OT: Otrogen mot sin arbetsgivare

*puffar lite*

Nu kan du ju inte ändra rubriken.. men "Otrogen" är verkligen FEL ord! Det handlar ju om ditt arbetsliv, dina uppgifter och din framtid!

Jag tycker att du ska söka vidare och se vad du kan få för jobb. Även om ni planerar barn så kan du ju i alla fall titta på hur arbetsmarknaden ser ut.

Jag kan bara utgå från hur jag själv resonerar:

Eftersom det bara är två månader kvar tills du ska gifta dig och skaffa barn så hade jag stannat på det nuvarande jobbet. Du är ju ganksa ung och har hela livet på dig att hitta nya utmaningar. Risken är ju att du byter från ett fast jobb till en provanställning och får sparken när du blir gravid.. Jag hade inte vågat chansa..

Dessuotm kan det vara skönt med ett jobb kan kan när man blir gravid. Om man nu blir en av de som är konstant illamående och trött kan det ju va sköt att inte ha pressen på sig att behöva topp-prestera som man kankse känner på ett nytt jobb..

Lycka till oavsett hur du gör!!

Jag skulle oxå väntat med att byta jobb till efter föräldraledigheten. Med allt nytt med barn så kan det vara skönt med rutin på jobbet :)

Det är ju inte säkert att du blir gravid på direkten, sånt kan ju ta ett tag och då kan man ju lika gärna testa sin attraktionskraft på arbetsmarknaden under tiden!

Be din nuvarande arbetsgivare om större ansvar. Berätta att du känner dig mogen för större utmaningar så kanske du får det oxå. Kalla till ett utvecklingssamtal.

nja, jag är nog av åsikten att man är sig själv närmast i sådana här sammanhang. att ni gifter er spelar ju ingen roll, och vem vet hur lång tid det tar för er att bli med barn (vet av erfarenhet att det kan ta lååååååång tid). då kanske du har stannat kvar i onödan. Hade jag varit som du så hade jag visst sett mig om efter andra jobb, men varit kräsen i ditt urval, det kan man ju kosta på sig när man sitter stadigt o bra på sitt nuvarande jobb. En provanställning hade jag inte gått med på om jag kom från en fast anställning. (Åtminstone inte när mina personliga planer såg ut som dina). Man vet ju inte varken hur lång tid det tar att hitta ett nytt bra jobb eller att bli gravid, så att vänta för att allt ska hamna på plats är ett ganska så osäkert kort att satsa på i vilket fall!

(själv sökte jag jobb fram tills jag visste att jag var gravid, trots att vi aktivt ansträngde oss. när jag blev gravid la jag det på hyllan, nu är jag precis tillbaka efter mammaledigheten och har redan varit på två intervjuer till nya jobb )

Mmm, ni har verkligen en poäng där som jag inte tänkt på; att det kan vara skönt med lite lugna rutinjobb när det finns en stor risk till att man mår illa.

Att vänta med ´barn känns inte heller aktuellt, nu när man längtat efter det...

Samtidigt så är det så trist ibland när man verkligen vill utvecklas och klättra vidare inom yrket.

Att ta ett jobb med provanställning hade inte varit aktuellt. Vad jag förstått så finns det goda(?) chanser till en tillsvidareanställning direkt om man går från ett jobb till ett annat - det hade isf varit alternativet.

Självklart är man sig själv närmast. Men jag tror att jag hade känt mig dum om jag två månader efter ett eventuellt jobbytte meddelat min graviditet.

Men det kan väl aldrig skada om man söker lite jobb för att känna efter om man har någon chans...

Jag jobbade som ekonomiassistent och kände att jag växt ur min roll och ville längre. Jag började då söka jobb som ekonomiansvarig istället. Hittade ett jobb som passade perfekt och fick det.

Dock vägrade arbetsgivaren ge mig fast anställning trots att jag sa att jag inte kunde lämna ett fast jobb för en provanställning. Vi argumentarade lite hit och dit, och till sist fick jag ge med mig. Är det nån gång jag ska chansa och hoppa så är det nu, sa jag. och det gikc jättebra.

Men utgå inte från att alla kommer erbjuda dig fast anställning bara för att du har det idag. Ingen på mitt jobb har fått fast direkt..

Jag skrev ett inlägg för någon vecka sedan om samma ämne (ämne: relationer, tråd: Karriär, bröllop, barn), jag fick en hel del kloka svar där.

