Hans och exets efternamn

Jag förstår inte vad det spelar för roll?

Tror att du måste rannsaka dig själv och fråga varför du reagerar så starkt på att han bär samma namn som sitt ex, oavsett om det är ett taget namn eller ej (för det är oväsentligt). Det är BARA ett namn.

Sedan är det ganska bökigt och kostsamt att byta namn så jag kan förstå honom.. Även om jag själv inte drar mig för en sådan sak. Jag har bytt två gånger och är ogift.. :D

Jag skulle nog inte heller gå med på att byta för sakens skull.. Speciellt inte om det kan tänkas bli ytterligare ett namnbyte om ni gifter er sedan.

Om du inte kan hantera killens efternamn så kan man ju undra varför du är med honom..? Krasst och överdrivet alltså, men ändå...

Jag förstår dig! Skulle inte heller vilja ha samma namn som hans ex. Tycker han verkar förnuftig. Och han sa ju att han kunde tänka sig att byta tilll ditt efternamn sedan...låter gulligt tycker jag!

MissJay
Samma namn som hans ex var det väl aldrig tal om??? Eller missade jag något???

Jag uppfattade det som att han är mer än villig att byta till sitt gamla eller sin blivande frus om/när de gifter sig. Men att han inte är intresserad av att byta för sakens skull, för att hon inte gillar att HAN bär samma namn som sitt ex. Och inte vill att HANS namn ska stå bredvid hennes på ytterdörren, enbart för att hans ex heter samma sak...

Jag kanske missförstod det hela?!

Han säger ju att han bara vill byta namn en gång till. Då gäller det väl helt enkelt att i god tid bestämma vad ni ska ha för namn som gifta och sen kan han byta till det.

Jag tror att du överreagerar lite, TS - även om jag kan förstå din synpunkt också. Men han är han och vill han inte byta nu utan avvakta tills ni gifter er och se vilket gemensamt namn ni tar då så skulle jag inte hänga upp mig på det. Generellt tycker jag man bör respektera folks val av namn (i de fall de kan välja) och så också här.

Att han har ett ex, ett barn och ett gemensamt efternamn med dom är väl inte mycket att göra åt eller hänga upp sig på (anser jag). Samma sak gäller allt annat som en person "har i bagaget".

Mej det var jag som missförstod..sorry!

Tack... Jag behöver nog höra kommentarer som era. Tids nog kommer vi att bära samma efternamn och det blir något att längta efter. Det är inte så lätt att handskas med varandras historia, hänsyn är viktigt men det finns kanske gränser för vad som är rimligt...?

Det låter som att hans efternamn blivit en symbol för hela paketet med hans historia. Och det är något du får lära dig leva med, om du ska leva med honom.

Byta efternamn är ju inte något man gör i en handvändning. Själv har jag gift mig men hoppat över bytet av namn. För mig (och för maken som inte heller bytt sitt) är efternamnet en så tydlig del av ens identitet att byte känns avlägset.

Var glad över att din karl kan tänka sig att byta en gång till, det är ju inte givet att man vill när man redan ändrat en gång.

Och försök att lära dig leva med hans förflutna- du kommer ju bli styvmamma och det är ju troligen inte helt lätt. Spana på www.styvmorsviolen.se/ så hittar du andra i samma sits och med samma typ av funderingar!

Absolut finns det gränser för vad som är rimligt - även om det med barn nog är väldigt svårt att dra dem på ett bestämt ställe. Men jag tror egentligen det finns viktigare sätt att visa er samhörighet på för honom än att tvinga honom att byta namn.

Men så har jag inte heller bytt alls utan är gift men vi har behållit varsitt namn. Jag hade inte velat ha det annorlunda och ser oss inte som mindre samhörande för det.

Jag tycker att de andra i tråden haft mycket vettiga synpunkter, så jag ska bara berätta om mina erfarenheter!

Min mamma har gjort exakt som din pojkvän. När hon och min pappa gifte sig tog de min farmors flicknamn, som hon efter skilsmässan behöll för att ha samma efternamn som mig och min bror och för att vi skulle slippa byta efternamn. De barn hon har med sin nya man har därför hans efternamn (fanns ju ingen anledning att mina halvsyskon skulle heta som min pappa...)

Jag har funderat lite på vilka känslor min mammas man egentligen haft runt detta, men jag har aldrig frågat. Själv är jag väldigt tacksam mot dem båda för att de lät mig behålla mitt efternamn när jag var liten. Jag är mkt fäst vid mitt ovanliga namn och dessutom känner jag stark tillhörighet med min farmors släkt. Min mamma gifte om sig när jag fortfarande var liten och hennes nya man har absolut varit en bättre pappa för mig än min biologiska, därför blir det kanske ännu viktigare för mig med ett band till mina rötter.

Nu vet ju inte jag om ni även planerar att låta din pojkväns barn byta namn, men det kan ändå vara värt att tänka en extra gång för vad eventuella namnbyten skulle innebära för barnet, så att det inte känner sig åsidosatt.

Vill bara säga att jag förstår dej absolut!
Alla andra här verkar inte tycka att det är ett problem, men jag personligen skulle vilja att han bytte tillbaka till sitt ursprungliga namn.
Att han tog och valde namnet tillsammans med henne, skulle symbolisera att det är deras namn. Precis som om killen hade köpt en lägenhet tillsammans med ett ex så skulle inte jag vilja att vi bodde i den, utan köpte något eget..
Så svartsjuka jag skulle absolut föredra att han bytte!

Men å andra sidan skulle jag aldrig klara av att vara tillsammans med någon som har barn från ett tidigare förhållande...det är jag alldeles för svartsjuk för.
Så lyssna inte på mig, tänkte bara att du skulle tycka de var skönt att höra att du inte överreagerar helt