Berätta om era blivande....

Nu är han ju inte min blivande längre, utan min man, men jag älskar honom för att:
Han är så rolig
Han är omtänksam, bryr sig alltid om andra
Han tycker om djur
Han får mig att känna mig som den vackraste kvinnan i världen
Han är så snygg och har så sexiga armar och händer..
Han är artig, håller alltid upp dörren osv
Han är fantastisk i sängen ;)

Jag vet inte direkt vad för egenskaper han har som inte andra har, men något speciellt måste det ju vara med honom, jag föll för honom och nu sex år senare har vi gift oss, så något rätt måste det ju vara? :)

Vi har egentligen inte så jättemycket gemensamt (han har faktiskt mer gemensamma intressen med min bästa kompis, heh!) men vi såt till att vi iallafall försökte visa intresse för våra respektive hobbies, och nu kan vi mycket väl sitta och diskutera fotboll eller hästhoppning, typ :D

Det låter ju riktigt bra. (Borde förresten ha lagt till att jag görna ville höra frpn de redan gifta också!) Det var skönt att höra att det kasn funka fast man har olika intressen.
All lycka,
Mvh M.

Min man lockar fram det bästa hos mig och står ut med det sämsta.

Sedan han kom in i mitt liv har jag blivit en bättre människa - och lycklig!

Min man:

Han doftar underbart
Han har vackra händer
Han lockar fram det bästa hos mig och står ut med det värsta
Han är rolig
Vi har lika sjuk hmor båda två

Han är en riktig jävla tönt. Gör skämt som bara han skrattar åt, pratar för högt och är riktigt jävla löjlig. Jag älskar honom för det. Han är fruktansvärt charmig och man har aldrig tråkigt med honom. Jag har ett handikapp och han tar hand om mig. Han kan inte hålla ordning på någonting så jag tar hand om honom.
Vi har rest världen runt och har en starkare vänskap än jag har till någon annan.

Han får mig att le när ingen annan lyckas, han har de blåaste ögonen jag någonsin sett, han har den bredaste och mest maskulina bröstkorgen i hela Malmö och han tar mig till sjunde himlen varje dag!

Min älskade är verkligen den perfekta mannen:
-Han ger mig komplimanger varje dag
-Säger hur mycket han älskar mig varje dag
-Ger mig komplimanger i sängen ofta
-Mycket charmig och social
-Kan verkligen prata för sig
-Hör av sig flera gånger om dagen när han är på jobbet
-Underbart leende
-Ger mig mycket kramar och kyssar

Med andra ord, det finns ingen bättre!

Min m2b är allt jag behöver. det bästa med honom är:

* Han är väldigt omtänksam och bryr sig om mig, vårt förhållande, våra nära och kära.
* Han är ordningssam och ansvarsfull, ingen man börver påminna om tider eller annat.
* Han är glad, positiv och målmedveten.
* Vi har samma värderingar gällande kärlek, pengar, framtiden och sysslor vilket gör att vi aldrig bråkar utan mest diskuterar sakfrågor.

Sedan är han väldigt snygg också...

Förutom allt annat som också är bra med honom delar vi en del jobbiga erfarenheter vilket gör att vi förstår varandra bra och det känns tryggt.

Jag älskar min m2b för att han:

- är sig själv, alltid!
- alltid ser det bästa hos mig och gärna talar om vad det är han ser.
- har så stor förmåga till medkänsla.
- är så lyhörd gentemot mig
- är omtänksam, han bryr sig så mycket om mig.
- får mig så lätt att skratta och le.
- är så vacker, hans ögon har förtrollat mig
- låter mig vara hur barnslig som helst och busar med mig
- visat sig finnas där för mig i både nöd och lust
- alltid ställer upp när det behövs
- ler när jag gör klantiga saker pussar på mig och tycker jag är underbar ändå
- redan från början sagt vi istället för jag och vår istället för min
- har värderingar som stämmer väl överens med mina
- försöker vara romantisk så ofta som möjligt
- är så bra att diskutera saker ihop med

Jag skulle kunna rabbla upp saker i det oändliga känns det som, det är miljoner små saker som gör att jag älskar honom.

