Kris i äktenskapet

Mitt hjärta är hemma,

Tack för dina rader.

Tycker också det är bra att vi båda har saker som vi kan jobba med.

Jag förstår precis vad du menar med att få den andra att må bra. Jag har berättat för honom vad han gör som gör mig glad, t ex. förra advent hade han tagit fram alla ljusstakar och tänt dem tills jag kom hem

Nu för tiden så väljer jag mina strider med honom, jag blir inte längre irriterad av att han inte har skruvat på korken på geletuben, numera tycker jag det är ganska gulligt när han har glömt det

Naturligtvis är inte mitt arbete viktigare än mitt äktenskapet. Jag trivs super bra på mitt jobb och med mina kollegor men jag fullkommligt avskyr mina arbetsuppgifter. Jag är fullt medveten om att jag måste göra något åt situationen.

Jag ska verkligen tänka ofta på varför jag föll för min man och jag ska också börja tala om det för honom.

/Hjärtat

BT BRUD,

Tack för alla länkar!

/Hjärtat

puffar upp

Varsågod Hjärtat! Jag tror att ni har goda förutsättningar att må bra tillsammans igen, det första steget har ni redan tagit - att sätta ord på att det inte är bra så som ni har det nu och viljan att göra något åt det!

Stort lycka till!

karinna

Tusentack dina ord värmer.

/Hjärtat

Jag åker ned och upp på ett snöre hela tiden. Ena stunden känns det bättre och den andra stunden känns det ännu sämre än tidigare.

Jag är fullt medveten om att sådant här tar tid men jag skulle vilja få ett litet, litet tecken ifrån honom så jag vet om jag är på rätt spår eller inte.

Naturligtvis kan jag fråga honom men i nuläget tror jag det gör mer skada än nytta.

Ha en bra dag alla brudar!

/Hjärtat

Hjärtat, tappa inte modet!
Jag ser att många här rekommenderar familjerådgiving, och det tänkte faktiskt jag också göra. Om inte kommunen har någon tillgänglig, så finns denna hjälp även inom Svenska kyrkan. Jag såg att du fått tips om kommunal samt privat rådgivning, tänkte tillägga att det finns i varje fall ett till alternativ!

Att leva tillsammans är verkligen inte enkelt jämt. Men det verkar ju på dig som att ni fortfarande älskar varandra, och så länge det finns såna känslor med i bilden så finns det hopp också! Finns bara kärleken där så ge inte upp. Den är alldeles för dyrbar för det.

Jag hoppas att ni hittar tillbaka till varann.

Om det är så att ni vill ha hjälp och fort så råder jag dig att skippa stockholms familjeterapi. Det är en ren chansning med lång kö.
Ta er råd och gå till någon som xts eller relationinsatser. De jobbar mer praktiskt men behöver inte vända ut in på sig själv och prata, prata, prata.
Det brukar vara lättare för män att var där också.
Man får övningar och det är väldigt praktiskt och koncentrerar sig på det man verkligen behöver hjälp med i förhållande.

Jag håller tummarna för er!

Förstår precis hur du känner, hade ett stort bråk med sambon igår o han visste inte om han orka fortsätta fast han älskar mig. men han bädda ner mig igår kväll då jag inte sovit något natten innan, (kan inte sova när vi bråkar) och gav mig både en puss o kram när jag åkte till jobbet.
betyder så mycket och gör att allt känns bättre
hoppas det löser sig för oss båda :)
karinna:
tack för boktipsen, ska oxå kolla in dom

Sister of the Night,

Jag försöker att hålla modet uppe men det är svårt, jätte svårt till och med.

Idag har jag bokat tid hos en familjerådgivare och vi får komma redan på fredag. Jag hoppas verkligen att min man kan då.

Du har helt rätt i att det inte är en dans på rosor att leva tillsammans alltid. Jag älskar honom och vill verkligen rädda vårt äktenskap och han säger att han älskar mig fortfarande men att äktenskapet har fått sig en liten stöt.

Jag hoppas också att vi hittar tillbaka till varandra snart igen.

/Hjärtat

Vi kommer att ta oss råd omgående att gå till en familjerådgivare. Jag har idag bokat tid på xts och vi får komma nu på fredag.

Har du själv gått där? Det låter som du har erfarenhet från dom.

Det låter bra att män brukar gilla det bättre än hos kommunen.

Tack för att du håller tummarna för oss.

/Hjärtat

För det första är det ju jätte bra att noi pratar med varandra. Som de flesta andra här på BT rekomenderar jag rådgivning. Om ni båda är villiga att satsa på erat äktenskap och ställa allt till rätta igen, så komer det att fungera.
Alla har vi upp och nedgångar. Det är normalt. Tillåt er själva att ha det lite sämre ibland, men om det känns så jobbigt som du beskriver det är det viktigt att ni tar tag i det så snart som möjligt.
Jag håller tummarna för er. Önskar er båda all lycka och välgång!
M

lycklig blivande fru,

Jag förstår också hur du känner, vi har haft en del bråk under den senaste tiden både ståra och små.

