Osäker och besatt av hans ex...

Hej.
Jag har ett problem som tär på både mig och min pojkvän, som jag hemskt gärna skulle vilja ha lite råd om. Jag skulle vara tacksam om någon orkade läsa vad jag skriver (jag vet att det är långt) och sedan säger vad ni tänker.

Jag har varit tillsammans med min pojkvän nu i fem månader och jag älskar honom verkligen över allt annat. Jag har tidigare haft stora problem med att lita på killar och har aldrig tidigare haft ett förhållande eller ens varit särskilt intresserad av att skaffa ett heller (jag är 21 år gammal). När jag var mindre blev jag sexuellt utnyttjad, och detta tror jag kan vara en stor del av anledningen till min likgiltighet inför allt vad män heter.

Hursomhelst, när jag träffade killen som numera är min underbara pojkvän kändes allting helt annorlunda. Det faktum att han inte gav upp utan hela tiden fortsatte försöka få kontakt med mig visade mig att han tyckte att jag var värd att kämpa för, vilket var en helt ny känsla för mig.

Mitt problem är att jag hela tiden känner mig osäker och har blivit mer eller mindre besatt av hans ex. Då främst gäller det att jämföra det han hade med dom med vårt förhållande. Han säger att han inte vill dölja någonting för mig så när jag frågar om hans tidigare relationer så svarar han alltid, vilket lett till att jag fått reda på ganska mycket om hans tidigare förhållanden.

Hans förra flickvän som han var tillsammans med i fem år var nymfoman och ville ha sex upp till sex gånger per dag. Han har sagt att han tyckte att detta var jättejobbigt, vilket jag förstår, men han har också sagt att i början av förhållandet när han var nykär så var han också positiv till att ha sex så ofta. De har även haft sex på ovanliga ställen, som i tvättstugan, i bilen osv.

Problemet jag har med detta är att jag och pojkvännen inte alls haft sex så ofta nu i början av vårt förhållande. Att man inte har sex upp till sex gånger per dag förstår jag också är normalt, men varför ville han det med henne och bara en gång varannan dag med mig? Enda stället vi har sex på är sängen, vilket gör att det känns som om deras sexliv var mycket mer passionerat och inte så "snällt och försiktigt" som vårat.

Efter övergreppen hade jag inte haft sex med någon förrän jag träffade nuvarande pojkvännen och i början var det störtjobbigt men han har fått mig att komma över det och nu känns det som om en helt ny värld har öppnat sig för mig och jag är jättenyfiken på sex. Det faktum att jag vill ha sex oftare än honom tär på självförtroendet och när han avvisar mig dyker bilden av honom och exet i tvättstugan upp framför näthinnan och plågar mig.

Han är världens mest underbara man, tro inget annat, jag är bara rädd att inte vara nog för honom. Han är 24 år och de flesta av hans vänner har stadiga flickvänner sedan många år tillbaka, och känslan som hela tiden kommer över mig är att han kanske bara ville ha mig för att inte vara den enda singeln i gänget och för att ha någon under tiden medan han väntar på något bättre. När jag pratar med honom om detta bedyrar han alltid hur mycket han älskar mig och att han vill leva resten av sitt liv med mig, gifta sig med mig, skaffa barn med mig och hela paketet. Han säger också att vårat förhållande är helt annorlunda än de andra han har haft och att han älskar mig mycket mer än han nånsin älskat dom.

Nu när jag läser vad jag har skrivit förstår jag att det största problemet ligger hos mig, men ändå slutar inte tankarna att mala. Visst låter det jättebra, men varför har jag då dom här känslorna? Jag skulle vara hemskt tacksam om någon kunde ge mig lite råd i hur jag ska komma ur den här självplågande cirkeln och börja uppskatta mitt förhållande fullt ut.

Tack.