Vad ska jag ta mig till?

Du har fått så många bra råd i den här tråden

Om du bara känner dig som i ett vänförhållande till din blivande så kanske det är dags att ta en timeout och vara ifrån varandra ett tag.
Känna efter om det verkligen är så att du vill leva utan honom.

Jag läste en gång att om ett äktenskap ska bli lyckligt så måste man förälska sig flera gånger i samma person.

Att varje dag påminna sig om varför det blev just HAN, komma ihåg hur det kändes från början....prata om det med varandra och berätta igen vad man tänkte och kände edn där första tiden.

Titta på sin älskade på avstånd (kanske på stan eller i mataffären) och hitta de där gobitarna som gör honom så speciell och tänka "Han är MIN".

Lyckatill med allt iaf...

A+P=sant

Var precis i din situation för drygt tre år sen.
Idag har jag två barn, hus och hela min bondgård som jag alltid drömt om med den jag blev förälskad i. Nästa sommar gifter vi oss.
JAg hade dock bestämt mig för att lämna min gamla sambo redan men när jag blev förälskad var beslutet lite lättare....
Idag kan jag inte förstå att jag kunde leva ÅTTA år med en man som jag inte ens tyckte om att ha sex med. Men som du säger: han var tryggheten själv. Idag är jag så lycklig att jag har en man som bara jag tänker på honom gör mig tok glad o pirrig. (trots en 1,5 åring och en fyra månaders bebis).
JAg gick in i en djup derpression o var sjukskriven i ett år... Idag förstår jag att hela den livs situationen jag befann mig i gjorde mig sjuk.....IDag är alla tråkiga och jobbiga tankar som bortblåsta, tack vare min underbara älskade M2B...
Lycka till!!!

OOPS!! Det lät som våra barn va nåt jobbigt.... Tvärtom, vad jag menade va att vår kärlek är enormt stark. Alla med småbarn vet att barnen kräver en HEL del av förhållandet....

Jag blir så glad när jag läser era inlägg och ser att man kan gå från ett bra förhållande till ett där allt är ännu bättre. Jag har hela tiden sagt att jag inte tror gräset är grönare på andra sidan, det är bara annorlunda (en annan nyans kanske).

Jag känner mig otroligt förtvivlad över den situation jag befinner mig i. Min sambo är bortrest den här veckan och eftersom han vet att jag saknar de små romantiska sakerna i livet så kan man ju tycka att han borde skicka något gulligt sms eller så för att väcka de där känslorna till liv. Men ingenting (förutom några korta telefonsamtal som inte känns bra) och då känner jag mig bara ännu mer förtvivlad. Att saker och ting inte går fram till honom.

A+P=sant

har du saqgt rakt ut hur du känner och vill ha det då?

Jag kanske ska tillägga att vårt sexliv är ett stort problem. Han är inte intresserad av sex på samma vis som mig. Jag anser att det är en naturlig drivkraft och det roar mig (nu låter jag som en sexgalning...) men saken är den att jag tänder inte på min sambo. Har nog aldrig gjort det. Han är som du skriver i´m in love: tryggheten själv.

Jag säger inte att det är enbart sexlivet som är vårt problem för efter sommarens diskussioner har det dykt upp en hel del annat också, bland annat kring vår gemensamma ekonomi (eller vad jag trodde var vår gemensamma ekonomi...).

misery

Ja. Vi har haft diskussioner hela sommaren- timmar och åter timmar av samtal av vad det är som fattas mellan oss och vad vi vill ha ut av livet. Men det är tydligen svårt att få en gammal hund att sitta säger de...

Han är ingen romantiker, har aldrig varit. Han kan hålla mig i handen om man är ute på stan, men jag har aldrig fått en puss av honom inför andra- och absolut inte inför hans föräldrar.

Nu låter jag elak, men i bland känns det som om att när vi väl blev tillsammans så kände han att allt var lugnt och att det skulle bli vi tills vi dör. Att han inte behövde oroa sig för oss så att säga. Inte jobba på oss.

Vi kommer från två otroligt olika bakgrunder. En styrka och en svaghet.

Jag tror att man kan få allt man vill ha! Många "nöjer" sig med mindre och det är helt OK om man är lycklig i sitt val. Om man däremot inte är det så tycker jag att man slänger bort sitt liv, sin lycka, om jag ska vara ärlig...

Så enkelt är det, tycker åtminstone jag. Med det vill jag på intet sätt påstå att valet eller steget är enkelt att ta, det är en helt annan femma..

Jag är hellre lycklig ensam än olycklig med någon annan.. Och då är jag även öppen och fri att hitta någon jag kan vara lycklig med istället. Någon som kan ge mig "allt" jag behöver. Ingen är perfekt så klart, det är inte det jag menar..men någon som har just det som man själv behöver för att kunna vara lycklig med någon annan.