Vad skönt att han bäddade ned dig och gav både kram och puss dagen efter då du gick till jobbet.

Själv så får jag inte så mycket respons för tillfället och det känns jätte jobbigt.

Jag förstår att han har det jobbigt nu men jag blir så osäker när jag ger och ger enligt mig själv men får inget tillbaka. Det kan ju vara så att jag ger inte så mycket jag tror att jag ger.

Håller också tummarna för oss båda!

/Hjärtat

Moa*

Tack för dina rader, det känns så skönt att folk tar sig tid och vill hjälpa en.

/Hjärtat

Hjärtat

Åh, så trist att ni hamnat i en sådan här situation. Visserligen hamnar väl de flesta förhållanden i en kris någongång, men det är knappast någon tröst när man väl sitter i den. Hur tror du det kommer sig att ni slutat röra vid varandra? Den fysiska kontakten kan bygga upp mycket igen, men då måste man sänka guarden och visa sig sårbar.

Om han älskar dig och du älskar honom finns ju allt att kämpa för - har han berättat för dig varför han inte vet om han vill fortsätta vara gift och varför han inte ser någon utväg? Att komma i kontakt med sina egna känslor kan ibland vara svårt när man har hamnat i den slentrianmässiga vardagen.

Hoppas att han vill går på familjerådgivningen och att ni tar er igenom det här! Som sagt, er kärlek är värt att kämpa för!

Kramar

Sen är det ju så att en erfaren och skicklig familjerådgivare kan "bryta mönstren2 när paren hamnar i en nedåtgående diskussionsspiral. de är ju opartiska, och ser problematiken från ett annat håll än de två som är alltför känslomässigt involverade för att -kanske- kunna se saker i "rätt" ljus.
Det är jättebra att få den hjälpen, för det är inte alldeles enkelt att vara 100% opartisk när man är oense i en relation. det är något som man får öva öva öva på, lite beroende på hur olika man är som personer och hur lätt man har för att kommunicera överlag ("kommunicera", förresten, jättevackert ord! Med tanke på innebörden).

Nej vännen, ge inte upp! Satsar ni båda två från hjärtat så har ni solklara chanser att gå igenom detta tillsammans - även om det känns aldrig så mulet just nu.

*kram från Sister*

Hjärtat; Jag förstår att det känns tungt. En stor KRAM på dig!

Nu har ni säkert redan hunnit gå till en terapeut och fått en massa bra tips men här kommer ett från mig.

Lista ut vad ni har för olika "kärleksspråk".

Enligt en amerikan som heter Gary Chapman finns det fem olika kärleksspråk:
Komplimanger
Tjänster
Tid tillsammans
Gåvor
Beröring

Varje människa har ett eller två språk som man förstår bäst. Det betyder att partnern måste visa sin kärlek på det språket för att man ska känna sig älskad. Om man har Komplimanger som språk spelar det ingen roll hur många presenter man får av partnern om man inte får någon positiv uppmuntran - man känner sig ändå inte älskad och bekräftad...

Om jag bara ska utgå från vad du skrev i inlägget kanske ditt språk är Tjänster - du vill att han ska visa sin kärlek praktiskt. Hans språk skulle kunna vara Tid tillsammans - eftersom han vill att du ska ändra din arbetssituation.

Det är ju jättebra att ni redan har funderat på konkreta saker ni kan förändra i er relation. Jag skulle inte bli förvånad om det mesta på era listor knyter an till era kärleksspråk...

Men det viktigaste av allt är att ni pratar med varandra och håller kommunikationen öppen!

Kram!

Ps. Om du eller någon annan skulle vilja läsa mer om detta finns det en bok som heter "De fem kärleksspråken".

Tänkt så¨mycket ni bryr er om varandra! Långt ifrån alla är redo att gå till en familjerådgivare för att få hjälp.

De är stort att kunna se att man behöver stöd ännu större att klara av att be om det. Försök att se på de saker som är bra och som ni lyckas med, istället för att fokusera på det som är dåligt.

Att passionen försvunnit är kanske inte så konstigt. jag vet inte hur länge ni varit tillsammans, men passion (som ju faktiskt betyder lidelse) är något som man inte får ha genom hela livet.
Jag saknar också passionen, kommer säkert alltid att göra det.

Men min blivande man är så mycket mer, och de vi har är mycket större.
Och att hålla ihop när det sliter och drar, stormar innuti och runt omkring är svårt. Men de är nu som de testas, om det håller.

Gör det inte det så klarar ni er säkerligen än då.(även om det känns som man ska gå i bitar)
Men jag tycker du ska ha goda förhoppningar, ni är ju ändå villiga att kämpa för varanda.

Ta det som det kommer. Tänk: Bara för idag ska jag.....
Imorgon är en ny dag och ta ställning till.

Och när stormen lagt sig, kan ni börja blåsa på glöden igen. Passion kanske det inte blir. Men hett och roligt kan det bli. Jag lovar!

Hoppas det går bra för er.