Hur viktig är egentligen "pompa och ståt"?
Läste ett test för några år sen, där det framgick att man, om man var alltför begiven på festens och klänningens elegans och pampighet, inte var så intresserad av själva bröllopet egentligen, utan var mer "kär" i själva bröllopet.
Åtminstone framgick det ganska tydligt att det var vad konsttruktören av testet ansåg :)
Jag tror inte att det ena har ett dugg med det andra att göra, samtidigt som jag visst kan tänka mig att alternativet förekommer.(Men hur ofta då, liksom?)
Bollar härmed över frågan till er.
vad tror ni?
*nyfiken*
Måste eviga "prinsessdrömmar" om ett stort och maffigt bröllop nödvändigtvis tyda på att ceremonin i sig förlorat i innebörd, till förmån för flärdbegäret?
Eller...?
Sen är jag också aningen nyfiken på varför det ofta talas om att flickor drömmer om giftermål redan som små, men aldrig att pojkar skulle göra det?
Varsågoda, ge mig nåt att gnaga på! :)