Bisarra infall i natten :D

Okej, allihopa. tolka mig rätt nu, för jag skulle aldrig på fullt allvar göra det jag kommer att skriva om nu.

Bra. Då var den saken avklarad.

Nu till frågan:
Är det någon av er som känner igen sig i beskrivningen att man kan bli ganska så stollig framåt småtimmarna?
Att hjärnan börjar bjuda en på märkliga äventyr där man gör och säger konstiga saker?

Till exempel så här: Låt oss anta att någon skriver och undrar varför hennes/hans kille/tjej aldrig hör av sig.
Mitt-i-nattenhjärnan formulerar blixtsnabbt svaret tyst för sig själv: Därför att han/hon tycker att du har en bedrövlig frisyr som skulle kunna ge härdade terapeuter mardrömmar, begriper du väl?!

Det vore ju inte särskilt bussigt, och normal-jaget lägger sig genast i leken och påpekar att sådär säger man väl ändå inte!
Nä, man gör ju inte det.
Och man tycker i själva verket (vid det här laget har normal-jaget skrämt mitt-i-natten-jaget med Flourtanten, och på så vis fått tyst på eländet) rätt synd om den här personen, och vill gärna ge bra råd och lite pepp.

Med risk att bli betraktad som totalrubbad slänger jag nu ut denna fråga, för jag inbillar mig att det inte bara är jag som ibland får så här skumma infall efter lite för många vakna timmar.

Har jag rätt?