Distanstortyr!

Jag har tyvärr inga råd till dig, men jag känner igen mig... Jag och min fästman har det likadant, förutom att vi åtminstone bor i samma land och kan träffas lite oftare.
Men försök tänka på det positiva, att ni har ett bra förhållande, att ni snart får träffas och att ni kan flytta ihop så småningom. Inte det lättaste, jag vet, men det är det enda jag kan komma på... Jag tror att förhållandet kan bli starkare av att gå igenom något sånt tillsammans... Men om någon har något riktigt råd så tar jag också gärna emot :D
Hur länge har ni bott ifrån varandra förresten?

Jag har inget dundertips mer än att prata med varandra över internet vis msn eller skype. Det funkar för oss som bara ses på helgerna pga mina studier. Vet att det inte är något vidare bra tips men en budgetvariant jämfört med att ringa.
Skicka små presenter till varandra kanske?

Det är ca 23 timmars flygtid mellan mig & min kille. Funkar dock jättebra. Båda har fullt upp så det bli inte mkt tid över till att sakna varandra :)

Det är nog jobbigt bara i början. Sen blir man van vid det.

Ta Ryanair ihelgen!

Aii, men prata via Skype är ju samma som att ringa :) Sen kan alltid kompletera med en webkamera.

Jag tycker nog tvärtom, att det blir jobbigare och jobbigare ju längre tiden går, och ju mer seriöst förhållandet blir.
Jag och min pojkvän har ett förhållande på distans Gbg-Sthlm, och har haft det i snart ett år. Även om vi båda också har mycket på vardera håll, så tycker jag det märks tydligt att det börjar slita på förhållandet. Det är vansinnigt tråkigt att inte ha vardagen ihop, och att inte ha den man älskar vid sin sida när man som mest behöver honom.

Men nu äntligen börjar det hända saker, och det ser ut som att vi flyttar ihop under hösten.

Petrus
Jag är säker på att er kärlek klarar avståndet. Visst är det skitjobbigt, men man får bita ihop. Vill man att det ska funka så gör det det, och då kommer dagen då det är dags för att flytta ihop snarare än man tror.
LYCKA TILL :)

Beklagar läget, men inget är omöjligt. Min m2b och jag var tillsammans 2,5 år på distans då vi sågs i princip varannan helg. Man klarar mer än vad man tror!

Petrus, hur länge har ni varit ihop?

Mitt förhållande är nästan 4 år långt & då känns det helt ok att vara ifrån varandra ett tag. Men jag förstår att det kan vara jobbigt om man är nyförälskad.

Försök att prata ofta, det tycker jag är viktig. Och sen planeringen hjälper ju en del. Om ni vet att ni ses t ex. om 3 veckor, så blir det lättare att vänta & räkna dagarna om man så vill ;)

Tack för de vänliga orden! Känns bra att höra att andra lyckats hålla saker i liv trots avståd.

Vi har inte varit tillsammans särskilt länge och får nog fortfarande anses vara nyförsälskade. Det är såklart underbart men samtidigt lider man varje sekund man är ifrån varandra. Vi har heller aldrig bott tillsammans permanent, utan enbart under vissa perioder.

Vi har daglig kontakt och har kommit överens om att prata i telefon/skypa regelbundet, varannan dag eller så.

Och att ha fullt upp hjälper föga enligt min erfarenhet...

Jag måste nog hålla med om att det blir värre ju längre tid det går. När jag flyttade hade vi varit tillsammans i ett halvår, och på ett sätt var det jobbigare då när man var nyförälskad, men man fortsätter ju vara det på ett annat sätt när man saknar varandra hela tiden. Och nu efter två år när man ser kompisar som har varit tillsammans mycket kortare flytta ihop så saknar man ju att ha en vardag tillsammans på ett annat sätt. Själva saknaden har blivit bättre, men det börjar slita på oss att så mycket tid och energi ska gå till förhållandet utan att man får ut mer av det än alla andra. Men nu har vi bott ihop hela sommaren, och han flyttar äntligen hit till våren.

Jag vet verkligen hur det känns. jag har en australiensisk pojkvän boende i england som jag träffade när jag bodde där. Vi hann träffas i england en månad innan jag åkte tillbaks till Sverige, nu har jag precis kommit hem från några dagar med honom och jag vet att allt är så rätt. Men allt är så komplicerat! Hans visa går ut i mars och då ska jag åka med honom till australien. (om allt fortfarande är bra då). men sen då? allt känns verkligen rörigt. Nu har jag nog äntligen bestämt mig för att åka över och jobba i england några månader och hoppas få rätsida på allt... så...jag vet vad du går igenom. man får tänka på hur bra man har det när man äntligen ses :)

www.brollopstorget.se/Forum-1-13/m1801531.html

I den tråden finns det många med erfarenhet av distansförhållanden! Kanske ni kan finna nån där att prata med också?
Bli inte rädd för trådens ibland oseriösa tendenser, vi kan "skärpa oss" och vara allvarliga när det behövs!

Jag tycker det är vansinnigt jobbigt att ha förhållande på distans och det blir bara värre och värre ju längre tiden går.

MEN DET GÅR!!!

Min m2b och jag är ifrån varandra 3 mån innan bröllopet och 3 mån efter, sen har vi bestämt oss för att vi vill vara tillsammans, fysiskt på samma plats.

Mitt råd, som är halvt sönderstressad under den här tiden, är att prata mycket i telefon. Vi pratar alltid minst 2 ggr varje dag och många många timmar på helgerna. Använder skype, webcam osv förstås.

Håll ut - en dag kommer det vara värt allt det jobbiga.

Du har fått bra tips om hur man gör distansandet billigare iallafall! Sen - klart det går! Vi är gifta och särbo, pga mitt jobb och det går att göra. Sen funkar det inte för alla och det ställer andra krav än att bo ihop.