Så svårt för min svärmor...

Ingen som befinner sig i en liknande situation och kan ge mig några goda råd...?!

Usch och fy, sån´t här är jättejobbigt. Jag tycker nog ändå att din sambo bör få veta hur du känner. Förmodligen har han redan fattat att det inte är helt bra er emellan. Sån´t märks ju.

Ja, hur säger man att man inte gillar sin sambos mamma...? Sätt er ner i lugn och ro. Inte precis när ni har varit där, eller du är ledsen och upprörd, utan när du känner dig lugn och sansad. Sedan behöver man ju inte säga att man tycker mamman i fråga är en satkärring som förstör ditt liv - det finns ju andra sätt ! Förklara vad det är hon gör och hur det får dig att känna dig. Sedan tycker jag faktiskt att det är hans sak att ta upp detta med sin mamma, om det är något som behöver tas upp. Det håller vi stenhårt på, min sambo och jag, att var och en tar konflikterna med sina egna föräldrar. Det blir ju bara så fel om du ska gå i klinch med hans mamma. Det tror jag bara ökar risken att det ska bli ännu jobbigare er emellan. Din sambo måste backa upp dig i det här!

Jag låter som en riktig dr Phil här, men det är det bästa råd jag kan ge dig!

Lycka till, och stå på dig! Det är ditt liv, och du måste ju få det att fungera. Låt inte din svärmor ställa till det för dig och få dig att må dåligt.

Kramiz!

Hej!
Jag håller med Ashley fullständigt när hon skriver att du måste sätta dig ner o prata med din sambo när du är LUGN...

Om det nu är så att hans mamma "bara är sådan" som person (knepigt sätt) som du skrev så kanske det inte finns så mycket att göra åt det...

Din sambo kanske hyser stor respekt för henne eftersom det är hans mamma o inte vill/vågar säga nått till henne om dina känslor...

Nu vet ju inte jag om den kvinnan är "stark" o ska ha sin vilja igenom hela tiden o får dig att känna dig nedtryckt men jag tycker att DU ska ta dig mod till att ringa upp henne och be henne slå på en kaffe för att du kommer över en sväng...

Sen tar du o berättar (inte skäller o vara spydig) hur dina känslor är...

Du har ju trots allt valt att leva tillsammans med hennes son o inte med henne...
Så om ni inte kommer överens så är det ju ingen som tvingar dig till att följa med alla gånger ni ska dit!

Jag hoppas verkligen att ni finner en lösning på allt!
Skriv gärna i denna tråd lite mer om hur jobbig/konstig hon är...
Lite lättare kanske o ge råd då!
Skriv gärna oxå om/när du pratat med din sambo om detta o berätta om reaktionerna som blev!

Man blir lite involverad inne i dessa trådar o blir lite lessen när man inte får reda på hur allt går för människorna som man har skrivit med!

Ha det så bra tjejen o god fortsättning på det nya året!

// HRO

Tack för era svar.

Tycker ärligt att det känns jättejobbigt att ta detta med min sambo. Tänk om han blir jättesårad och reagerar i stil med att han tycker vi ska göra slut eller så...

HRO:

Svärmor har inget inre lugn över huvudtaget. NÄr vi är där på middag så är hon så stissig så att man blir alldeles nervös. Allt ska vara perfekt och hon sitter inte ned med oss andra och äter. Hon kommer till bords när vi är klara. För hon måste ju serva..tänk om lingonsylten tar slut i skålen. Sen pratar hon bara om sånt som hänt för länge sen och dessa storys får vi höra om och om igen. Min sambo skäms ihjäl när hon gör så. Hon pratar oftast om när min sambo ohc hans bror var små + om barnbarnen. Helst ska vi titta på alla 7 nya rullar med film som kommit på dem. Får jag tillägga att det är dubletter på alla. Sen är hon värdelös på att vilja lyssna när vi berättar utan avbryter med något de gjort i stället.

