Liiiiitet samboliv!!

Kompisar till mig har delat studentrum i 2 års tid och levt precis lika litet. Det har gått bra för dem. Idag är de gifta och har barn, men bor betydligt större *ler*

Enligt dem så handlar mycket om kärlek och kompromisser.
Det är svårt att få tid för sig själv, men bägge var noga med att se till att de hade separata fritidsintressen som innbar att de inte behövde "nöta" på varandra varje kväll och hela tiden.

det har gått jättebra! vi bodde 2 år på 28 kvadrat

det man ska tänka på är att inte ta med ngt som känns det minsta onödigt och satsa på massa bra förvaring nära taket och under sängen... för mkt grejer gör att det känns trångt och det kan leda till gräl...

vi hade sovalkov och där hade vi tre hyllor med förvaring i fotänden och en hylla ung 40 cm från taket i resten av allkoven... sängen stod dessutom på gamla köksskåp så där hade vi mängder med förvaring... om man lyfte upp ena madrassen (hade 2 st 90 sängar) så kom man åt alla "idiotgrejer" som skidor och fiskespön och så...

annars så är det en fördel om man har lite olika tider så man kommer ifrån varandra lite iallafall...

Jag och min sambo bor också på 25 kvm. Tillsammans har vi bott på den här lilla ytan i 7 månader och det går jättbra!
Trodde från början att vi skulle gå varandra på nerverna men det har inte inträffat. Man har varandra på en armlängds avstånd hela tiden och det passar oss perfekt!
Det enda som är jobbigt är att man inte får plats med alla saker som har och att det blir stökigt fort, men det problemet fanns även när jag bodde här själv.
Jag tycker inte att det har påverkat relationen ett dugg att vi bor så litet.
Visst drömmer man om en större lägenhet, men man är också glad att man har så låg hyra (1700:-/mån)och att man kan spara pengar och får mycket mer pengar över till annat.

Jag och min sambo bodde i en lägenhet på 23 kvadrat. Det var precis i början och jag älskade det. Det var väldigt mysigt, vi var på varandra hela tiden. Ibland saknar jag detta -att kunna vara tillsammans i samma rum heeeelaaa tiden :)
Vårt liv i den lilla lägenhet ser vi som en av de mest romantiska perioder

Vi bodde på 34 kvadrat i en etta i 4 år och det gick bra, då förrådet var stort! Jag tyckte det var perfekt, men min sambo saknade ett eget rum och att kunna "stänga om sej"

Nu har vi en 6:a på 175 kvadrat för att kompensera för förlorad tid liksom...

tokfjant
vilken lyx att ha förråd :D
sånt hade inte vi.. men vi hade ju sängen ;)

Glömde säga att vi också har (och hade) en dotter. Nu var det inte henne vi stoppade i förrådet, utan barnvagn mm...

Är jag värst nu då ?

japp :)

men det var en hääärlig tid att bo trångt - man slapp stoooora släktmiddagar oxå ;)

Jag och min sambo bodde i en etta på 29 kvm första året, och det var inga större problem. Det gäller ju att veta vart man har varann (psykiskt, då ;))och hur den andra fungrerar, annars kan det nog lätt bli bråk, tror jag. Men är ni kära och anpassar er efter varann så går det nog jättebra! :D

Jag och min fästman bodde ett tag i min studentlya på 17 kvm! (Det slår minsann alla tidigare inlägg )

Mina tips är:
1. Respektera varandras viljor och önskemål och kompromissa! Vill någon titta på TV och den andre sova, så kan man lösa det med hörlurar med lång sladd till TV'n eller med öronproppar.

2. Låt dig själv och din sambo vara ensam hemma någon kväll i veckan. Hitta på saker med kompisarna ena kvällen eller utöva en hobby, för att nästa dagen koppla av med ensamhet. Att ständigt vara hemma på kvällarna tillsammans kan bli påfrestande, alla behöver få andrum.

3. Ta inte illa vid dig vid småsaker, alla har olika vanor och man lär sig oftast leva med dem.

4. Tänk positivt! Ni har låg hyra (oftast), ni har ett litet område att städa och ni får vara nära varandra! Antagligen kommer ni ju i framtiden flytta till något större och då kommer ni minnas nostalgiskt denna period.

