Nedlåtande barnmorskor

Jag har också förstått det så att man gör ett urinprov?

Min barnmorska ville testa mig, men jag sa nej, jag har inte haft sex med någon annan inte min sambo heller, vi är tillsammans mer eller mindre dygnet runt!

AnnaZ
När de har tagit klamidyaprov på mig så har de tagit nått prov från urinröret som gör så in i helvete ont. De har inte sagt något om nått urinprov. :(

SadPsychoBitch
Jo, jag känner som du. Jag vet att det inte finns en endaste chans att varken jag och min pojkvän har varit otrogna mot varandra och ettklamydiaprov känns väldigt avlägset.

bellis
Usch, fyfan jag tycker synd om dig. Jag vet hur det är att inte bli betraktad som vuxen och jag har stött på ett gäng konstiga läkare under min livstid. En läkare till exempel fick för sig att lyssna på mina lungor genom min jacka och jag hann inte ens ta ett djupt andetag innan han konstaterade att allt lät bra. Inte konstigt att jag har fobi för läkare och sjukhus.

I alla fall, hoppas att du kan byta doktor så att du hittar någon som lyssnar på dig. :)

*blomman*
Jag har gjort precis samma test som du, har aldrig blivit tillfrågad om nåt simpelt urinprov.. det gör ju ont som fasen!

Och: det värsta är att jag HAR fått en ny läkare.. har hunnit flyttat till en helt annan kommun... Så den andra gången var hos den nya läkaren.. den första tog inte ens blodtryck eller pulsen i fötterna på mig -hon TOG öht knappt i mina ben.

Men ja, jag hoppas på att bli bra bemött snart.. jag är ju bara 33 år.

Som sagt, byt läkare tills ni hittar någon ni trivs med. Det har man rätt att göra som patient!

bellis
Men fy tusan! Vad är det för skojarläkare du har fått komma till? Sådana borde inte ens få ha sin licens kvar. Du får precis som SadPsychoBitch säger byta läkare tills du hittar en bra.

SadPsychoBitch
Jag byter läkare hela tiden känns det som. :D Nä, men det är inte lätt att tex. få byta gynekolog eller husläkare. Många samtal krävs och man måste ha talets förmåga att prata till sig en ny läkare. Så är det där jag bor, tyvärr. Men jag håller självklart med dig, man ska byta tills man hittar en bra.

Hejsan!
Jo jag vet, jag bor ändå i en rätt stor stad, Helsingborg och där är ju vårdcentralen uppdelat på där man bor, så fick jag en knepig läkare och jag frågade om jag fick byta, nej vi har inte tillräckligt me dläkare för att få byta...

Så jag har kvar samma läkare, men nu ska jag dock flytta till ett annat område och hoppas att läkaren blir bättre, annars kommer jag direkt byta!!!

Bara säga att det är min rättighet som patient att byta!

Kram på er alla!

Isch ja det där med klamydiatester som gör ONT har jag erfarenhet av... Ont i kroppen OCH ont i själen...faktiskt! Jag hade rätt mycket problem "där" för några år sedan och var hos gyn varannan vecka...och typ en gång i månaden (det var nya gynekologer HELA tiden) skulle de ta klamydiaprover...

Jag har haft EN sexpartner, var då 24-26 år, förlovad och hann gifta mig under tiden men ÄNDÅ skulle de göra detta jäkla prov HELA tiden. Tror de att jag ljuger när jag säger att jag är trogen??? Eller vill de få mig att inte lita på min man?

Det är väl bra att de kollar men så jäkla påstridigt och ofta, man känner sig helt omyndigförklarad och misstrodd...

Hm... Den enda gång jag har gjort klamydiaprov så var det ett urinprov... Hur görs det här andra provet?

Jag har haft en enorm tur och har en suverän kvinnlig gynekolog, och har under helan min graviditet (nu senaste året...) bara mött jättebra barnmorskor. Trist att det finns dåliga såna, när det är så viktigt med bra barnmorskor och gynekologer.

På olika ställen gör de tydligen olika prov för klamydia har jag fattat det som.

Om man har en husläkare går det ju ändå bra att ringa till den vårdcentralen och få en annan läkare "tillfälligt". Jag har inte varit hos min hurläkare på jättelänge (det är inget fel på henne, hennes tider passar inte mig bara)

Jag har bara goda erfarenheter av gyn. Däremot blev jag för två år sedan hemskickad från sjukhuset dit jag åkt med akuta bröstsmärtor. Läkaren sa typ, "oftast känner man sig värre än det egentligen är". Jag fick åka hem igen, några dagar senare lades jag in på sjukhuset med njurbäckeninflammation och dubbelsidig lunginflammation och var nära döden. Det tog ett halvår att bli frisk efter det.... Har tappat förtroendet för sjukvården om jag säger så.

Liten Filur: Usch vilken historia! Måste varit hemskt.

