Att vara den andra kvinnan *Väldigt långt*

Av den enkla anledningen att det är så mycket enklare att lägga skulden på någon "utomstående".
Det är nog lättare att acceptera att mannen har blivit snärjd o lurad av en annan kvinna än att acceptera att mannen man älskar och som säger sig älska en bara har ljugit och bedragit en.

Det är bara en teori men min erfarenhet är att kvinnan så gärna vill försvara det som är "hennes" och att det gör sveket, sorgen o ilskan så mycket enklare att bära om mannen ifråga bara var ett offer som blev lurat och inte den som själv kanske tog intiativet till det hela.

Som sagt, bara en teori eftersom jag aldrig varit den "andra kvinnan" eller varit utsatt för att bli "bedragen", däremot så har jag kompisar som dels blivit utsatt och dels varit "den andra kvinnan" vilket gett mig lite insikt i problemet när man har fungerat som väggplank och tröstare.

OK, här hade du ingen aning om att det fanns någon annan. Det är nog MYCKET ovanligt, men eftersom du var ung och ni inte kunde träffas ofta så förklarar det varför du inte visste. Jag tycker alltså absolut inte att du har gjort något fel. Det måste ju också vara lätt att förklara för killens fästmö att du faktiskt inte visste.

Vet man att männen de träffar är upptagna är det en helt annan femma. Personligen skulle jag aldrig involvera med mig en gift man, oavsett om det skulle vara han som tar initiativet och stöter, även om de är attraktiva och intressanta (tro mig, det har hänt). Jag önskar att alla kvinnor tänkte likadant. Mannen är förstås den största grisen, men som kvinna har man också ett ansvar (förutsatt att man vet om att han är otrogen). Jag tror nog att många bedragna kvinnor är minst lika arga på sina män som de är på den "andra kvinnan", men det får den "andra kvinnan" nog sällan höra.

Nä fy. Att vara otrogen eller att involvera sig med gifta, det har jag inget till övers för. Det är lika mycket skit.

Moddy

ps och för förtydligandets skull har jag aldrig varit otrogen, den andra kvinnan (jo en gång när jag var 14 och hånglade med fel kille) eller bedragen.

har jag funderat på. Okej om den andra kvinnan är någon flickvännen känner, då kan jag förstå, men i den här situationen var du ju helt ovetandes.. Män är märkliga..kvinnor också.. Måste vara någon märklig psykologi för att rädda sitt eget skinn. hon har ju valt att leva med den här mannen och det känns ju mycket bättre om någon ond kvinna utifrån lägger beslag honom än om han självmant går till andra kvinnor.. hoppas du förstår vad jag menar

Jag har tänkt att det kanske har något att göra med att kvinnor av naturen redan är väldigt medvetna om sina konkurenter och den kvinnliga avundsjukan är väl ingen hemlighet. Jag har av denna anledning oftast känt att jag trivs bättre med män än med kvinnor. Kvinnor kan vara väldigt hjärtlösa mot andra representanter sitt eget kön. Och en kvinna som anses väldigt attraktiv har oftast väldigt få kvinnor vid sin sida som vänner. Kan detta ha något med hela att göra, eller är det enbart som ni alla verkar säga att en bedragen kvinna vill helst skylla saken på en ond tredjepart.

Jag kan tänka mig att det är lättare att se den andra kvinnan som boven i dramat, eftersom det för det första skulle innebära att man kanske känner att det finns mer hopp för förhållandet om mannen blivit "lurad" till något. För det andra, så tror jag nog att det är lättare att intala sig att mannen blivit lurad eller manipulerad och därför är "oskyldig" eftersom man då inte behöver känna sig dum för att man inte såg från början vad han gick för.

Jag har själv aldrig varit inblandad i något triangeldrama, utan dessa är bara spånerier som dök upp i mitt huvud när jag läste tråden...

Jag har blivit bedragen, jag hade varit gift i 3 år och det slog ned som en bomb.

Tänkte aldrig en tanke på att min man hade blivit lurad eller manipulerad, en vuxen man ska väl för tusan kunna ha så mycket vett i skallen att han vet att man inte ger sig i lag med en annan kvinna när han är gift, sambo, förlovad eller någons pojkvän.

Det är a l l t i d den som bedrar som ansvaret ligger på. Hon den andra som ni är så säkra på att ni aldrig kommer att bli, hon kanske har blivit förälskad och vad vet man om löften som den bedragande mannen kanske har gett på falsk grund?

Att alltid skylla på den andra kvinnan är att reducera en vuxen man till en liten stackare som inte kan välja själv, inte kan ta vara på sig själv och hela tiden måste bevakas och övervakas. Låt som vanligt inte mannen slippa undan att ta ansvar för sitt handlande - att hantera sin egen sexualitet är h a n s och ingen annans ansvar.

Ettolrach: Jag tror inte att jag aldrig kan bli den bedragna kvinna, har man ett förhållande så finns risken. Jag har haft tur att klara mig hitintills och det känns väldigt långt borta men som sagt man ska aldrig säga aldrig.

Däremot vet jag med bestämdhet att jag aldrig skulle kunna bli "den andra kvinnan" eftersom det går helt emot mina moraliska aspekter och hur jag ser på kärleken.
Att ge sig in i ett förhållande med en gift eller upptagen man existerar helt enkelt inte i min tanke värd, den blixt förälskelsen finns inte som skulle kunna få mig att göra något sådant.

Ettolrach: Jag håller helt med dig.

Som jag skrivit i en annan tråd, så anser jag att det är personen som man har ett förhållande med som har lovat dig trohet, medan den andra kvinnan inte lovat dig ngt. Personen som man har ett förhållande till har ett tydligt ansvar mot dig, det har inte "den andra kvinnan".

Vet att många inte håller med mig, men detta är min åsikt. Ska kanske lägga till att jag aldrig varit den andra kvinnan.