Så har det hänt.. det jag aldrig trodde skulle kunna hända mig. Det började som en oskyldig vänskapsrelation, men efter ett par månader låg vi helt plötsligt där och hånglade med varandra. Trots att jag verkligen älskar min kille!
Nån annan därute i samma situation?
tycker jag med...
tänk om det varit ombytta roller - skulle vi då tycka att någons pojkvän/man skulle få ta tid och klura eftersom det är vår..? 
Jag förutsätter att min man visar samma respekt och ärlighet mot mig oavsett om det är vår eller höst, detsamma gäller mig själv. Kan jag inte längre respektera honom är det dags att se över vår relation, samma där, höst eller vår är egalt.
Anledningen till att känslorna rusar iväg kan vara våren. Inte att man ska fundera längre. Vad jag menade var att man kanske har lite lättare för att känna förälskelse under våren, men att föremålet för ens känslor för den skull inte är den person man vill leva med.
hmm troll..........
Bellini, hördu du: vad är min herre för en herre egentligen?
Oj, nu blev jag generad. Puss och tack allihop!
Hur har du det egentligen med din pojkvän? Hur kunde något sådant lyckas tränga sig in i er fina relation?
Jag hoppas verkligen att ni kan ta er igenom detta!!
Sen undrar jag över den andra killen. Vad är han för kille egentligen? Han har ju också skuld i det hela? Ångrar han sig också eller struntar han helt och hållet i hur det ska gå för dig och din pojkvän? Och då undrar jag om han egentligen bryr sig så mycket om dig. Ömmar han för dig så vill han väl inte förstöra din relation med din pojkvän och han vill väl knappast bidra till att du blir olycklig??
Håll du fast vid din älskling!! Kram
Tack för alla svar..
Ni är kloka.. juniflickan: Ligger verkligen något i det du säger.. Vad är det för kille egentligen? Han hade flickvän sen tre år tillbaka som han nu gjort slut med eftersom han säger att han vill vara med mig. Men det känns inte som nån vidare bra start på ett nytt förhållande, när båda varit otrogna. Min pojkvän är förstås väldigt sårad och ledsen, men jag ska försöka vinna hans fötroende. Men hur gör man det? Svårt när han inte vill tro på mina ord.. de har blivit värdelösa..
det är ju det som är det värsta med otrohet - om man så kan förlåta HANDLINGEN så finns ju risken att oron alltid kommer finnas där...
om han är beredd att förlåta kan jag inte se nåt annat än att du får förtjäna hans förtroende igen. genom att visa visa visa och sen kanske stå ut med hans oroliga tankar.
Jag blir så rädd för mig själv. Trodde aldrig att jag skulle kunna göra något sådant. Varför kunde jag inte nöja mig med den uppskattning och den kärlek jag fick av min pojkvän? Varför var det så spännande med en ny kille? Önskar att jag kunde göra det ogjort, men det kan man ju som bekant inte.. Det värsta är att jag nu har känslor för den andra killen, men de försöker jag ignorera.. hoppas att de ska gå över..
kanske behöver du vara för dig själv en stund och känna efter? ta en helg nån annanstans eller vad du nu har möjlighet till. tänekr framför allt på din kille - du måste ju vara säker på vad du vill om han nu vill satsa på er igen.
man är så jävla vilsen innerst inne - det är synd att det kan bli så, man önksar att ingen skulle bli lidande, men för att det ska bli så bra som möjligt från nu så tycker jag att du ska hitta tillbaka till dig själv igen. 
jag tror allt kommer bli bra för dig, men försök ta detta som en positiv vändning att ta uti med lustiga känslor som finns i dig. Såna har man ju då och då och även om det inte känns så så kommer man ju alltid ut påa ndra sidan och oftast bättre än innan.
hmm, det finns folk som säger att är man otrogen, så älskar man inte den andra personen fullt ut? Ta dig en funderare och sen får du ju helt klart berätta, sånt ska man inte hålla hemligt.
(Jag har också avrit otrogen, i början av vårat förhållande - osäkerhet kanske? Men berättat det har jag gjort!)
Plastgroda är klok och vis!
Att över huvud taget vara otrogen är ett dåligt tecken indeed. Så klart. Huga. Oavsett vad som händer sen måste förhållandet uppenbarligen jobbas på för något är fel.
Men säg att det är den andra killen som är rätt. Då är det förmodligen dödsdömt i vilket fall (enligt min erfarenhet). Om du satsar på den andra killen har ert förhållande börjat med otrohet för er båda och ni kommer alltid veta att ni varit otrogna förut och hur det hände.. Det är svårt att leva med sånt. Det är svårt att lita på någon som varit otrogen, även om hna/hon var det med en själv..
Jag har antagit en mer pragmatisk inställning till otrohet... tycker att så länge man inte vet nåt så är det väl ok. Förut tyckte jag det var helt oförståeligt men jag har insett att det inte finns 100% matchning. Om det inte funkar på det ena sättet med den ene så får man se till att skaffa sig det med nån annan. Jag har själv ett väldigt tryggt och "bra" förhållande med en kille som inte riktigt motsvarar mina förväntningar inom vissa områden (har varit ihop i 5 år) men vi jobbar på det... parallellt, så om ett tag kanske jag inte känner samma behov av någon annan
Har ni sett filmen med Jennifer Aniston, där hon blir kär i en homosexuell kille? Hon säger det smartaste jag hört nån gång;
You've got to pick one person, and make it work...
Så om det är din pojkvän du verkligen vill vara med, träffa inte den andra nåt mer... Både för din o din karls skull....