På tal om klamydiatest:
Jag tycker det är väldigt besvärande när de börjar snacka om klamydia på gyn. Jag brottas mellan tanken på att de ju måste fråga och tanken att jag känner mig förnedrad av att få frågan om jag vill göra ett prov. (Fick frågan i alla fall vilket *blomman* tydligen inte fick)

Jag får liksom den här känslan av "Vem tror de att jag är". Men tyvärr så är det ju så det ser ut i samhället nu för tiden. Man ska gärna ha haft flera sexpartners i sitt liv om man är normal. Och helst ska man vara singel å syssla med one night stands hela tiden. Och då är det klart att det här med könssjukdomar inte är något ovanligt. Tyvärr. Och skulle man ha bytt sexparters någon/några gånger så känns det som att de tror man inte är vuxen nog att kunna ta hand om sig (Kondom).

Men det är väl kanske ändå att föredra att de frågar än att inte fråga. Hellre det. Men att ta klamydiatest utan att fråga tycker jag verkligen är att gå över gränsen. Det är väl ändå förnedrande om något!!

Nej stå på er tjejer. Ta ingen skit som Grynet säger :D :D

SadPsychoBitch

Vad jag vet så har man som kvinna rätt att byta till en kvinnlig läkare på samma vårdcentral eller vart man nu går. De försökte ta den rätten ifrån mig men jag stod på mig och vägrade att lägga på luren förrän jag fick en ny läkare. :)
Men menar du att man kan få byta läkare till en ny på samma vårdcentral etc.?

Ellte

Jag känner precis samma som du, jag och min pojkvän har bara varit med varandra och då känns det skitkonstigt att ta klamydiaprover. Men de tror väl att unga personer inte kan hålla sig till en och samma partner. Undrar om de testar en när man är 30+ för det verkar ju inte fungera att förlova och gifta sig. ;)

Liten Filur

Fy fan rent ut sagt. Jag förstår om du inte har något förtroende alls. Min pappa var med om en liknande sak, de trodde att han bara fånade sig på sjukhuset men han krävde att få läggas in. Nu senare fick vi veta att om han inte hade lagts in då hade han kunnat dö av alla blodproppar han hade. :S

Juni-flickan

Jo, det gäller att stå på sig och inte ta någon skit.:D Jag berättade för gynekologen som ägde kliniken att de tog klamydiaprov på mig utan att säga något. Det verkade som att han tog det på allvar och blev arg på sin kollega. Men tyvärr var han inte något att hänga i julgranen när jag gick till honom istället. Han anklagade mig för att ha ätstörningar när jag klagade på biverkningarna jag fick av min p-spruta. Jag fick inte lämna mottagningen innan han konstaterade att mitt BMI var "ok".

Jag håller fortfarande på att disktera detta med en som jobbar på sjukhus. Men jag tror det är så att du kan byta när du vill och hur ofta du vill.

Man ska stå på sig när de oftast säger att man inte får byta.

Jag återkommer!

Apropå det här med klamydiatest: förr togs alltid provet från urinröret, men numera finns ett urinprov. Alla kliniker verkar ju tyvärr inte ha infört urinprovet, enligt vad ni berättar... Förutom att det är smärtfritt är ju också fördelen att man inte gärna kan lämna prov utan att veta om det först med ett urinprov Helt och hållet upp till er själva, alltså.

(Sorry, långt!) Beträffande läkarbyten: tror inte att det finns någon uttalad policy om vilka rättigheter man har som patient att byta läkare. Det är klart att vården ska försöka tillmötesgå en patient som känner sig illa behandlad, tycker jag, men det är inte självklart att det är av godo att man söker många olika läkare för samma symptom. Nu menar jag rent allmänt, inte att någon ska känna sig träffad, men det finns ju faktiskt mycket som läkarvetenskapen inte förstår och inte kan förklara eller behandla - och då blir det bara dyrt att söka om och om igen. Sedan finns det ju alltid fall (som ni berättar) där utredningen/bedömningen inte är korrekt gjord, och då är det ju "tur" att patienten inte ger sig utan söker om och om igen!
Dessutom bygger ju systemet på att "det vanliga är det vanliga", så då börjar man med det och går vidare om det inte stämmer. Vid diffusa oklara symptom väljer man ofta expektans (dvs vänta och se). De flesta fall går då över av sig själva utan dyr och obehaglig utredning el felaktig behandling. Övriga patienter söker igen (vilket de ska uppmanas till, tycker jag), och då får man gå vidare med utredningen (vilket är lättare om man söker samma läkare igen - en ny läkare börjar kanske om igen med expektans!!) Det vore ohållbart att direkt utreda alla patienter för alla möjliga sjukdomar som skulle kunna ge deras symptom - då skulle folk inte göra något annat än att gå på obehagliga/farliga undersökningar och vården skulle krascha av resursbrist. En tanke som var ny och obehaglig för mig innan jag började jobba inom vården, men ack så sann...

Man anmäler dem till patient nämden!

nej usch vad trist att bli bemött så. att söka för besvär i underlivet är känsligt för många och man kan känna sig otroligt utlämnad och sårbar. kan bara ge dig rådet att stå på dig och leta tills du hittar en gynekolog eller barnmorska som du trivs med och som du kan gå till. Jag har en helt underbar barnmorska som jag alltid vänder mig till och hon är helt suverän.