Vad är vänskap för dig?

Har min bästa vän i göteborg för tillfället. Lite tråkigt eftersom man inte kan träffas så ofta då men vi ringer titt som tätt. Kan prata om allt å har grymt kul ihop, sen vet man också att skulle vi inte prata med varann på ett tag så är det iaf inge problem att plocka upp tråden där vi lämnade den...

Har känt en vän sedan vi var sex år (är 29 år nu). Vi gick tillsammans från förskolan till 9:an. Hon har nu flyttat till Linköping och jag bor i Östersund. Även om vi pratar sällan så har vi mycket att prata om och det känns som igår vi sågs sist.

För mig är det viktigt att kunna skratta med mina vänner, att vi har samma humor. Sedan ska man kunna prata om sina bekymmer båda två så att det inte bara är en som pratar och en som lyssnar.

Jag har oftast haft få men riktigt bra vänner. Är inte den som umggås i stora grupper även om jag hade önskat det ibland. Sedan jag fick pojkvän (2 år sen) så har jag glidit från mina vänner. Vill inte det men tyvärr blir det lätt så. Alla bor inte i samma stad och sedan har några fått barn och så. Min sambo är min bästa vän men jag saknar tjejkompisar :(

Kramar

En vän ska man trivas med, våga säga vad man tycker till och kunna slappna av med.
Det är så otroligt viktigt att kunna slappna av och våga vara sig själv i en raletaion, annars fungerar det verkligen inte! Själv mår jag mycket dåligt om inte mina relationer ser ut så.

Jag har haft en "bästa kompis" i över 20 år, en person som jag i princip har delat allt med. Men sedan jag träffade min man har vår kontakt blivit sämre & sämre & nu hörs vi inte alls .

Nära vänskap för mig är när man alltid kan ringa varandra & veta att den andra personen alltid finns där för en. Någon man kan lita på till 100% & som man kan skratta & gråta med när det behövs.

Till Kräftan...

Det där känner jag igen. Läs mitt inlägg ovan.

Äkta vänskap: Att ställa upp för varandra 100% oavsett vad det gäller.

Så trött på sk kompisar som i tid o otid använder ens vänskap o tjänster som nåt jäkla hotell och man kan sitta i timmar o diskutera hopplösa pojkvänner, och när man sen är lessen och behöver tröst o råd för egen del så "orkar" inte vederbörande höra på ens tjat och slutar svara i telefon och höra av sig..

Jag fick mig en tankeställare när jag rasade psykiskt och låg på sjukhus i närmare 2år med flertalet självmordsförsök, av de 15-20 vänner som jag trodde var mina vänner återstår endast 4-5 stycken..
Resten flög sin kos...

En vän för mig är en person, som man efter att inte hörts av på väldigt länge, träffar eller pratar i telefon och det känns som det var igår... Konstig mening, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Oavsett hur lång tid som går eller vad som hänt så är vänskapen stabil i grunden och man vet var man har varandra. Jag har flera sådana vänner.

Någon man kan lita på, prata med, babbla med lika mycket oavsett om man hördes av igår eller för tre månader sedan, orkar lyssna på, VILL lyssna på, skratta med, gråta med, saknar när den är borta och älskar!

Jag har ett helt gäng bekanta, många kompisar, några nära vänner och en bästis :)

*lyckligt lottad*

Min bästa vän är som en syster för mig. Hon och jag har kännt varandra sedan vi var jättesmå, och alltid varit jättenära... Sedan är det ju så att man glider isär med åren, fast det handlar bara om avstånd i tid och rum - inte i kärlek.

Med henne funkar det så att hon egentligen inte behöver säga något när det är något på g - jag vet innan hon öppnar munnen vad hon skall säga. Nu senast handlade det om att hon är gravid, och när hon berättade det för mig så klappade hon sig bara på magen och log. Och jag nickade och sa det-vet-jag-väl fast ingen hade berättat det innan...

Så funkar det med henne, min lillgockis!

Jag håller med Ellte och skogstoka.

En riktigt god vän är man vän med även om man under en period inte träffas så ofta det kanske tom går något år.

Sen tycker jag det är viktigt att man kan lita på sina vänner och att de säger till om något är galet innan det går så långt att man blir ovänner.

Nyfiken gul.
Vet precis hur du menar. När min värld rasade och jag gick i den berömda väggen. Fick jag verkligen se och upptäcka vilka som var mina vänner.
Min allra bästa vän är underbar. Hon finns alltid där i både med och motgång. Vet att hon aldrig skulle svika mig.

Jag har EN riktig vän och sen ett flertal 'bekanta/kompisar' som jag umgås med lite sporadiskt. Värsta är dock att bästisen flyttade till Östersund för snart ett år sen, vi träffas liksom inte så ofta längre... men men! =)

En vän för mig är en person som alltid finns till hands OM man av någon anledning skulle behöva henne/honom, som man kan ringa mitt i natten trots att hennes barn just somnat o hon inte blir arg/sur som jag kan vara ifrån i flera år men när vi väl pratar/träffas igen ska det bara va att ta över i vårt senaste samtal, vi ska kunna skratta, gråta, festa ihop o framför allt så ska personen vara ärlig i ALLA väder oavsett om det sårar lite grann!! Det är en bra vän för mig!!

jag är väl den sortens person som umgås i stora grupper jag har väl inte riktigt hittat den där riktiga vännen förren nu på senare år, den där som du kan säga vad som hälst till utan att det sårar & lika dant tillbaka typ idag ser du fördjä vlig ut, eller tillrätta visa när det är fel & tvärt om, ja kunna ventilera om allt & i nästa stund ha hur kul som helst till 100% detta har jag funnit i min nuvarande man. jag älskar honom & litar på han till 100% & han mig.

har få bästa vänner men dom jag har har jag kännt länge min allra bästa har varit mn vännina i 18 år dvs sen 1:a klass.
Jag tycker att är man en riktigt bra kompis så gör detinget om man inte umgås på ett år för man vet ändå alltid vart man har varanndra.Sen tilllit.Man ska alltid veta att personen finns där för en å att man kan vara sig själv samt att man kan ta kritik från sina närmaste.Jag resonerar som så att jag har hellre få 100% vänner å många "vänner".Kramiz millan

Jag har många vänner kring mig (jag är väldigt lyckligt lottad!!). Och alla vänner är "till för mig" i mina olika behov. Tjej-tjejerna som jag kan skvallra med i en evighet, sportiga tjejkompisar som jag gärna tränar med (lätt sporrad, jajjamän!), film-entusiasterna som gärna ser en riktigt tjejig film med (när M2B sviker... )osv.
Jag har en vän som står mig närmast, som jag anförtror alla mina bekymmer och glädjen med. Hon vet allt om mig och jag om henne. Ett fantastiskt fötroende, och jag mår så otroligt bra tillsammans med henne. Vi peppar varandra till positiva och glada saker och kämpar tillsammans när någon av oss mår dåligt. En riktig vän. Killkompisar har jag också, underbara vänner, fullkomligt okomplicerade killar! Det kan gå en månad utan att vi hörs, och ändå finns den självklara vänskapen kvar!

Och du vet väl om att:
"Vänner är den familj som du själv väljer." Stämmer så otroligt bra in på mig!!