Min lycka är mitt eget ansvar, ingen annans.. Vilket gör att jag ibland kanske måste fundera på vad det är som gör mig lycklig och hur jag ska få det. Ibland leder det till svåra beslut..

Det låter kanske som att jag menar att du ska lämna din kille, det gör jag inte.. Vad jag menar är att du måste fundera på exakt vad du behöver för att vara lycklig. Sedan är frågan om du kan få det med din sambo eller om det rätta är att gå vidare...

För övrigt så måste du veta vad du vill ha/behöver.. Kanske kan du få det med din nuvarande, om ni båda verkligen engagerar er.. Om inte är det ju svårt att nå förändring. Och går inte det så har du ett val, att stanna och vara mer eller mindre olycklig eller gå igenom en otroligt smärtsam tid som kan leda vidare till verklig lycka.

Kanske tar din sambo dig för givet? För mig är det ju en självklarhet att jag visar att jag tycker om min kvinna/flickvän genom att säga det till henne att jag gillar henne och att jag tycker att hon är väldig fin och vacker. Jag menar.. hur svårt är det att bara ge en varm och kärleksfull kram? eller skicka ett litet sms "jag saknar dig" eller liknande? Tyvärr kanske dessa små och enkla handlingar inte existerar för din man och de är ju tråkigt. Kanske är de så att han också känner att det fattas något hos dig? Ert förhållande kanske har blivit vardag så att säga. Där ni gör era dagliga saker o sen är det inget mer med det? är det så det känns?

Hoppas att allting löser sig med dina val och er relation (om den nu går att rädda) annars önskar jag dig all lycka i framtiden i ditt kanske kommande nya liv och kanske en blivande man!

Anton

Tack för dina ord!
Det kändes bra med en man som kommenterar mitt dilemma. Den ende man jag diskuterat detta med förutom min sambo är den andre mannen (och min far- men det har varit mer på en allmän nivå).

Du har rätt i mycket. Vi har tagit varandra för givet. Vi gör mycket saker tillsammans, men vi skulle lika gärna kunna göra dessa tillsammans som syskon känns det som.

Jag tycker inte att det kan vara så svårt att ta vara på de små tillfällena i livet och ge uppskattning till varandra. jag skriver ofta små söta lappar till min sambo, kan klä uppmig för han skull en kväll, kramas och bjuda på god mat. Sådant som jag själv vill ha. Men han säger att han inte är van vid att göra såna saker därför att han inte kräver dem själv. Han kräver i princip inget alls och när jag frågar honom vad han önskar att jag ska förändra (saker som han retar upp sig på) så har han inget svar på det. Han är fullt nöjd med hur saker och ting är och jag är inte nöjd med det.

Tack återigen för dina ord!

Och det skulle inte vara några gula gubbar med i den texten.

Hej, tack själv!
Gillar att filosofera.. min flickvän säger att jag är en liten filosof :) Jag förstår din frustration att inte känna att din man har några önskningar eller "krav". De är ju klart att man ibland önskar att ens flickvän/kvinna/partner kanske klär upp sig fint, har på sig något annorlunda eller bara ja.. kanske klär sig sexigt då ni ska älska eller kanske göra en liten privatdans framför sängen där du ligger. Att inte kunna komma på några negativa saker med sin partner om man varit tillsammans i ett par år så skulle jag bli lessen. Jag menar man kan ju komma på flera saker man stör sig på :P Finns ju ingen som inte stör sig på nåt. Jag tror mer att det handlar om att han inte bryr sig om dina eventuella brister och ser inte sånt som problem. Stör sig därför inte.

Kan du inte föreslå att ni åker iväg en helg och gör något nytt tillsammans? Kanske göra något romantiskt? Något som kanske kan väcka känslorna till liv? Tycker din man inte om lite omväxlning då? varför leva enformigt och tråkigt? varför inte göra lite förändringar och att prova på saker o ting? t.ex möblera om hemma, måla om huset i en annan färg osv..

Jasså, varför inga smileys? det pryder ju.

Hej!

Å det här är svårt, men tror att du måste bryta med din m2b eftersom du redan har börjat tveka. Jag levde i nästan tio år med en man som jag älskade, men aldrig riktigt attraherades av. Det var inga problem, jag trodde inte att det saknades något under den här tiden. Vi hade så mycket annat och vi hade bra sex när vi hade det, så inte ens där var det ett problem. Efter har jag i alla fall träffat en man som jag fortfarande efter sex år vill slita kläderna av Han är allt jag drömt om, inte lika tryggt och lätt, men den här känslan är värd att göra allt för, tycker jag. Men du ska vara försiktig med att gå in i en ny relation direkt, jag gjorde inte det på en gång, men alldeles för snart och det är otroligt svårt. Lämna alltid någon för dens skull, inte för någon annans skull. Av erfarenhet så säger jag så.. Lycka till