Förlovning?

Vill du ha ett ärligt svar eller det svar du vill ha?

följ era hjärtan!! =) det är bara ni som kan avgöra om ni är mogna för det beslutet eler inte! låter som en klyscha - men det är sant.
Låt ingen annan tala om för er hur ni ska leva era liv!

kentfantast: Förstår inte riktigt hur du menar.

Jag vill förlova mig, och kommer inte ändra mig för att alla kanske är emot det, men jag vill bara veta vad andra skulle tycka om det. Vet, låter kanske konstigt, men jag undrar bara.

Eftersom du frågar så kanske det är för tidigt, men om det känns rätt så tycker jag absolut ni ska göra det. Kan tillägga att jag har varit förlovat i tre månader nu efter 1 år tillsammans och jag är 19 år.

Jag tycker att om man menar allvar med relationen behövs inte förlovning så pass tidigt, särskilt som en av er inte ens är myndig...

Jag undrar bara What's the rush?
Ni är jätteunga. Ni har inte varit tillsammans jättelänge. Varför just förlovning? Och är det isf förlovning för att ni vill börja planera bröllop?

Självklart är det ju erat beslut, men om man ser på relationer över lag så brukar det se ut så att folk hänger ihop ett tag, sen måste nåt hända annars gör vi slut, och då kanske man flyttar ihop eller förlovar sig och sen måste efter ett tag nåt hända igen och då kanske man gifter sig eller skaffar barn... Jag tänker bara att allt kanske inte måste hända på en och samma gång, that's all...

Inga problem att förlova sig så tidigt, eftersom förlovning inte längre betyder att man avser att gifta sig inom ett år. Numera är folk förlovade i både 10-20 år och gifter sig ibland aldrig. Folk gifter sig också utan att ha varit förlovade.

Förlovning, som jag tolkar det, betyder i vår tid "jag älskar dig jättemycket men gifta oss kan vi ju bestämma senare". Så jag skulle idag inte avråda en 15-åring från att förlova sig. Förlovning är en kärleksgest, inget mer.

Festiiz

Jag var 16 år (är i dag 33) och vi är förlovade än, två barn, villa och ska gifta oss i maj.

Så Festiiz gör det du känner för, men var beredd på att omgivningen är tveksamma och kan bakom ryggen skaka på huvudet åt er, tyvärr. Så var det för mig, inte mina närmaste utan de man inte känner så väl. Så därför är det ganska skönt att visa dem i dag att vi är fortfarande lyckliga tillsammans... Tji fick dom !!

Jag vill inte döma er, för kärlek när man ung kan mycket väl hålla resten av livet -min kusin och hennes man blev tillsammans när de var 15 och är gifta och har fyra barn idag!
Jag tycker dock ni bör prata igenom (om ni inte redan gjort det) vad ni tänker att förlovningen betyder för er (att ni ska gifta er om ett år, för att visa omvärlden att ni är tillsammans eller vad det nu kan vara) och vad ni har för planer och tankar om framtiden och era värderingar - jag menar alltså, ni är fortfarande så unga, så mycket kan hända och det kan hända att ni har olika tankar om framtiden och vad ni ska hitta på t.ex efter gymnasiet? Nu utgår jag ifrån mig själv och kan säga att det jag trodde jag ville när jag var 17-18 är absolut inte det som senare blev och den jag nu är. Det är ju förstås så att saker kan hända även nu, tio år senare, men jag har större insikt om vem jag är - som individ - nu, än vad jag hade då.

Vill ni förlova er så gör det. Samhället är ju som det är och vissa kanske anser att ni inte är så seriösa på grund av att ni förlovar er så tidigt. Men skit i vad andra tycker, det är mitt råd.

När jag var 18, är 23 nu, visste jag att jag ville leva med min kille och hade kunnat förlova mig då. Nu ville jag förlova mig 1 år innan giftermål, så då väntade vi tills förra året. Men det är naturligtvis upp till var och en.

Det är väl bara roligt om ni hittat varandra så tidigt...

Tja, faktiskt. Jag tycker att det är för tidigt i både ålder och förhållande.

Jag har i och för sig uppfattningen att en förlovning är det som kommer efter ett frieri, och att man i princip sätter ett datum, eller i alla fall ett år (t ex detta, eller nästa år).

Ni kanske har en annan uppfattning om vad en förlovning är, så det behöver inte vara "fel" att göra det nu. Jag förstår att ni är kära och sugna

Däremot kanske det inte blir riktigt lika allvarligt menat som om ni gör det när ni varit tillsammans och bott ihop lite längre?

Jag utgår bara från hur jag själv var för 10 år sedan när jag var 17-18... Nu när jag är 28 känner jag mig redo att börja tänka på att bilda familj. Jag har dessutom bott ihop med min pojkvän i två år och vet hur vi funkar ihop. Därför känner jag mig redo att förlova mig.

Men det ska erkännas; när jag träffade Honom för 2,5 år sedan så var jag på en gång väldigt sugen med en gång... Det kändes bara så rätt! Och nu börjar vi prata om giftemål, så det visade ju sig kanske varit helt rätt att förlova sig med en gång om vi skulle gått på känslan...

Oj, långt och förvirrat. Jag avslutar som jag brukar; i kärlek finns det inga allmängiltiga regler, och inga allmängiltiga råd!

...men om du var min lillasyster skulle jag råda dig att suga lite på karamellen. Kanske ett halvår-ett år i alla fall.

Lycka till med kärleken!