Aniara4 skrev 2011-09-05 16:16:52 följande:
En sak som stör mig väldigt mycket är alla smala människor som ser det som sin livsuppgift att upplysa överviktiga om att A) de är överviktiga, B) att det inte är bra att vara överviktig (no shit, Sherlock?!
), och C) om man bara motionerar och äter rätt och låter bli chipsen så blir man smal, lätt som en plätt.
Det är möjligt att det finns enstaka personer som faktiskt inte tänker på sin vikt och inte riktigt gör kopplingen till chipspåsen, men jag vågar påstå att en förkrossande majoritet av överviktiga (och i synnerhet tjejer) är plågsamt medvetna om sin kropp 24 timmar om dygnet, vet allt om kost och hur de borde äta, och har bantat bort en halv elefanthjord genom åren. Det är något annat som är problemet.
Därför tror jag det är oerhört viktigt att försöka förstå VARFÖR man inte äter som man vet att man borde. Kan man inte klura ut det själv är KBT ett bra hjälpmedel. Men det pågår ju en tankeprocess när man fattar beslutet att äta den där chokladkakan eller vad det nu är, och den måste man försöka "ertappa" och studera.
För att bryta de beteenden som leder till konsekvensen övervikt måste man också vara motiverad. Man gör ju som man gör av en anledning, och att börja göra på ett annat sätt är jobbigt. Det är roligare att äta godiset än att låta bli. Det är jobbigare att motionera än att titta på tv. Därför måste man vara helt klar över vilka förändringar man vill göra och varför, hur man ska genomföra dem, var fällorna finns, och hur man hanterar risksituationer. Men är man inte tillräckligt motiverad orkar man helt enkelt inte upprätthålla någon livsstilsförändring. Det är på precis samma sätt som när man ska sluta röka. Det ÄR svårt!
Exakt vad som är nyttig mat råder det som bekant delade meningar om, och jag tänkte respektera TS önskemål om att inte gå in på den diskussionen. Jag pratar istället om problemet med att hålla sig till den plan man gjort för sig själv, oavsett vilken den är.
Om man "feläter" av känslomässiga skäl måste man ta itu med känslorna och hitta ett annat sätt att hantera dem. Kanske att helt enkelt tillåta sig att känna dem istället för att döva dem med mat. Om det är andra problem i livet som gör att man tycker att man "förtjänar" något gott i slutet av dagen, kanske man ska försöka lösa problemen om det går. Om det bara är dålig planering som t.ex. gör att man blir vrålhungrig och inte kan tänka klart, inte har tid att laga mat, och inte har någon bra mat hemma, får man se till att planera bättre.
Och om det är så att man kanske helt enkelt inte ORKAR ta tag i någon livsstilsförändring för att livet i övrigt är så förbannat jobbigt/stressigt, och det inte bara är svepskäl och undanflykter, ja då kanske man helt enkelt får försöka gilla läget och acceptera sig själv som man är just nu ändå.
Skrev du allt det för mitt inlägg? Anastasia frågade om det är hälsosamt att äta bantningspiller och jag svarar nej och vad som är hälsosamt istället, det är knappast en livsuppgift, jag svarade bara på hennes fråga för sådana piller kan vara riktigt farliga!