Jag var i precis samma sits som du med skillnaden att jag blev erbjuden ett jobb (jag sökte alltså inte aktivt). Jag bestämde mig tillsist för det nya jobbet, jag tror att jag hade ångrat mig om jag inte tagit chansen och som så många kloka sa: man vet inte hur lång tid det tar innan, eller ens om man kan bli gravid, dessutom är det ju minst 9 månader innan eventuellt barn kommer.

Men jag skulle också känna mig dum om jag meddelade graviditet efter två månader! Om det skulle hända får man väl kontra med "jag trodde verkligen inte att det skulle ta direkt"! Så tänker jag att man, om man nu slutar med piller i samband med bröllopet om två månader, kan ta det lungt och inte stressa. Skulle man inte bli gravid direkt behöver det ju inte betyda hela världen, då kan man ju jobba vidare som om inget hänt.

Lycka till!

är det en bra arbetsgivare ska det inte kvitta om du blir gravid.. däremot har jag lärt mig att inte säga nåt om barn, graviditet eller dyl till nya arbetsgivare förrän alla papper är påskrivna.

Dina tankar är fullt förståeliga, men de kommer bara leda till att du halkar efter karriärsmässigt och lönemässigt (som det gör för många kvinnor på grund av barn).

Du har inga skyldigheter gentemot en eventuell ny arbetsgivare vad gäller planerandet av barn. Du har också lagstiftningen på din sida när det gäller det. Du ska kunna leva precis som vanligt.

Som många tidigare har sagt, man kan aldrig veta hur lång tid det tar. För mig tog det ett och ett halvt år innan jag blev gravid. Under tiden har jag varit kvar på ett jobb där jag inte trivs, i hopp om att få mer stimulerande arbetsuppgifter (det gick sådär). Nu är jag äntligen gravid och är såklart jätteglad, men längtar efter att få göra det jag vill är ju starkare än någonsin. Jag kommer inte att byta jobb innan barnet kommer och mammaledigheten.

Så tuffa till dig och tänk på vad som är bäst för dig, ingen annan kommer göra det åt dig. Arbetsmarknaden är hård och diskriminering är vanligare än man tror tyvärr. Lycka till!

Tack för alla svar! Kul att läsa om både för- och nackdelar.

Grejen är den att jag trivs där jag är nu. Och även om jag fått nytt jobb, blivit gravid direkt och min nya arbetsgivare välkomnat det, så hade jag känt mig dum ändå. Ja, jag vet, det ligger i vår fulla rätt att skaffa barn när vi vill, men det är nog ändå så jag känt.

Jag har pratat med min chef, samma person som äger företaget och tillika är VD, och han säger att jag kommer att få allt mer ansvar efterhand. Jag betvivlar inte detta alls, mitt ansvarsområde (och lön med för den delen) har ökats relativt mycket på den korta tid (ett år) som jag jobbat här. Dessutom tror jag att han kommer att trappa ner snart (han är 64 år) och då kommer jag att få ta över en del ansvar som han haft.

Men återigen, det är ett litet företag och ibland får jag sådan lust att jobba på ett större företag och enbart ha hand om kvalificerade uppgifter - gärna mer inriktat åt controllerhållet än åt redovisning som det är idag.

Haha, usch, vad jag låter gnällig ibland. Det är ju ingen fara på taket egentligen, men ibland kan det vara bra att få ventilera lite och höra andras åsikter. Jag kommer nog att göra så att jag håller ögonen öppna för vad det finns för jobb på marknaden, vad de efterfrågar osv. Dyker det perfekta jobbet upp, då söker jag det, om inte - ja, då har jag ju det bra där jag är nu, med fast anställning, goa arbetskamrater och för det mesta stimulerande arbetsuppgifter!

Tack för era synpunkter...

stanna kvar där och skaffa barn! Nya jobb kan du ju ta när som helst, men barn är inte alltid så lätt att få. Om du nu lärt dig jobbet bra och trivs bra på arbetsplatsen kan du ha stor nytta av det här när du kommer tillbaka efter mammaledigheten. Då kan du lätt fortsätta där du lämnade allt och har möjlighet att prioritera ditt nya barn och fokusera på det. Nytt jobb o nytt barn kan bli lite väl slitigt i början...

Ehh nej den där järnskålen med ris finns inte längre. Marknaden är fri och det är du med!