Tips på frieri

På söndagsmorgonen i sängen när ni båda ligger o myser som bäst

Jag är en sådan som blir alldeles spattig om jag tänker för mycket. Så när jag bestämt mig för att jag ville att vi skulle förlova oss så skred jag till verket snabbt!
En vanlig onsdag innan han kom hem från jobbet städade jag i ordning, tände ljus, hade köpt en stooor röd ros och bubbel och skrev en dikt som jag avslutade med "Vill du förlova dig med mig".
När han kom hem blev han först jätteglad över att jag gjort så fint, sen såg han blomman och log stort och sa tack! Sen såg han dikten - "Är den till mig?!", läste - och sen stannade tiden... Huuuu, mitt hjärta slog så hårt, så hårt!!
Han svarade inte ja med en gång, utan vi pratade en del om framtiden först. Vi hade alltid tidigare sagt att vi ville gifta oss inom ett år från förlovning och eftersom han (och jag i och för sig) är ganska traditionell så visste jag att han ville fria. Så nu undrade han om det här betydde att jag ville att vi skulle gifta oss inom ett år. Vi bestämde att det inte var läge för det, men att det här steget åtminstone betyder att vi vill gifta oss med varandra. Vi bestämde också att det steget får han ta. På så vis får han fria också!
När allt det var utrett och pratat om (vilket i och för sig gick på ett par minuter), svarade han glatt ja på min fråga!!
I december 2006, 1,5 år efter förlovningen, gick han så ner på knä och friade! Så i augusti gifter vi oss!

Visst tusan är det nervöst att ställa en så stor fråga och det var nog därför jag skrev ner frågan, för skulle jag ha sagt det så hade rösten nog inte hållt!
Men det är värt det, 1000 gånger om!!

Så, slå till! Låt inte fegisen i dig vinna!

Kakan-07
Tack för tipset!!