Vi gifter oss borgerligt och ska ha denna shakespearesonett:
Sonett 116
Låt ej förbundet mellan sanna själar
erkänna hinder; kärleken är svag
om den tar skada när den ena grälar
och om förändring drabbar den en dag.
Nej, den ska lysa som en båk i natten
och se på stormarna, men aldrig skakas;
ska stå som stjärnan över mörka vatten
ge säker kurs, men aldrig utrannsakas.
Här klipper vi men den har några rader till:
Kärlek är inte Tidens narr; Hans skära
vill meja allt, men veckor, dagar, år
förnedrar inte kärlekens ära
når bortom oss tills domen förestår.
Kan jag ha fel? Då skrev jag ingenting
och ingen älskade på jordens ring.