NGN som friat och fått nej?

Oj, bra fråga!
Jag går ju och hoppas på att min pojke ska fria snart, då jag vet att han har varit lite osäker och trög :)
Men tänk om jag skulle fråga honom (tanken har slagit mig) och han skulle säga ett bestämt nej. Då skulle jag nog bli ledsen, även om jag vet att det egentligen inte betyder ngt. Men vågar man fråga en andra gång liksom?

Hoppas du får många svar!

Hm... undrar om de personerna hänger här... Ska bli intressant att höra...

I vårt förhållande vart det jag som friade och fick ett "ja".
Men visst, jag blev lite nervös innan, men har aldrig tvekat om att han skulle säga nej. Vi ville det båda två och det gör väl inget vem av oss ställer frågan.

nej jag tycker absolut inte att det spelar ngn roll vem som frågar...var mest nyfiken om det va ngn här som friat fått ett nej =)

HAr sett två trådar förra veckan om tjejer som friat och fått nej..

Hej! Jag friade på natten mellan nyårsafton/ dagen. Han blev glatt överraskad, och verkligen "tagen på sängen". (Jag hade köpt jätte fina likadana ringar,av den billiga sorten. det är 2 ringar som sitter ihop, en i guld och en i silver.) Han svarade med att han ville vi skulle förlova oss, men inte nu. Hans ring passade inte så bra, så efter några dagar bytte vi den. Det finns alltså inget graverat i dem. Vi bär ringarna på höger hand tills han känner sig redo. Vi säger att vi är "paxade" Han har alltid ringen på sig, så lite mysigt tycker han ju att det är ! Så egentligen är det väl inte som ett blankt nej-aldrig i livet.. utan bara ett litet nej. Nu får han bestämma, och jag vet ju att han kommer att komma till mig med "riktiga" ringar. Så det känns riktigt bra!

Jag har väl frita till honom ca 10 gånger. Fått nej alla gånger förutom sista. Det är hemskt att få nej. Och varje gång tänkte jag aldrig mer att jag friar. Men skam den som ger sig ;)

Han ville inte gifta sig för att
1) Vi har det bra ändå, så varför ändra på det?
2) Gillar inte att stå i centrum på så sätt - därför är inte barnen döpta heller.
3) Tror inte på gud och trodde man måste göra det i kyrkan - vilket känndes helt fel.
4) Förstod inte hur det fugnerade med arv mm om vi inte var gifta och har barn. Mycket knöligt.

När vi nu då fick ihop alla dem bitarna. Han förstod att det inte blir sämre av att gifta sig, att det inte måste vara i kyrkan och det kunde bara vara vi. Då gick det efter 13 år.

hemlig brud 07

men hur vågade du fortsätta fråga om han sa nej..?
Jag måste säga att jag e impad att du inte gav dig ;)

Laxpate - ja hur vågade jag? Jag ville så mycket själv göra det, och jag har ju inte friat så tätt 1-2ggr per år. Kanske hade han ändrat sig nu. Saker hände ju i våra liv, som gjorde att vi kom närmre varandra, flyttade ihop, fick barn nr 1, köpte hus, fick barn nr 2 osv osv. Vi har ju varit tillsammans ett bra tag nu, 13 år, så han har väl långsamt vant sig, och förstått att det är viktigt för mig.

Ja jag har gjort det kan man säga. Vi förlovde oss 2003, det var jag som frågade (inte friade då utan ville bara förlova mig, eller jag ville gifta mig med honom men vi var så unga att det skulle va några år kvar så förlovning fick komma för sig först). Han sa ja då Men sedan friade jag två gånger, men han ville inte då. Tyckte väl att vi var så unga (han var 20 första gången jag friade tror jag ... sedan 21). Men andra gången sa han ja, men inte än. Sen frågade jag en gång om vi inte kunde gifta oss hösten 2007 och då ville han Men sen ändrade vi oss till december 2007. Och det står kvar ännu!
Det var väldigt jobbigt andra gången att då sådär "nej, inte än" som svar. Första gången väntade jag mig det eftersom vi var så unga. Men andra gången grät jag i flera dagar. Men jag visste att det skulle komma nån gång, vi var ju förlovade och tänkte tillbringa hela livet tillsammans, och vi hade pratat om giftermål länge ... men det är inte kul att få ett nej.

*puffar* flera?

hm nu kom jag på - jag frågade varje kväll när vi skulle gå o lägga oss vill du gifta dig med mig? och han svarade med glimten i ögat - nej inte idag

tills en dag då han sa - jag ska tänka på det - 2 dagar senare svarade han JA

Jag blev friad till för några år sedan men jag tackade nej. Vi hade varit tillsammans i 2 år men det var ingen kille som jag kunde tänka mig att skaffa familj med.

Han blev ledsen såklart men sen blev han förbannad och förföljde mig i nästan 2 år tills jag träffade en ny.

eller så kan man göra tvärtom som jag gjorde... jag friade till min m2b första kvällen (på skoj visserligen)och förväntade mig ett nej...jag fick ett ja!

sen har vi utgått från det så nu är det bara 2½ månad kvar till bröllopet :D

det beror väl lite på hur svaret är formulerat men jag skulle nog bli en del sårad iaf...

jag och m2b förlovade oss lite småförvirrat - båda trodde den andra skämtade eftersom vi båda tidigare sagt att vi inte ville gifta oss :)

en kompis till mig (tjej) friade och fick nej. Hon hade köpt ringar och allting. Det tog slut sen efter 6 år tillsammans!! Men nu är hon lyckligt gift med en annan och den här gången friade han! (i en rulltrappa)

Vet att min pappa friade tre gånger innan mamma sa ja. Nu är de lyckligt gifta sedan 21 år tillbaka.

Jag frågade efter 1 år tillsammans, han sa nej. eftersom han redan har varit gift så tyckte han att det räckte. han gifte sig med henne fast han visste innerst inne att hon var fel. jag har försökt att säga att jag inte är hon och att vi ju faktiskt passar så bra ihop. han håller med om det men vill ändå inte. han säger att han aldrig haft det så bra som med mig men ändå håller han fast vid att han inte vill. efter ett tag börjar man ju tro att man kanske inte passar så bra ihop ändå.. Jah vill ju bli hans fru men det känns som han har bestämt sig för alltid. borde han inte se att det betyder mycket för mig? hör också till saken att jag flyttade till honom (45 mil) och att jag har blivit en omtyckt extramamma till hans två barn. känns som det är "hans" tur att ge mig något nu. eller?
jaja, inte meningen att sno tråden men behövde bara skiva av mig lite..