Att bryta med ett syskon

En annan fråga till dig Bellas: Har du andra syskon? Hur har du gjort ifall du har bjudit in dem? Har du struntat i att bjuda hem den systern som du brutit med?

Hur gör man när man t ex ska ha fest och inte vill bjuda alla?

*puff*

Varför inte bjuda hem dina föräldrar till dig, utan din syster? Då behöver du inte träffa henne.

Jag undrar vad som får en att bryta med ett syskon?

Jag kan inte tänka mig något som skulle få mig att bryta med min syster. "Vi är ju systrar - vi måste stå ut med varandra" är lite av vår policy. Dvs att vänner kan man bli osams med och sluta umgås med, men vi är ju syskon så oavsett vad så finns vi där..

Kanske har det att göra med att _växa_upp_ och umgås på lika villkor.. sluta använda föräldrarna för att få igenom saker och sluta se på varandra som man gjorde när man delade badrum i världshistorien..

Ni som bryter med era syskon missar något underbart. Det är värt att jobba på relationen och bråka ibland om det betyder att man kan ha en sån speciell relation..

Tror att jag måste förklara situationen lite mer...visst kan jag bjuda hem mina föräldrar själva till mig - det är inget problem. Problemet för mig är att jag har 3 systrar till - och dem har jag kontakt med. Med andra ord undrar jag hur man gör då? Ska man bjuda in dessa men inte den sista eller vad?

Nokgroda:
Det är ju jättebra att du har så god relation med din syster. Grattis! Nu är det så att jag har försökt - i nästan 20 år, men till slut tröttnar man när man själv är den enda som försöker och som ställer upp. I mitt fall handlar det inte om att bråka ibland. Det vet jag väl att syskon gör - jag har ju tre till. Det handlar heller inte om att vara vuxen och inse hur livet är. Visst skulle detta fungera om det var ömsesidigt - men så är inte fallet den här gången. Det är väl svårt att förstå för utomstående - speciellt om man själv har bra relationer till sina egna syskon.

Hursomhelst, jag tycker nog att jag missar mer av livet och av att må bra om jag fortsätter att ha kontakt - vilket innebär att jag anpassar mig efter hennes villkor. Således väljer jag att göra det som är bäst för mig själv!

Jag förstår dig helt och hållet feb05 därför att jag har brutit kontakten med mina föräldrar och syskon därför att mina föräldrar ville bestämma över min familj, vad vi skulle göra, när vi ska träffas, de dök bara upp rätt som det var, kallade oss för väldigt fula ord om vi inte gjorde som de ville. Så nu är det otroligt lugnt och skönt sedan 1,5 år tillbaka. Jag har full förståelse för din situation och finns det ingen möjlighet att lösa problemet och om det inte går, då är det bästa medlet att bryta kontakten. Mina syskon har jag ingen kontakt med, de lyder sin mor och far till minsta vink och de styr deras familjer totalt...de livet ville vi inte ha. Men nu är det som det ska vara :)

Jag hoppas bara att min syster inte försöker få de andra att välja sida...för det vill jag inte.

Jag har också brutit med min syster, sedan flera år tillbaka.

Alla har vi väl våra olika skäl, huvudsaken är att det känns rätt. Även om man är syskon behöver man ju inte ha så mycket gemensamt. Det skiljer 8 år på oss.
Våra föräldar är skilda sedan jag var 1 år och hon 9. Jag har alltid bott hos mamma och min syster hon pappa. Det finns otroligt mycket avundsjuka från hennes sida pga av att mamma har det bättre ställt än pappa och jag dämed haft det bättre. Sen att jag är smal, sambo och har ett bra jobb gör ju inte saken bättre då hon är överviktig, singel och trivs ej med sitt jobb. (inget ont alls om överviktiga men för henne har det varit ett stort dilemma)
Varken jag eller min syster bor i samma stad som våra föräldrar, vi bor inte heller i samma stad. Det innebär att vi under långa perioder inte behöver ses men under de perioder vi båda är "hemma", vid tex högtider, så måste vi bo under samma tak. Ingen av oss har i dag kontakt med vår pappa utan bor då hos vår mamma.
Det är bara att bita ihop, för vår och för mammas skull.
Om det inte vore för mamma skulle vi aldrig ses eller höras av. Jag saknar henne aldrig när vi inte ses, vi har helt enkelt inget gemensamt, inget att prata om.
Vi har en yngre syster oxå, halvsysyter på pappas sida som vi båda har bra kontakt med. Hon och jag ses ofta, hon är en av mina bästa vänner medan min storasyster och hon ses då och då.
Gud vad krångligt det blev, låter som värsta konstiga familjen...

Hur som helst, gör det du känner är rätt, strunta i vad andra tycker. Tänk på dig själv och vad du mår bra utav. Blod må vara tjockare än vatten men man kan inte stå ut med vad som helst bara för att man är släkt.

Lycka Till!

Tråkigt att höra för dig Celeste - men jag förstår. Antar att det är så man får göra - bita ihop så gott det går när hela familjen träffas. Annars tänker jag inte själv ta någon kontakt med henne och vill inte att hon gör det med mig heller.

innan man bryter med en familjemedlem tycker jag man ska fundera igenom det noga och forsoka se det ur ett langre perspektiv, blod ar tjockare an vatten och familjen det viktigaste man har..

Feb -05,

Jag har inga andra syskon så jag har bara att välja på att bjuda syster eller inte. Vi ska gifta oss nästa sommar och då kommer hon inte att få en inbjudan. Det är så mycket som hänt som jag inte vill ha närvarande på min bröllopsdag.

Jag vill absolut inte ta risken att få något patetiskt tal hållt på middagen eller att hon sitter och snackar skit om mig med bordskavaljeren...

Det är ett supersvårt val - jag mådde skit i flera år men, för mig är inte blodsband något som automatiskt innebär att du måste stå ut med vad som helst.. Jag har försökt nå fram - vet inte hur många gånger jag talat om att om vår relation inte fungerar är det vi som måste ändra på oss, det är inte en (läs mitt) fel. Men, det går inte fram och då får det vara...

Mitt råd: lyssna på hjärtat och magen, du ska inte umgås med en person som inte får dig att må bra - syskon eller inte - livet är för kort för att gå runt och må dåligt...

Jag känner med dig och vet vad du går igenom och det är inte kul, men det blir bättre om du har bestämt dig och om du tar hand om dig själv under tiden!

Kram Bella

PS! En sak till - jag tackar verkligen någon högre makt för att jag har världens bästa mamma... det känns fantastiskt att hon trots ivriga försök till påverkan, vägrar att blanda sig i - jag hoppas verkligen att dina syskon och föräldrar har samma styrka som hon!

Kram B

Måste bara få tillägga att jag i detta fall ändå föredrar vatten framför blod...

Har inte hört nåt från syrran än - men har träffat mamma och pappa på fika ute hos oss. Det gick ju fint. Får se hur det går att träffa min syster - förr eller senare lär jag väl göra det...

TUSEN TACK också till alla er som har skrivit stöttande mail...