Som jag ser det har jag knipit den största diamanten av dem alla.. det finns så få som honom som hade stått ut med allt vi gått igenom. Hur många killar hade efter ett års förhållande och tre månaders samboskap gått med på att försörja sin sambo för att hon trillat igenom alla maskorna i det sociala skyddsnätet? Jag frågade honom om vi skulle flytta isär fram tills det ordnat sig för mig rent ekonomiskt, men han sa här är det ingen som ska flytta någonstans. Vi ordnar det här. Och under 1½ års tid har han sett till att jag har haft allt jag har behövt och han har aldrig med en knyst klagat på att han behövt försörja mig. Trots att alla hans sparpengar (över 100000) nu är borta, tack och lov har jag äntligen fått en liten inkomst så att vi kan börja spara igen.

Min galloperation, våra släktingars dödsfall, min depression och min panikångest allt tar han med jämnmod, han stöttar, tröstar och älskar mig trots att jag nog egentligen inte alltid förtjänar det, blir på så fruktansvärt dåligt humör när jag har ont. Jag har ont varje dag, fast det är klart självklart anstränger jag mig för att inte låta det gå ut över honom, men ibland blir det så ändå.

Jag vet inte vad jag har gjort rätt, men jag tackar GUD varje dag jag har min m2b i mitt liv. Jag har slutat ta lotter, för sån här tur tror jag man bara har en gång i livet.

Jag gör mitt bästa för att vara en bra livskamrat... fast ibland känns det som att jag inte räcker till så mycket som jag skulle vilja.

Oj vad långt det blev...

Jag säger bara: Han gör mig lycklig i hela kroppen o själen. Visst han har massa fina egenskaper men först och främst så känner jag att vi är ETT, vi är en enad front, han står alltid bakom mig, ger mig trygghet och värme!

*haft han i 8 år, kan inte tänka mig ett liv utan honom, gifter oss på nyår 2006, helt fantastiskt*

Överlycklig...

jag älskar min sambo för att han är så klumpig, han river alltid ner saker och slår sig, och har verkligen tummen mitt i handen. det är sååå sött tycker jag.
varje dag busar han och skojar med mig.
vi skrattar ihop hela tiden och jag har det alltid bra när jag är med honom. han avgudar mig och ger mig komplimanger varje dag.
han är vacker, snäll, omtänksam, mysig, och vi passar bra ihop helt enkelt.

men det som vart avgörande, när jag verkligen förstod att jag inte kommer klara mig utan honom var när jag var på ett ålderdomshem och praktiserade och fick hjärthugg och blev helt yr i knoppen när jag kom på att jag en dag kanske måste klara mig utan honom.. jag började nästan gråta, men fick hejda mej...

läääängtar tills jag får säga JA till honom och får bli hans fru!

Vad jag älskar hos min blivande fru?

Hennes leende
Hennes Tokiga humor
Hennes underbara välkomnande ner i sängen efter man jobbat och kommer hem om nätterna.
Att hon står ut med att man jobbar konstiga tider (mån-tis-ons-fre 15-0330)
Hennes sätt och se på mig, att säga att hon älskar mig, att se mitt namn på hennes arm i våra likadana keltiska tatueringar
att få hennes underbara sms
att hon är en truckertös (har tunga behörigheter CE)

att hon är MIN, att hon älskar mig, förstår mig ibland när jag är knäpp och galen och att ända sen jag träffade hennes så har mitt hjärta slagit ett extra slag flera gånger om dagen och att det fortfarande pirrar i magen och när vi är ifrån varandra (när hon tränar och jag jobbar i min lastbil) så längtar man tills man får finnas i varandras armar igen...

Kort och gott, längtar tills Michelle Hagmann blir min fru den 30:e Juni 2007 och då blir Fru Michelle Garinge...