Är det någon som känner kalla fötter? Jag är sådär jättekär och älskar min kille men han är så olik mig. Vi funkar så himla bra tillsammans men jag hade föreställt mig en helt annan kille egentligen, från början. Det är som om jag verkligen vill gifta mig med den här killen och ändå kan jag inte slappna av med tanken. Säg inte gör slut för det är mitt sista alternativ jag kan inte leva utan honom, han är mitt allt!
strunta i att gifta dig o lev bara ihop med killen om det e äktenskapet du e rädd för.. man behöver ju inte gifta sig bara för att man vill leva ihop!
jag och m2b är oxå totalt olika. vi lyssnar på totalt olika typer av musik (hårdrock och techno), vi har knappt några gemensamma intressen, vi gillar olika typer av filmer... Men på nåt vis har vi ändå alltid nåt att prata om. vi har jättetrevligt tillsammans och kompletterar varandra. IV hittar fortfarande nya egenskaper hos varandra, trots att vi har varit tillsammans i snart 8 år.
Bara för att man är helt olika, eller för att man från början "räknat med" att bli kär i en helt annan typ av människa behöver det inte betyda att det är rätt.
Jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna vara lyckligare med någon annan än min blivande.
Om du inte är helt säker så kanske det är bättre att ta det lugnt ett tag och verkligen känna efter om du tror att det kommer att fungera i längden. Ibland är det bättre att stanna upp och tänka efter istället för att rusa in i någonting.
tänk efter vad det rä som gör att han känns så rätt för dig. Och vad det är som gör att du kan tveka.
Guuu vilket bra forum, det här e första gången jag är inne här. Problemet är att vi har distans ibland, jag längtar efter honom hela tiden. Men det är bara när vi är ifrån varandra som jag grublar... när vi e tillsammans är jag helt lugn, blä jag hatar det här varför kan man inte bara vara lugn och glad. Jag tror jag tänker för mycket..'
Får man lov att vara kär och osäker?? Jag känner att jag sviker honom då! Han är så säker och jag tror att det bådas frieri. Enligt mig så skall man ju vara sådär upp över öronen för att få lov att vara med någon... Jag anser att man måste veta att det är HAN efter två år annars får man inte vara med honom?
En grej till, kan man känna "det där" bara ibland eller måste man känna det hela tiden?
Ja, man får vara kär och osäker. Det är jag. Och det betyder egentligen ingenting, förutom att jag är en "tänkare" och "drömmare" som ifrågasätter allt i mitt liv. Men mina känslor förändras ju inte för det. Här har du i alla fall en till som tänker för mycket. Tänk om det fanns en stopp-knapp!
åååh vad jag känner igen mig! har haft distansförhållande med min sambo i flera år och det är ju när man är ifrån varandra som många av oss tjejer tenderar att tänka FÖR mycket och analysera sönder allt... om du är lycklig just nu så är det väl jättebra! man vet adlrig vad som händer i livet och det finns inga garantier bara för att man gifter sig med "den perfekte" som man har allting gemensamt med. Motstånd ger stimulans och likheten mellan er är ju er kärlek til varandra!
