jag vill ha barn.Han vägrar...

Jag är rädd att det inte finns nån självklar lösning. Du vill, han vill inte.
Ni kan bara prata och prata och prata och hoppas att den enes vilja smittar av sig på den andre.

Jag har inget beprövat tips men...
Jag är inte riktigt i samma situation som dig men problemet är detsamma. Jag har inga barn men en sambo som också vägrar att skaffa några("KANSKE om 10år"). Jag har tjatat, gråtit, skrikit, ja allt men inget har gått så jag har faktiskt gett upp och hoppas innerligt att han kommer mogna och ändra sig. Om jag en dag upptäcker att han inte kommer ändra sig så kommer jag faktiskt lämna honom för jag kan inte tänka mig ett liv utan barn.

Du kan prova att inte tjata så mycket om det utan enbart i vanliga situationer visa "omedvetet" hur mycket du längtar efter ett till barn. Det är nog lätt att din blivande man "låser fast sig" på sitt beslut utan att riktigt tänka igenom det. Och kanske han ändrar han sig då han ser hur viktigt det är för dig.

Jag hoppas att det ordnar sig för dig! Jag håller tummarna.

Mvh Nathalie

Hej Nathalie, tack för ditt svar. Jag önskar dig all lycka också. Jag förstår dina tankar då du än så länge inte har några barn alls. Jag har ju trots allt en liten underbar son och jag är så glad o lycklig över honom. Som kvinna är det nog bara så att vill vi ha barn så vill vi det. Sen kan man analysera hur mycket som helst över varför osv. Stor lycka till kram!
/ Cielle

Du är ju själv inne på svaret - det är att väga de två sakerna mot varandra:
Vill du leva med din sambo MER än du vill ha ett barn till?
Vill han leva med dig MER än att INTE få ett barn till?

Jag tycker det beror lite på hur gammal man är (dvs hur lång tid man kan tänkas acceptera att vänta på en ändring), själv är jag för gammal för att vänta åratal medan en person i 20-25-årsåldern kan troligen vänta några år. Jag har varit mycket tydlig om att jag vill ha barn och att om han inte vill det så bör vi inte leva tillsammans. Samtidigt måste ju han få tillräckligt med tid att smälta frågan och eventuellt ändra sig - det är ju inte rimligt att kräva besked "NU - annars flyttar jag omedelbart" men det är rimligt att bestämma en tidsgräns t.ex. 6 månader. Om han fortfarande efter ett halvår känner att det är omöjligt att tänka sig barn tillsammans är det ditt val om du vill stanna eller ej.

För egen del löste sig frågan, maken ändrade sig när han vant sig vid tanken på att bli far.