Äktenskapsförord? Hur vanligt är det?

Det är väl mest det att även om ni älskar varandra så det sprutar hjärtan ur öronen just nu så är förmodligen situationen annorlunda den dagen ni separerar (om ni nu gör det). Vad jag vet så reglerar ju bara äktenskapsförord de tillgångar man hade när man gick in i äktenskapet, men även arv och sånt (tror jag) efteråt.
Har man väldigt olika tillgångar i släkt och sedan tidigare tycker jag att man ska skriva ett. Jag menar, är man tillsammans resten av livet så kommer man ju ändå aldrig använda det, men händer något olyckligt så kan det nog lösa många problem...

Vi kommer troligtvis inte att skriva något äktenskapsförord. Det kanske är naivt, men vi tror att vi kommer överens om vi skulle skiljas. Vi har kommit överens om att var och en tar vad man förde med sig in i äktenskapet och resten delar vi lika på. Dessutom har ingen av oss någon förmögenhet och inga skulder.

Man ska komma ihåg att man sällan skiljer sig från den människa man gifter sig med, dvs så finns det ju en anledning till skilsmässan och då är det ofta man verkligen inte vill den andres bästa.

Om man har större skillnader mellan sina olika ekonomier så bör man skriva äfo. Tex om den ena har en firma, om den ena äger en massa saker (kanske hus och prylar som gått i släkten) och den andre inte har så mycket mer än kanske ett litet sparkapital osv. Och även om man kan vänta sig att den ena får ett större arv en dag.

Har ingen av er några ovanliga tillgångar med er in i äktenskapet och inte förväntar er att ärva något så kan det ju kvitta.

Sen ska man komma ihåg att ett äktenskapsförord inte enbart handlar om skilsmässa, utan även om hur arv ska fördelas! Tex. om du hade med dig ett äldre jättefint hus in i äktenskapet, som gått i din familj och som du älskar, och din sambo inte hade några större tillgångar. Ni skriver inget äfo, och han dör. Då är halva "ditt" hus hans, och du kan bli rtvingad att lösa ut släktingar och barn som du kanske avskyr och inte pratat med på 30 år. Du kanske inte ens har pengar att lösa ut dem med, och måste därmed sälja ditt älskade hus, för att kunna lösa ut någon annan.

Miss Cee

Det du skriver om arv stämmer om man är sambo och äger huset tillsammans. Är man däremot gift behöver man inte skriva ett äktenskapsförord av den anledningen eftersom äkta makar ärver varandra. Huset skulle alltså fortsätta vara i den efterlevandes egendom. Däremot kan det ju vara en bra idé att skriva ett testamente om man t.ex. vill att sitt släkthus ska tillfalla sina föräldrar istället för sin make om man dör.

Hoppas att jag nu inte missförstod dig

Miss FM

Äkta makar ärver inte varandra med automatik, om jag förstått det rätt. Finns det även särkullsbarn så är det dom som ärver sin förälder om denna dör (även om man är gift. Man har bara giftorätten i egendomen, d.v.s. hälften. Om det inte finns ett testamente som stipulerar att maken/makan ärver den bortgångna. Särkullsbarnen har då rätt att få ut sin laglott och när den andra dör får dom resten.. d.v.s även sånt som gått i arv i släkten från den som inte är förälder till barnen.

Om ena parten har ett hus som gått i arv i dennes släkt så bör det skrivas ett äktenskapsförord om att det huset är den partens enskillda egendom. Det gör att den som äger huset från början har rätt att göra vad den vill med det. Vill den testamentera det till sin partern så gör man så.. annars kan man testamentera det till någon annan i släkten t.ex. syskon om man vill att huset skall stanna i ens egen släkt.

Jag tänker själv ta kontakt med en jurist/advokat för att få hjälp med att sätta upp ett äktenskapsförord.

Yllo

Du har helt rätt i att särkullbarn har rätt att få ut sin laglott. Jag läste kanske inte riktigt noga men jag trodde inte att det var några barn från tidigare förhållande inblandade. Finns där inte det så ärver makarna varandra "per automatik" (om man vill uttrycka sig så).

Jag tror absolut det är klokt att noga tänka igenom sin ekonomiska situation och diskutera ett äktenskapsförord. Som jurist blir man tyvärr lite cynisk när man hört så många skräckhistorier. Själv har vi funderat på att göra framtida arv till enskild egendom. Den som skriver ett testamete (t.ex. ens föräldrar) kan ju i och för sig ändå skriva in att arvet ska vara enskild egendom och då är arvet enskild egendom även om det inte finns något äktenskapsförord.

