Om att ata mat istallet for godis..
Idag kom jag pa mig sjalv med att sitta och slanga i mig min lunch. Lassade in jattetuggor och han knappt tugga klart innan det var dags att svalja. Nej, det beror faktiskt inte pa att jag ar stressad eller har bratt nar jag ater (aven om jag faktiskt ater lunchen framfor datorn varje dag). Jag ar helt enkelt radd att nagon ska se mig ata. Jag ater alltid mycket mat och framforallt till lunch, annars orkar inte jag med mina langa dagar.
Blir sa j**la sur over den har bantningshysterin som rader, alla pa kontoret, tjocka som smala (ja, aven karlarna) ater pytteportioner. Hur orkar de?
Kanske for att se sitter och muggar godis resten av dagarna. For tydligen ar det sa att i det har diethysteriska samhallet vi lever i sa ar det socialt accepterat att sitta och smaata snask hela dagarna, medan jag, som ater mycket riktig mat och i princip aldrig godis, far sitta och hetsata mina jatteportioner i smyg for att slippa kommentarer som "Hur orkar du ata ALLT det dar? Jag blir saaaa matt efter att ha atit tre riskorn.."