Jaha, nu då :-)
Så känns det! Har planerat sååå länge (ett år) Och sen é allt över på en dag! Gifte oss i Lördags, allt blev kanon och vädret kunde inte blivit bättre!
Visst vissa saker var väl mindre bra. Svärmor glömde ta med vigsel program på hotellet, svärfar sticker snabbt iväg och får med sig filmkameran som en kompis skulle rigga upp. Svärmor var så nervös så hon sa fel till gästerna vilken sida de skulle sitta på! Ja lite såna saker, men jag brydde mig inte för fem öre! Vädret var kanon och vigseln jätte fin
Pappa och mina två bröder som är macho killar allihop, grät hela tiden, haha!
På festen, hade vänner gjort filmer från svensexa och möhippa samt våra familjer små bildklipp från när vi var små Kusiner hade gjort en låt som de sjöng och lagom med roliga och fina tal!
Serveringspersonalen tappade våran tårta för 55 pers i backen!!! En tårta klarade sig och vi kunde skära upp den tillsammans och mata varandra! Orkade inte bry mig om detta heller! Det var sån fest stämmning och vi hade ändå haft dessert till middagen. Folk tyckte nästan det var lite skoj och sa att vårt bröllop kommer man ju inte att glömma iallafall Det viktigaste var att vi blev gifta och alla hade jätte roligt
Men nu efteråt känns allt så tomt! Ska på bröllopsresa nästa vecka. Men man har liksom inte fattat att dagen är över och kommer aldrig tillbaka... Det är en konstig känsla. Tyckte all planering var jätte jobbig i slutet och lade ner så mycket tid på detaljer som man som gäst egentligen inte lägger märke till! Fast jag såg ju det och tyckte det var jätte fint.
Oj, var inte meningen att babbla på så här! Men hur känner ni er efteråt? Känns det inte lite konstigt??