Lycka till!

silverpinglan

jag måste fråga - var de 17 kvm med kök, ev hall och badrum?
kollade nämligen på en lgh som var under 20kvm ink alla de grejerna så den kändes som man var tvungen att sitta på dass och äta middag..

Hejsan allihopa! jag har redan flyttat in! Visserligen bara jag, utan mina saker, men ändå.. Det ser inte ut att orsaka alltför stora problem! "Sambon" tyckte att vi skulle åka till IKEA tillsammans för att köpa lite "compact living"- saker, det ser jag som ett stort + iallafall! Jag var rädd för att det skulle bli ovant för stackarn om jag kom och trängde mig på i den lilla unkarlslyan, men han säger att han längtat efter samboliv!
Det verkar ju ha gått bra för alla som svarat än så länge! Det känns skönt! Men känns det rätt i förhållandet så kan man nog bo i en skokartong! Jag älskar att bara kunna sträcka ut armen åt valfritt håll och så finns han där ;)

ska lägga till att hyran här är 1500,- De ni!! Jag går och drömmer om allt roligt man kan göra för pengarna! För hur roligt är det egentligen att betala hyra??!!??!!

Johanna = en lat kock,
Vi satt inte på toan och åt middag , utan det var ett studentrum med eget badrum + toalett, med gemensamt kök. Gemensamt kök med andra studenter kan vara påfrestande...

Miiiaaa,
Låter superskönt med en så låg hyra!!

Japp!! Jag ocj minman bodde på 26 m2 i 3,5 år. Dusch i trapphuset. Jag pluggade, min man är musiker och hade en studio i lgh. Vi hade också 3 illrar. Det går, men det blir jobbigt i längden.
Min man reser en hel del inom musiken så han var borta ofta, det var jätteskönt när han försvann, låter nasty, men så var det. Jag var uppe på dagarna, han på kvällar och nätter. När han såg på TV var det hörlurar som gällde, även dagtid då jag satt hemma och pluggade.
Vi turades om om soffan kan man också säga, Jag satt där och pluggade när han sov och när han vaknade bytte vi. Jag tog sägen och han soffan Efter 3 år höll dock förhållandet att gå i kras då boendet tärde på oss. Vi flyttade till lite större efter 3,5 års litet boende och nu är vi gifta

jag och min sambo har det stort, men jag bodde hos en kompis i hennes studentrum förut när jag inte hade någonstans att bo, och efter två veckor så hade vi gått varandra på nerverna totalt, men jag tror att det beror väldigt mycket på hur man är som person och vem man bor med

Jag har delat en trea med en arbetskompis i ett år, en manlig kollega och det har fungerat utmärkt, jag kan känna att det är en otroligt bra erfarenhet att ha gjort något sådant någon gång i livet! Jag pluggar och han jobbar men det var aldrig några problem, inte den minsta irritation eller gnabb! Alla kompisboenden fungerar inte lika friktionsfritt, vi hade nog tur, dessutom kände vi inte varandra innan heller! Stor tur att vi matchade!

Forsfors: Ville bara dra detta exempel för att visa att även "kombolivet" kan vara att rekommendera!

Jag bodde tidigare tillsammans med min sambo väldigt trångt, och för oss fungerade det utmärkt. Vi bodde så i ungefär ett och ett halvt år, och det var bara mysigt att bo trångt.

Men nu bor vi i ett stort hus tillsammans, och hyran är billigare än den var i den där lilla lägenheten. Endast 1500kr/mån, det tycker jag är ett kap speciellt eftersom el och vatten ingår också.

ja under de rätta förutsättningarna så tror jag också att kombolivet kan vara en höjdare. Till saken hör att jag bodde i hennes studentrum som nog också låg på 17 kvadrat, hon hade bara en nyckel så om jag inte ville vara fast hos henne hela dagen var jag tvungen att gå ut varje gång när hon gick ut och hålla mig ute tills hon skulle hem igen...men vi är fortfarande kompisar, fast vi tog en låååång paus ifrån varandra när jag väl hade flyttat
Tycker att det var väldigt snällt av henne att låta mig bo där tills jag hittade något annat.

Efter det delade jag en trea med två andra tjejer och det gick mycket bättre, men då hade vi ju varsin nyckel också