "demonstrera ägande" utan för att visa varandra att vi är på väg åt samma håll och strävar mot samma mål. För oss är målet en relation som är trygg och stabil, med öppen kommunikation och där båda parter jobbar på att inte ta varandra för givet och hålla kärlek, passion och glädjen vid liv i relationen.

Vi förlovade oss 1 januari i år men skaffade ringar 30 mars, under den tiden var vi ju ändå förlovade, även om ingen visste och inget syntes på utsidan, det betydde ändå lika mycket.

Och jag hade kunnat tänka mig förlovning och i förlängningen även giftermål utan ringar, jag tycker det är viktigt att man ser ringarna för vad de är: symboler. Det är inte i guldet och diamanterna som lyckan sitter.

Det var mina tankar!

Tack Joleen: "Alla" vet ju ändå att det är vi. MEN du säger också att det betydde lika mycket ändå, under tiden ni inte hade ringarna. Det är nog lite så min sambo tänker; .. "vad spelar ett par ringar för roll??" Men jag känner att ringarna är SYMBOLEN för att det är han och jag och att vi vill leva tillsammans. Han säger att han blir alldeles "svettig" när vi pratar om det här och så ler vi lite mot varandra. Han vill, men ändå inte.... Vi har båda motargument mot varandras argument; "det är inte viktigt med ringar för mig/ nähä, men då så kan vi väl förlova oss då ".. Han förstår mig, men ändå inte.....

Hmm, planerar ni att gifta er? Kan ni tänka er att vara förlovade utan ringar/att bara du har ring? Kan han ha sin i kedja runt halsen?

Mina bästa vänner förlovade sig och killen är otroligt sportig, han klätrar t ex 4 dagar i veckan och han sade till tjejen "om jag tycker det är jobbigt, får jag ha den i en kedja runt halsen då?" det tyckte hon var ok, idag är de gifta och ringen har suttit där i tre år. Han tar bara av den när han tränar och sen åker den på igan!

Min fästman var orolig för att bära ring då han aldrig haft en ring på sig tidigare, i början tyckte han att det kändes konstigt, nu älskar han den.

Ibland kan det vara något underliggande som inte har med förlovningen att göra, det kanske är det praktiska med att bära ett smycke?

Nej, "problemet" har inte med själva ringen att göra. Vi har likadana ringar på oss nu, men på höger ringfinger. Vi säger att vi har "paxat" varandra. Den blir visserligen kantstött av min sambos arbete, och han kan nu bara ha den på lillfingret eftersom ringfingret svullnar. Det gör ju att hans ring glider nästan av ibland!!!.. ve och fasa. Jag har önskat ibland att han ska tappa sin, så vi kan göra någontning åt det här... fniss. Så det är inte ringen i sig... utan ORSAKEN till varför vi ska förlova oss som är det knepiga. Han vill, men är ändå inte riktigt övertygad... förstår du vad jag menar?

.. min sambo kämpar alltså för att nuvarande ring inte ska ramla av, för han VILL ha den på sig! Så han har inget emot att ha en RING på sig.

Hmm, då är det svårare. Jag antar att ni måste sätta er ner och prata om vad det betyder för er, i förlängningen. Varför är det viktigt för dig, varför är det inte viktigt för din sambo? Hur planerar ni er framtid? Vill ni ha barn? Ska ni köpa hus etc? Det är ju den juridiska biten också...

Men att ha en ring på höger hand och kalla det att paxa varandra, är inte det samma sak som att vara förlovade?

Har några kompisar som efter 5 års förhållande bytte "kärleksringar", de har dem på vänster hand, namn men inget datum i, de skulle dock absolut inte gifta sig! Förra året gifte de sig, två år efter ringväxlingen. Vad är skillnaden mellan deras kärleksringar och våra förlovningsringar (som för övrigt varken har namn eller datum utan ett latinskt ordspråk)?

Min m2b är också väldigt tveksam till att ha ring. Vi ska gifta oss i oktober och det ska bli spännande att se hur mycket han har på sig ringen efter det!

Joleen: Njaääeee... vi anser inte att vi är förlovade. För oss ska då ringen sitta på vänster ringfinger. Min sambo "ser" oss fortfarande tillsammans om 2o år, så... Nej, vi har båda egna tonåringar, så vi ska inte ha gemensamma barn. Vi är båda 50 år
NYC2007: Min sambo har alltså INTE problem med att ha på sig en ring! "Problemet" är ORSAKEN till att ha ringen på vänster ringfinger=förlovad.

... och naturligtvis är det ju ingen skillnad på vad man bär; en ring, ett halsband.... med eller utan inskription. Det är ju upp till var och en att själva bestämma innebörden i det. Jag kan känna mig ganska ungdomlig (50 år) men i det här fallet skulle jag vilja ha en ring på vänster ringfinger med inskription. MEN, som sagt... det är ORSAKEN till att bära ringen, hos min sambo, som är "problemet".