Hur skulle du tolka det här???

Tja, ingen av vägarna är nog speciell "lätt".

Det är ju möjligt att han säger dessa saker i ren frustration, men det kan ju också vara så att han verkligen försöker att ta upp sådant som han tycker är problem, för att kunna försöka få det bättre (även om det låter som att han kunde sagt det på ett betydlitg bättre sätt).

För det första får hon nog ta ett snack med honom och kräva att han är konkret. Alltså exakt vad är det som stör honom ,och _varför_ stör det honom. LIksom, vad 17 har han att göra med när hon går upp? kräv att han, sakligt och tydligt, utan att anklaga henne talar om vad han tycker är fel.

Därefter får hon fundera över om hon tycker att hans kritik är befogad, och om det han nämner är sådant hon känner att han _vill_ ändra på. Alltså, alla har vi ju våra fel coh brister, och det är klart att man kan skärpa sig på vissa saker. Medan annat är sådant som man verkligen inte har någon anledning att ändra på. det är ju skillnad på personlighet och ovanor...

Jag tror att de verkligen behöver prata. Tala om för varandra vad de känner och hur de _upplever_ situationen (man ska akta sig för att säga hur saker är...). Har hon talat om att hon tycker att det är jobbigt med svärisarna boende där? Hon måste ju förklara varför hon är tyst!

När allt kör ihop sig så är det ofta bäst att fokusera på vad man själv vill. Se förhållandet som en affärsförhandling, vad kan jag gå med på, var kan jag ge med mig, under vilka villkor kan jag tänka mig att stanna kvar...

KÄnner hon att hon faktiskt vill försöka att lösa problemen så är det det hon bör fokusera på. Det är inte så mycket lönt att försöka att avgöra vems fel saker och ting är. Gå direkt på problemen, och diskutera hur de ska lösa dem.

Jag skulle nog ta hans uttalanden med en nypa salt. Det kanske är så att häften av det han sagt är allvarligt menat, och resten är slag i luften och bara ren frustration..Vi säger nästan alla saker vi inte menar, speciellt i bråk. de flesta har inte lärt sig hur man bråkar "fair".

Miss Cee: Tack för ditt svar och dina synpunkter som jag tyckte var jättebra!
Min kompis har ingen dator, så jag skriver åt henne och jag vill spara ditt svar till henne. Jag håller med dig om att det kanske var saker som blev sagda i ren frustration. Men jag vet att hon blev orolig för dom bråkade inte just då. Nu känner hon liksom att skilsmässa hänger i luften och att minsta gräl lutar åt det hållet liksom. Att det är något han kommer att ta upp så fort något händer. Så det gör att hon har svårt att motivera sig själv till en förändring. Vad är meningen liksom. Vilket säkert är fel det med. För vi har ju alla saker vi kan och borde ändra på.
Men jag tror att hon känner det som om han klagar på allting och ingenting just nu. Och det gör man väl när man är allmänt olycklig. Jag tror att hon är väldigt nära att helt plötsligt hålla med honom nästa gång om ordet skilsmässa kommer upp nästa gång. Men hon måste då vara säker på att det är det hon vill. Jag märker att när det är ok mellan dom så går hon fortfarande och undrar om det är meningen att dom ska vara ihop. Sen har dom nåt bråk och han blir frustrerad och nämner något om att kanske bryta upp. Då blir hon rädd och vinner honom tillbaka genom att lova förändring och så vidare. Men så fort dom har gjort upp och är sams, då mår hon dåligt igen för hon känner det som om hon har förått sig själv. Det är så hon har förklarat det för mig iallafall.....

Det är ALDRIG värt att förråda sig själv (eller kompromissa med sina egna värderingar/intressen/prioriteringar) för en relation! Jag tror också att din väninna behöver fokusera på vad hon vill och kommunicera det till sin man, sen får han lov att respektera hennes uppfattning. Å andra sidan får han tala om på motsvarande sätt vad han vill och tycker och tala om det för henne. Kommunikation är centralt (men svårt...) - det verkar helt fel att de ska gå och tyst må dåligt båda två. Men för att veta om knuten går att lösa eller inte så måste båda tala om (sakligt och konkret) vad de själva vill.

Råd dem att ta kontakt med en relationsrådgivare/familjerådgivare. Tycker de bör lösa problemet själva och kanske kasta ut svärföräldrarna så de får vara ifred!

Det är så dålig stil att börja vifta med skilsmässo-kortet så fort något är dåligt i ett förhållande! Skilsmässa ska vara en sista utväg, när man testat att lösa problemen, inte ett hot att hänga över någons huvud för att få dem att göra som man vill!

Alltså, om det låter så, så har ju förhållandet redan gått åt skogen. Det blir ju inte bättre för att hon mjäkar tillbaka då. Antingen måste de skilja sig, eller så får han ju ta sig i kragen och gå in för att lösa problemen.

Säg åt din vän att nästa gång han hotar med skilsmässa så talar hon om för honom att hon inte vill höra det ordet en gång till om han inte är såker på att han menar det, och att de ska försöka att lösa problemen istället!

Jocelyns förslag om familjerådgivare är bra. det finns både hos socialtjänsten och privata, om man har möjlighet att betala för det. Det kan vara bra med en tredje part som tvingar båda att vara konkreta, man kan behöva en "domare" när man bråkar =)

När förhållandet är 1 steg från skilsmässa så kan det ju bara bli bättre om de pratar. Omd e inte försöker att prata ut så är det ju redan kört. Inget blir bättre av att hon lider i stysthet, för då blir problemen inte lösta och hon undkommer inte skilsmässan i det lång aloppet iaf. För att slippa det så måste de prata!

Jag håller fullständigt med dig. Jag tror att hennes man är lite för omogen och barnslig för henne ärligt talat. Han är väldigt bra på att kommunicera och säga dom rätta sakerna. Men han vill även ha rätt och när han håller på att förlora eller bli sårad, då tar han till såna här saker. Eller om hon råkar säga nåt till honom som har tar på fel sätt(han är väldigt känslig!), då kan han gå och sura i timmar tills hon kryper till korset. Hon kan be om ursäkt, men har ger sig liksom inte. Väldigt omoget tycker jag!

Att vara vagra prata ar tyvarr ett effektivt maktmedel i ett forhallande. Samma sak med att hota med skilsmassa sa fort det blir lite brak.

Tyvarr ar det ocksa valdigt destruktivt for forhallandet i langden.

Forutom att kontakta familjeradgivning, sa skulle jag tipsa din van om att lasa pa om relationer. Pa sa satt sa kan hon lara sig mer konflikter och hur manniskor reagerar i konfliktsituationer. Pa sa satt sa kan hon forsta sin man och ocksa genomskada hans taktik. Och ocksa lara sig hur man hanterar konflikter pa ett bra satt. Hennes man ocksa borde lara sig sig battre konflikthantering!

Tyvarr har jag inga tips pa svenska bocker inom detta omrade. Nagon annan som har tips pa relationsbocker?