Sen är hon expert på att ge oss (mest min sambo) dåligt samvete för att vi inte kommer förbi så ofta som hon vill. Eller för att vi inte smakar av allt kaffebröd hon tagit fram fast vi tackat nej. Hon är sjukpensionär och går hemma hela dagarna och bara skriker efter ett socialt liv. Gå med in nån förening eller liknande tycker vi.

Listan kan bli lång.... Jag blir alldeles uppstressad när jag tänker på henne....

Puffar upp lite...

Jag förstår att det kan vara hemskt påfrestande, men samtidigt så verkar hon ju ändå göra detta av omtänksamhet. Jag menar det att hon springer och servar er, och vill att ni ska ta för er av alla kakor o s v. Förmodligen är hennes söner hennes liv och stolthet, därför pratar hon om dem så ofta hon kan. Jag tycker lite synd om henne faktiskt, hon verkar ensam... Jag menar inte att det är ditt eller ens din sambos ansvar, men jag kan samtidigt känna lite medlidande med henne oxå.

Och som HRO skrev: du behöver kanske inte alltid följa med när din sambo hälsar på henne. Hon verkar tycka väldigt bra om dig, och det är ju i sig något att vara tacksam för. Jag har en kompis som verkligen inte kommer överens med sin svärmor. Hon kommer hem till dem i tid och otid, vill vara med och välja ut gardiner, lägger sig i deras bröllopsplaner...

Jag vet inte vad jag ska råda dig att göra. Kan ni på något snällt sätt säga att hon inte behöver anstränga sig så mycket, och att det vore trevligt om hon satt ner med er istället för att springa omkring? Din sambo eller du kanske kan gå och fylla på lingonsylten . Nä men skämt åsido, prata med din sambo och försök att komma på en lösning som alla kan vara nöjda med. Ni kanske inte kan ändra på svärmor, men försök fundera ut vad som skulle göra situationen lättare för dig.

Hoppas det löser sig för dig! Det är aldrig lätt med familj och släktingar som man får på köpet! Det är som med ens egna - man älskar inte alla!

Ashley:

Tack för ditt svar. Jag vet i grund och botten att hon bara vill väl. Tycker även jag synd om henne eftersom hon inte har något eget utan är mkt ensam. Hon har varit hemma i många år men nu har min svärfar gått i pension. De skulle ju kunna göra så mkt tillsammans men hon oroar sig för det mesta. Vi har sagt till henne att vi vill ha med henne vid bordet och att vi hjälper oss själva om det saknas något på bordet. Hon behöver inte serva oss till 100 % hela tiden. Men hon hittar alltid något och många gånger blir hon irriterad på sin man för att han inte sett att något saknas.

I går när min sambo pratade med henne så berättade hon om några han inte har en aning om. På ett fint sätt sa han det. Då blev hon sur och undrade vad de då skulle prata om. Han sa att du kan väl fråga oss om hur vår helg varit och inte bara gå på om ditt eget. Sen fick han sig en avhyvling för att vi inte kommit dit och ätit på em. Vi har varit i Sthlm hela helgen och ville bara softa på em. Dessutom var jag och jobbade. Såg på min sambo att han fick dåligt samvete och det tycker inte jag att han ska få. Jag peppar honom och säger att han du gör rätt och man måste markera. Som plåster på såren hörde jag att han sa att jag kommer över på lunchen idag. Hon har inte klippt av navelsträngen kan jag säga...

Det känns om jag snart kommer att få ett utbrott på henne när vi är där. Kan bara inte se att det fortsätter så här..

fysalis - jag är till viss del i liknande situation. Men jag och min fästman är av liknande åsikt och pratar om det. Det man får tänka på är att inte snacka skit utan bara konstatera att hon uppför sig vedervärdigt. Själv tänker jag inte nånsin sätta min fot i deras hus närmsta månaderna. Jag tror att om man inte kan få en människa att förstå hur dåligt inflytande hon har på andra människor så är det lika bra att undvika den personen.