Hur krångligt kan det vara att skriva ett äktenskapsförord? Dyrt? Tar lång tid?
Känns som ett 100% naturligt val för mig iaf. Den lilla energin och pengen man lägger ner på det kan bespara en en hel del onödigt bråk, problem etc i framtiden.

Miss FM>>
Absolut har du rätt i det. Jag hade särkullsbarn i huvudet när jag skrev inlägget, men utryckte mig väldigt otydligt.

Bra att ni är med så att det blir rätt =)

Vi skriver ett äktenskapsförord för att reglera hur och vilka tillgångar som är vems vid eventuell skilsmässa och vid ev. arv. Dessutom passar vi på att skriva ett mkt enkelt testamente.

Vi kommer att skriva ett äktenskapsförord, detta då min m2b har ett stort sommarhus som betyder väldigt mycket för honom och det ska därför bara vara hans. Vi kommer dessutom att skriva in att framtida arv kommer att vara enskild engendom och om vi skulle vilja ändra det i framtiden går det ju att fixa. Allt detta betyder ju inte att vi inte litar på varandra eller tror att vi kommer att skiljas utan bara ett sätt att unvika ev onödiga diskussioner i framtiden.

Tack för era svar! Några fler som har kommentarer kring detta?
Kram!

Vi kommer att ah äktenskapsförord, eller åtminstonde någåt likanande pga att vi går in i äktenskapet med olika ekonomiska förutsättningar. Jag äger mer pengar än honom av våra besparingar/vårt hus. Det är pengar som jag delvis ärvt i mitt namn, delvis fått innan vår relation. Vi kommer förmodligen under vårt äktenskap att ärva större värden i form av pengar och fastigheter. Dessa arv kommer att testamenteras till oss, var och en, som ensklid egendom beroende på om det kommer från hans eller min släkt. Klokt, tycker jag, eftersom man som sagt inte skijer sig i samma känsloläge som man gifter sig. Och vid en skilsmässa skall givetvis han få behålla de fastigheter som hans släkt äger och jag få de pengar som min släkt har. Under vårt äktenskap kommer vi natusligtvis att nyttja dessa tillgångar gemensamt.

Tänkte bara tala om att ibland kan det ju dyka upp särkullsbarn vid dödsfall som man inte visste fanns....är väl inte jättestor risk men för att garantera att inte få en chock när den dagen kommer är ju ett äktenskapsförord med testamente guld värt!!!Så behöver man inte lämna sin egendom till en okänd.
Jag tipsar alla vänner att se till att ordna det när man gifter sig för börjar man tänka på det senare kan det tolkas fel av den andre ju;)

Det är också bra med skriftliga dokument ifall det är så att du och dina syskon ärvt eller kommer att ärva era föräldrars hus tex.Eller be dem skriva i sitt testamente att det ska vara enskild egendom för den som ärver. För om ni inte har några barn och du dör så kanske du vill att syskonen ska ärva din del och inte att din man skall ha del i. Eller om han också dör att dina svärföräldrar skall kräva hans del ur huset tex...

Allt är förstås om,om,om men det är just när man inte ordnat sånt som det brukar hända märkliga saker och arv kan få folk att bli pengagalna.Förstår om det låter rörigt men juridik är rörigt=)Men roligt när man kan det.

SÅ om ni har eller förväntar er att få ärva så ordna alla viktiga papper nu. Kontakta en jurist!

Vi har gjort det, det känns tryggt för oss båda...

Hur upprättar man ett äktenskapsförord? Vad skriver man? Finns det blanketter som ska användas?
Nån som har lite info om detta?

Vi kommer att skriva ett äktenskapsförord som egentligen innefattar en enda sak, ett fritidshus vid havet i Norge som min blivande äger tillsammans med sin syster. Just för att han inte ensam äger detta väljer vi att skriva äktenskapsförord om att hans del ska fortsätta att vara endast hans vid en skilsmässa.

Om han däremot skulle gå bort, så kommer hans del av huset tillfalla mig.

Man tar kontakt med en advokat när man ska skriva detta så att det skrivt på ett sätt som fungerar juridiskt och får det man vill att framgå tydligt.