kärleksdikter

Jag har många favoriter...men denna blir jag så underbart glad av :) Vet tyvärr inte vem som skrivit den men vill gärna få reda på det om nån vet!

"HA, han är MIN man, JAG har fångat honom SJÄLV, han bär MIN ring
med MITT namn uti, VI står tätt, tätt ihop i telefonkatalogen
och ringer det kan JAG svara och ropa "Till dig älskling."
eller "Han får inte störas, är det nåt JAG kan framföra och vem är det jag har äran att tala med egentligen",
i tvättmaskinen åker hans kalsonger runt med MINA trosor,
och på alla middagar, teatrar, allting jämt
kan JAG ta hans arm och le mot vilken kvinna som helst
och vad VI gör när vi åkt hem säger jag inte
men alla vet det, i princip,
och att det är han och JAG."

*ler fånigt stolt mot älsklingen*

Wow Ellte, den hade jag aldrig hört, men den var ju underbar.
Det gör ont : din var också bra,men passar inte in på mig just nu.

Min favorit för tillfället är den här :

Befriad av Bo Setterlind

Innan jag mötte dig
levde jag blott för mig
levde på egen hand
halv, i ett skymmningsland.
Nu när vi blivit ett
har ja äntligen sett
hel i kärlek, allt.
ALLT har en ny gestalt.

Åh :) Setterlind är min absoluta favoritpoet...måste genast plocka fram hans böcker...

Ja, Setterlind är bra. Boyes dikt passar mest när man går på högstadiet och är olyckligt kär...

Favoritpoeten är självklart min egna lilla älskling som skrev massor av gulliga dikter till mig då vi var nykära..
Ett exempel finns på vår sida på BT
www.brollopstorget.se/Brudpar/hemsida.php

Annars har jag alltid älskat Flickan under nymånen av Bo Bergman..

Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du, min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.

Och om månen kan ge vad vi önska,
så niger jag tre gånger till,
och krona jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här!

Lyft nu upp honom, stormmoln, på vingen
och tag honom, våg, på din rygg.
Han är ung som jag,
han är varm som jag,
han är härlig och stark som ingen,
och säll ska jag sova och trygg
i hans armar en gång under vingen
av natten, tills natt blir dag

En av mina absoluta favoriter är även den Karin Boye (och jag är ändå snart 28 år! *s*):

MORGON

När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag -
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag -
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

Karin Boye, "Moln"

...Och denna:

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila
tills de är mina.

Den sistnämnda har jag även tonsatt, och då blev den ännu vackrare...

ingen som har fler förslag ??
det är mysigt med dikter ju