Men det är mycket viktigt att du pratar med din man om dett! Annars kanske han tycker som sin mamma?!?

förlåt jag läste inte ditt inlägg så noga...men har du tänkt på att din svärmor kanske tycker det är kul att äntligen ha något att göra när ni är där? Hon kanske är sån som älskar att fixa, dona och passa upp på gästerna. Det får henne att känna sig nyttig. Jag tycker inte hon låter elak bara lite krävande...det är stor skilldnad.

Var glad att du inte har en svärmor som säjer dig rakt i ansiktet att hon inte bryr sig om dig och som börjar skrika på dina föräldrar när de har blivit ditbjudna som gäster!!!Som säger att hon inte tänker komma på bröllopet om inte alla fastrar blir bjudna och som går och köper SVARTA klänningar till brudnäbbarna....

Nej, ge din svärmor en kram och en hobby så löser det sig nog :)

Oj då. Jag vet inte om jag är rätt person att ge tips eftersom jag har sådan tur med min blivande svärmor- hon är underbar!

I mina öron låter det som om din svärmor är allför medveten om att du inte riktigt gillar henne, men inte alls vet vad hon ska ta sig till och blir hyper stressad istället.

En liten fråga: Har du försökt lära känna henne själv? Jag skulle göra ett försök (för det är värt allt att få det att fungera med sin svärmor)att skapa en egen relation till henne. Ring henne och prata. Envisas med att hjälpa till i köket och driv samtalet till annat än de uttjatade ämnena. Ni kanske bor långt i från varandra, men det är nog lättare om man får en mer vardaglig kontakt. Gör något tillsammans utanför hemmet eller ses hos er.

Jag håller med om att hon kanske borde skaffa sig ett "eget" liv, men det är nog inte så lätt att påverka henne till är jag rädd...

Ja usch och fy, det är så otroligt svårt med problem av det här slaget. Just för att det ju är så himla känsligt. Jag menar, din svärmor verkar må riktigt dåligt i sig själv, men det är så ofattbart orättvist att lägga över det på någon annan. Din sambo verkar mån om henne och vill ställa upp, men han ska ju inte behöva få dåligt samvete för att han har ett eget liv.

Det är lätt att sitta och säga att man ska ta upp det med henne - hon kanske inte ens är mottaglig för att höra det. Samtidigt som hon säkert skulle BEHÖVA höra det...

Men lova mig att du pratar med din sambo om det på ett lugnt och konstruktivt sätt. Och var rädda om varandra! Låt inte det här kila in sig mellan er.

Stor kram till dig!

/A

Hon är så pratsjuk så det liknar inget till. När hon ringer pratar hon konstant och min sambo sitter bara och lyssnar. Han får nästan inte en syl i vädret. Samtalsämnena är återigen barnbarnen....

Några gånger när vi varit där så tar jag tag i saker i köket och försöker prata med henne på mitt sätt och vissa gånger har det fungerat.

Önskar så att hon kunde engagera sig i något eget och inte kräva så mycket av oss. Vi har ju vårt eget liv att leva med allt vad det innebär. Min sambo har berättat att hon tyvärr inte är så poppis bland deras bekanta pga det sätt hon har. Hon pratar liksom ihjäl folk med samma saker gång efter gång. Vännerna försvinner och det blir ju även svärfar lidande av.

Herregud Fysalis!

Det låter som att du och jag har samma svärmor...
Jag har läst allt du har skrivit och känner igen mig själv så himla mycket!

Jag har iof. sagt till min sambo att jag känner på detta sättet och han tog ju det förstås helt fel... villa att jag själv skulle prata med draken ( vilket jag ALDRIG skulle göra )

Vi har vart tillsammans i 5 år och jag har sett hans brors förhållanden mer eller mindre spricka pga. dessa problem.
1 tjej gjorde slut men brodern och 1 höll på att avboka bröllopet.
Nu gnäller hon över att de aldrig kommer och hälsar på osv osv.. ( allt du har sagt också )

Jag lider verkligen med dig.
Den enda lösningen är att prata med din pojkvän och berätta.
Det kanske blir så attdet blir ni två för alltid och du kan ju inte undvika henne hur länge som helst.

