Hej!
Vi pendlade oxå i 4 år sammanlagt (som "goda fen" vars inlägg jag håller med om väldigt mycket).
Jag bodde till en början i Dalarna o han i Västergötland. Sedan efter ca 2 år flyttade jag till Närke. Då kunde vi träffas mer, typ varje helg från att förut "bara" kunna träffas varannan/var tredje vecka. Nu bor vi båda i en ny lägenhet tillsammans i Västergötland och är gifta sedan ca 2 veckor!
Men vägen dit är och kan ju vara och kännas väldigt lång, men om kärleken är äkta (och det verkar det helt klart vara för er, Cassiopeja!) så håller man fast vid varandra.
För oss var det vikigt att:
* inte skjuta upp saker man behöver prata om tills helgen kommer.
*prata, prata och åter igen, prata om allt som ni upplever, är ledsna över etc. * dela det vardagsliv ni har var o en med varandra genom att diskutera dagen på kvällen med varandra. Få mer än en inblick i varandras liv.
* ha både roligt, tråkigt och vardagligt liv ihop när ni träffas. Handla mat ihop o laga den t.ex. om ni tycker det är kul.
* ha ett socialt umgänge med andra kan berika erat liv som par och genom det ser man nya egenskaper hos varandra som kan vara bra att veta om.
m.m.
Dessutom brukar fredagar o söndagar vara speciellt laddade dagar, glädje vid ankomst o sorg vid avgång.
Försök sysslesätt dig med något du tycker är roligt när han åkt. Annars gråter man sig till sömns varje söndag. Tro mig...
Men det viktigaste är att visa dina känslor för honom, speciellt tårarna, det är en viktig bearbetning o för er närmare varandra.
Hoppas dessa råd kan vara dig till hjälp, Cassiopeja!?
Mvh
/Fru "Eros"