•  ~carpe diem~

    Nära sammanbrott.........

    Jag måste bara få skriva av mig lite, sammanbrottet är nära.
    Jag tillhör kategorin ständig bantare sen arton år tillbaka, upp och ner hela tiden.
    Jag har förstört min förbränning helt och hållet sen flera år tillbaka pga detta,måste alltså kämpa hårdare för varje gång jag ska gå ner, två månader är det längsta jag stått still i vikt på dessa arton år.
    Som ni kanske förstår så tar detta på krafterna,och nu har det hänt igen.
    Sista två veckorna har jag nog gått upp fem kilo fast jag ätit skapligt och rört på mig,kroppen har helt enkelt sagt stopp.
    Hur jag överhuvudtaget ska kunna visa mig när vi ska iväg på semestern är för mig ett frågetecken, hatar verkligen mig själv!!
    Dessutom glider jag in i min sk självdestruktiva straffätningsperiod fast jag vet att det är fel, kan inte stoppa det bara.
    Jag har fått tid på psyk imorgon för att börja reda i vad detta kan ha för orsaker, men just nu känns det som om det är för sent på något sätt.
    Skriver av mig här för det verkar som om man kan få mycket stöd från en massa kloka människor.

    //Den självdestruktives ansikte

  • Svar på tråden Nära sammanbrott.........
  • Jonnes brud

    Det finns fler böcker av samma slag som Cybermamman rekommenderar. Kolla på biblioteket och läs. Kognitiv terapi låter bra för dig - du får hjälp att lära dig ändra ditt tankemönster

  •  ~carpe diem~

    Ville bara berätta att psyk kontaktade mig häromdagen, de har satt mig på en högre priolista vilket innebär att jag får börja redan i höst.
    Det känns jättebra att mitt "banala" problem faktiskt tas på allvar.
    Jag kommer att få beteendeterapi, specialutbildad dietist och medicin.......har gott hopp om framtiden.

  • Jonnes brud

    Vi gläds med dig Kram

  •  ~carpe diem~

    Jonnes brud:
    Tack för att du bryr dig, det känns skönt att få skriva av sig.
    Just nu försöker jag lägga ner alla planer på viktnedgång, vilket resulterar i en stadig uppgång istället, men försöker acceptera det så länge.
    Det svåraste just nu är att låta bli alla bantningstrådar här, samtidigt som jag är nyfiken blir jag så himla ledsen.
    Man märker att det är många här som är alldeles för fixerade vid vikten och bantning, skulle vilja få dom att förstå hur illa det faktiskt kan bli.
    Hoppas några läser denna tråd och "vaknar" upp, kanske finns det någon mer som tar sig ur bantningsträsket......

  • ia.

    been there, psyk är bara skit. ingen vet egentligen nånting, en grupp människor som tror sej verka vara utbildade.
    tyvärr. hoppas det gick bättre med hjälp för dej än vad det gjorde för mej!
    sköt om dej:)

  •  ~carpe diem~

    ia.:
    HUr menar du när du säger att du inte fick någon hjälp? Vad har du för problem, berätta om du vill.

  • ia.

    ~carpe diem~

    jadu, jag har lidit av ärstörningar å gör väl fortfarande, men med hyfsad kontroll och makt.. men det har jag fått gjort själv.. jag tog mod till mej å fick tillslut en tid på ätstörningskliniken i min stad.. det var ett bra tag sen nu.. inget har hänt.. ingen kunde hjälpa mej, allt är bara skitsnack! jag är så trött på allt sånt där.. MEN vi bor i olika städer.. vi lever olika liv, det kanske finns hjälp för dej:D jag hoppas verkligen det;)

  •  ~carpe diem~

    Ja,jag måste ju tro det, annars ligger jag nog risigt till.
    Det gör ont att läsa dina inlägg, ligger mycket aggressioner i, precis som jag känner inombords, arg,ledsen,förtvivlan,hopplöshet,vanmakt,hat,frustration,trötthet.....

  • NokGroda

    jag säger bara GO, GO, GO!!!

    oavsett vilken hjälp du får (och jag tror den är bra..) är nog det viktigaste att du söker den och att du får den.. till syvende och sist är det ju ändå på något sätt DU som hjälper DIG..

    och precis som så många andra har sagt här, så är ju problemet inte vikten, utan tankarna..

    oavsett vikt är det glada, mysiga människor som är värda mest!

    lycka till!

  • ia.

    ~carpe diem~

    jag har vartit riktigt förbannad, mått otroligt dåligt.. får jag fråga om det är bulimi du lider av.. eller mer åt det hållet än anorexi, för då kan jag kanske hjälpa dej.. om du vill.. för mej skulle det ta tre månader att komma igång, jag orkade inte vänta.. jag mådde så fruktansvärt dåligt.. alltid kommer tankarna att finnas kvar.. men man kan övervinna dom.. jag trodde inte det.. men det går.. jag lider verkligen med dej..

  • StinaS

    Jag tycker du gör alldeles rätt i att ta all hjälp du kan få. Även om någon råkat på sämre hjälp så kan du ju få jättebra hjälp. Jag har en fd kursare som fick hjälp och för hennes del var det väldigt bra hjälp. Hon hade anorexia och hade dött om hon inte fick hjälpen.

  • ia.

    StinaS:
    Om du uppfattade det som om jag inte tyckte att hon skulle ta hjälp, var det helt fel formulerat av mej.. Jag skrev tidigare att jag önskade henne all lycka å att hon har bättre tur än mej:)
    Så du inte tror att jag önskar alla lika dåliga bemötande som jag fick:-P

  • StinaS

    ia
    OK my mistake.

    Klart jag inte tror att du önskar någon ett dåligt bemötande.

  • ia.

    ingen fara:) bara du inte tror att, ähh du vet!
    sköt om dej!

Svar på tråden Nära sammanbrott.........