Tänk då ni får barn?

kram på dig

Allice

Skönt med någon som förstår.

Min sambo har en bror och de har varit ihop i ca 17 år. Fattar inte hur hon stått/står ut. Det enda jag vill är att hitta ett sätt att lära mig hantera henne. Hoppas att jag får en tid med min personliga coach snart så att hon kan hjälpa mig med detta. Tänker också på hur det ska bli när vi får barn. Men hur jag än vrider och vänder på det så kan jag ju inte ge upp min kärlek pga hans mamma. Han kommer att bli en underbar pappa och hans föräldrar är verkligen jättebra med barnen och hittar på saker och ställer upp. Önskar henne dock ett mer innehållsrikt liv än att "bara" bry sig om sina barn och barnbarn. ...

Bävar lite för i morgon då vi och mina svärföräldrar är hembjudna till mina föräldrar. Hoppas att hon håller sig på en bra nivå annars kan det bli en lång kväll....

Fy fasen ...jag vet PRECIS hur du känner dig!!!! Jag har samma situation...och den e inte roligt kan jag intyga..men min sambo o jag pratar ofta om henne o vi känner ganska lika...så fort hon är elak / nedlåtande mot mig så ryter han till...det känns skönt..

Det kan hjälpa ibland o "kasta" tillbax en å annan kommentar..

Älskar du honom så bjud på dig själv lite det handlar inte om att vara hos svärmor hela livet bara några timmar eller kanske en helg. Bjud på det hon vill väl se sin son ibland är det så komstigt.

Bjud över svärmor din på middag. Sitt ner och ät med dem (för på bortaplan så bör hon inte springa runt och se till så allt är perfekt, skulle hon göra det så säg åt henne sitta ned och ha trevligt)
Börjar hon prata om barnbarnen så säg bara helt enkelt att du förstår att hon är stolt över dem men ikväll ska kvällen ägnas åt barn och barnbarn.
Konversera om hur dagens jobb varit, veckan som gått, någon nyhet du/ni reflekterat över osv..
Visa henne att man kan ta det lungt också.

Att din sambos brors tjej står ut är kanske helt enkelt för att hon antingen under lång tid visat vad hon vill/menar osv. Eller så upplever hon henne inte som särskilt jobbig.

Har haft en liknande svärmor som du har nu och jag satte i system att varje gång vi var bjudna till dem så frågade jag om hon ville ha hjälp, ville hon inte det så satte jag mig i köket och pratade med henne och sakta men säkert tog på mig små uppgifter jag kunde göra. Skala räkorna, plocka fram något hon behövde osv.. och hela tiden prata prata prata om helt andra saker än hon vanligen pratade om.

Kändes som jag sprang in i vägg efter vägg första tiden, men sen började hon mjukna till sig och var riktigt trevlig att umgås med. Som tjatade alltid om när vi också skulle skaffa barn så hon fick fler barnbarn för tänk vad söt pelle var bla bla bla *suck* Efter tusen olika försök att få henne fatta att vi inte ville ha barn just nu och att jag var trött höra alla historier om barnbarnen så i ett ilsket tillfälle tog jag tag om hennes ansikte stirrade henne rakt i ögonen och sa att jag inte var redo, skulle vi skaffa barn nu skulle vi aldrig kunna ge barnet en lycklig uppväxt och det spelade ingen roll om andra sa att vi kunde göra det. Och alla historier om barnbarnen var trevliga höra i början, men det finns en framtid som hon missade medans hon satt och babblade bort det förgågna i nutiden. Efter det blev det lite lättare på barnfronten iaf..