HAN vill men jag är lite osäker...

Om du känner att du velar så är du nog inte redo, äktenskapet är inget man ska stressa in i. Ta det lugnt och gör det när det känns bäst för dig.

Annars kanske ni kan förlova er utan att sätta datum och göra det när det känns rätt.

_Cinderella_: Skulle aldrig gifta mig om det inte kändes helt 100. Självfallet inte. Skilsmässostatistiken visar kanske att det finns fler där ute som borde tänka till både en eller två gånger först.

Mitt "problem" som jag ser det är att jag VET att jag träffat mannen i mitt liv. Jag vill ha hans barn och jag vill bli gammal tillsammans med honom. Naturligtvis är det inget som säger att man MÅSTE gifta sig men jag kan bara inte förstå varför jag blir så skrajsen inför ett sådant åtagande. Jag vill ju visa hela världen att vi älskar varandra!

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill med mitt inlägg. Det värsta är att min pojkvän blir sårad när jag är så undflyende.

Kahlua

Äktenskap är ett stort steg så klart att man kan bli lite skraj. Du kanske ska låta det sjunka in först..

Du och din pojkvän kommer att vara exakt samma människor efter att ni gift er som ni är nu. Ert förhållande kommer att vara detsamma som det är nu.

Jag förutsätter att ni redan bor ihop och inte började dejta förra månaden, så du bör ju veta vid det här laget vad du får...

Givetvis ska man ta allvarligt på ett äktenskap, men en ring på fingret förändrar inte förhållandets grundpelare. Om ni älskar varamdra och det fungerar bra nu så kommer det att göra det. Och om det inte gör det en dag så är det inte på grund av att ni gifte er utan för att ni inte jobbat på förhållandet, vilket kan hända oavsett civilstånd.

TÄnk igenom det här noga, vad det är du skyggar för. och ta sedan en rakryggat samtal med pojkvännen där du förklarar hur du känner så han inte behöver hinta ihjäl sig..

Hej.
Min sambo känner precis som du, han vet att han vill dela sitt liv med mig osv men vill inte gifta sig riktigt än. tanken skrämmer honom lite men det har inget med hans känslor till mig att göra. han vill att vi ska förlova oss vilket vi kommer göra men vill vänta med äktenskap även om han vet att vi kommer gifta oss dom närmaste åran iaf men han vill inte tänka på det.
och gör det du borde be din sambo göra. ger honom andrum och låter honom ta det i sitt tempo. när han är redo så är han. men han vill inte känna nån press.
så förklara för din sambo att du säger till när du är redo och be honom lugna ner sig. förklara hur du känner och att du vill göra allt det där med honom men att du inte är riktigt redo än.
det löser sig säkert bara du får ta den tid du behöver.

Tack för fina svar! Jag tror faktiskt att jag kanske måste göra en åtskillnad mellan förlovning och giftemål. Naturligtvis hänger de samman men jag har alltid varit av den åsikten att förlovar man sig bör man gifta sig inom en snar framtid. Men det är ju faktiskt inte obligatoriskt att stå framför prästen inom ett år.

Förlovning kan ju vara en smygstart liksom. En mysig transportsträcka. För min pojkvän är det så oerhört viktigt, men jag vill ju inte heller känna att jag "ställer upp" bara för att han vill.

Hm, ett gäng väninnor till mig har motsatt problem. Jag verkar ju helt klart vara mannen i vårt förhållande.

Nej ha en längre förlovning vetja! För oss blir det så och det känns att det var rätt beslut. Vi har för mycket annat som krävde både tid och kraft just nu och vi var inte redo att spika en dag.