9 dagar kvar till vigsel - vill inte ha bröllop

du är inte ensam att känna så jag gifter mig i morgon och känner precis likandant men jag vet att jag vill gifta mig med min älskling och allt så jag vet att det är nervositeten som smälller på...man få bara föröska koppla av svårt jag vet:)

Inte helt lätt att koppla av, det har du alldeles rätt i. Tack för ditt svar, skönt att känna att jag inte är ensam.

känner igen mig, gifte mig för en månad sen och sista dagarna var pest och pina, men när väl den stora dagen kom så var det helt underbart!!!
det är naturligt att känna det som du gör, luften går liksom ur en, men jag lovar att du kommer känna det helt annorlunda när det väl är dax
så blivande fruar...njut, bara njut av den stora dagen!

Nu har jag ju inte gift mig ännu, men jag vill ändå skriva ett uppmuntrande inlägg!

Jag tycker att det är jätte vanligt att man blir alldeles slut (och deppig) dagarna innan en stor fest/högtidsdag/resa om man har planerat massor! Nästan varje gång jag har bokat en resa så "ångrar" jag mig när den närmar sig. 2-3 dagar innan tänker jag nästan alltid att jag helst skulle vilja avboka den - men när dagen väl kommer så är det ju helt underbart (och då tänker jag istället att vilken tur att jag inte avbokade den ).

Nu är ju inte resor och vanliga fester samma sak som ett bröllop - men principen borde ju vara lite "likartad". Så jag tror som ovanstående att det kommer ordna sig och bli jätte härligt när själva dagen kommer .

Oroa dig inte!

Jag känner inte alls igen mig. Sista veckorna före bröllopet var jag som i ett lyckorus hela tiden. Även motgångarna kändes speciella och det var kul att få vara med om lite bröllopsstress också tyckte jag. Men vi är alla olika.

Kanske kan du ta några timmar för dig själv, och bara njuta av det faktum att du ska gifta dig.

Paniken sprider sig, har nog inte riktigt hunnit fatta att imorgon ska JAG gifta mig! Massor kvar att göra och en 1-åring som blir helt hysterisk bara jag sätter ner honom på golvet eller om någon annan tar honom. Men, jag har iaf satt gränsen till 22 ivkäll, då ska jag krypa ner i ett skönt bad och bara ta det lugnt i någon timme innan det är dags för sängen. Förhoppningsvis lyckas jag sova några timmar.

Den där "deppigheten" brukar jag hamna i EFTER en stor grej. Julafton t.ex. När allt man har planerat inför under en lång period är över. Det är nog kemiskt. Har säkert med serotoninhalter o.dyl. att göra.

Två saker:

1. Många känner som du. När man nästan är framme efter en lååång drömma, planera och fixa-period går luften ur en. Jag kände så dagen innan jag gifte mig (första gången alltså, andra vet jag inte än hur det känns) och jag har hört fler kompisar berätta om känslan.

2. Det går över! Ta det lugnt bara, glädjen och ron kommer tillbaka. Lycka till!

Jag känner själv att jag helst skulle vilja skippa allt ståhej med att bjuda alla släktingar och vara alla till lags.. Det är mest det som ger mig ångest. Samtidigt vet man ju att de närmsta sulle bli besvikna om man bara gick och gjorde det själva.. Pust..

Lycka Till!

Hej!
Känner på sätt o vis igen mig...
Var i ett lyckorus ända fram till kvällen innan bröllopet... DÅ fick vi helt plötsligt 3 'avbokningar'... personer som av olika anledningar inte kunde komma till bröllopet helt plötsligt!!! Så istället för den lugna kväll vi hade planerat, så satt vi och ringde runt till personer som i sista minuten skulle kunna fylla platserna - så att säga... sen blev det tipex i alla program med bordsplaceringarna som vi suttit o gjort klart och vi var tvungna att med bläckpenna sitta o skriva in de 'nya' gästernas namn!!! Allt detta för att vi inte ville ha tomrum mellan gästerna, eller behöva sitta o ändra numreringarna på stolarna eftersom att det skulle inneburit en 'förskjutning' på numrerna om 3 gäster 'är borta'... jisses!!

Gissa vem som var besviken o ledsen på dessa gäster!? (de hade inte ens bra ursäkter för att utebli... )

Vi kom i säng kl.01, och var jättetrötta (sov tillsammans den natten) MEN kl.08.00 nästa morgon så var man tillbaka i lyckoruset, och hela dagen blev den LYCKLIGASTE vi varit med om!!!!

LYCKA TILL er!!!

Jag kände det så ca 1 ½ månad innan, då ville jag bara att det skulle vara över. Sedan ramlade allt på i en sån fart att jag inte hann vara trött på det dock var det aldrig för mycket utan det var lagom så att man höll sig i gång. Efteråt gick luften ur oss och vi sov och gottade oss i ett par dagar som nygifta på ett fantastiskt värdshus. Det löser sig och Ni kommer att få underbara dagar framåt!

*spark i rumpan*

Tack för all uppmuntran. Vi genrepade med prästen igår (!!) och nu känns allt underbart igen. Det kan kanske också ha lite att göra med att min brudklänning äntligen har kommit och den är fix och fördig... Om sju dagar är jag fru.

Lycka till och ha det underbart!

Det var lyckligaste dagen i mitt liv... när jag stod i kyrkan med min älskling bredvid mig och sa JA....
Det blir lika för dig, lovar!!

LYCKA TILL

Roligt att det känns bättre igen Lionez. Det är nog jätte vanligt att man får rampfeber lite nu och då innan det är dags.

Jag är fortfarande jätte nyfiken på att se hur du ser ut i din klänning. Säkert fantastisk!

Vero, det finns bilder. Vill du ha, så maila mig på pia.edstrom@comhem.se

Jag har varit gift i lite drygt 2v nu o jag kännde precis likadant, inte förrän på den stora dagen kännde jag någon positiv förväntan o glädje men allt blev kanon o jag e sååååååååååå lyckligt gift nu :)

Helt normalt skulle jag vilja saga! Jag var redo att packa en ryggsack och overge min man pa morgonen till sjalva brollopet. (Behover jag tillaga att han var helt fortvivlad och inte visste vad hanskulle ta sig till?). Speciellt som jag foreslog att vi skulle ha fest precis som planerat och resa bort bara vi tva och gifta oss..

Stackars min man!

Det var inte att jag inte ville gifta mig, det ville jag verkligen, jag vara bara paniskt forskrackt. Som tur var kom mina tarnor, gav mig en drink, lirkade och sa "men du vill val ga pa er fest iallafall? Da maste vi ju till frissan..." De lirkade med mig som vilken annan 3-aring som helst... Gifta blev vi! Det var en underbar, forskracklig och fantastisk dag.

Men det ar valdigt underbart att vara gift...

Sa lycka till, njut och ha roligt.

Stora kramar,
Frk A