"Det blir vackert där du går", Per Lagerkvist
Det blir vackert där du går,
marken, stigen, stranden som du följer,
allt tycks ljusna, glädjas,
allt som ser dig.
Kan väl jorden glädjas
för att någon stiger på den,
trampar på den,
en som den älskar?
Fråga inte mig. Jag ser blott skenet,
hur det dröjer kring dig,
svävar över marken,
som om jorden log.
Stig på den, som gläds att se dig lycklig.
Blott inte hårt,
som om du visste att du var älskad.
"Melodi", Bo Bergman
Bara du går över markerna,
lever var källa,
sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna
susa och fälla
lövet som guld i din famn.
Och vid de skummiga stränderna
hör jag din stämmas
vaggande vågsorl till tröst.
Räck mig de älskade händerna.
Mörkret skall skrämmas.
Kvalet skall släppa mitt bröst.
Bara du går över ängarna,
bara jag ser dig
vandra i fjärran förbi,
darra de eviga strängarna
Säg mig vem ger dig
makten som blir melodi?
"Till kärleken", Dan Andersson
Det sägs att en helig i tron, en profet
var röst ljuder långt, som en malm, en cymbal
men som icke vet kärlekens hemlighet,
han hör till det fåvitskes tal.
Ty envar profetia och psalm skall förgå
som en fläkt, som en rök på förgängelsens bud,
men allt som av kärlek är fyllt skall bestå
och leva och vara som Gud.
I kärlek den stingande tistel blir skön,
och majregn vattnar förtorkade land,
och en ros kan dofta, en äng bliva grön
mitt i öknens brännande sand
"Tillägnan", Gerd Hartman
Det finns inget bättre än du, min kära
inte ens månens blekgula skära
Din röst ljuder högre än kör av cymbal
Du är i mig, min syn och mitt tal
min ryggrad när jag har svårt att stå
Du är min mystik, mitt troll och mitt rå
Du umgås med Gud, du är naturens vän!
Du är en evighet och längre sen,
Du finns i vänskap, i eld och i jord
i alfabet och alla goda ord
Du helar, du älskar, du är bättre än bäst
Med dig är var dag som den vackraste fest
Du och jag, det räknas blott
I hela mitt liv,
du är det bästa jag fått.