Hur löd kärleksförklaringen vid frieriet

Det ska du väl kunna komma på själv. För nu om du ska fria ska väl verkligen de rätta känslorna finnas där! =)

Jag vet hur frieriet skall gå till och i stora drag även vad jag skall säga.

Det hade dock varit intresant att höra från andra, då de orden borde finnas kvar i era minnen lång tid efter frieriet. Det är för mig väldigt viktiga ord som skall forma en start för ett kommande gemensamt liv.

Och just därför bör det väl vara dina egna ord och ingen annans "återanvända",,, :)

Synd att ni ser på det från den sidan.
Att jag skulle plagiera någons förklaring...

Försök istället att se det som ett försök till "att säga de rätta sakerna" och få hjälp av någon annans fina kärleks förklaring.

Om man inte är begåvad med "ordets gåva" är det svårt att få fram vad man egentligen vill ha sagt.

Det är ändå mina tankar som jag vill formulera på ett minnesvärt sätt.

Kan det verkligen vara så fel?

Min man friade till mig på engelska eftersom han är amerikan men jag översätter den:

"Jag älskar dig mer än livet självt, du skulle göra mig till den lyckligaste mannen på jorden om du vill bli min fru. Vill du gifta dig med mig?"

he he.. jag tycker oftast att det låter så klyschigt och ytligt med massor av kärleksförklaringar. Om man vill gifta sig så vet man väl om att man älskar den andra??

Jag skulle döööööö (nej, inte dö, lika lite som jag älskar min kille mer än livet) men jag skulle skratta på mig om min kille sa någon "tagen kärleksförklaring" och gå ner på knä (och min kille skulle nog göra det samma). Jag frågade honom efter en het stund i sängen en lördagsmorgon i våras rakt ut: Jag tycker att vi borde gifta oss. Vad säger du om det? Då sa han: "ja, dom här lördagarna kan jag vänja mig vid".. (typ nåt sånt). Gör det inte så högtidligt alltså! Det är mitt tips! Där hade du ett iallafall!

LYCKA TILL!

Håller med Dharma!

Vi låg också i sängen och myste, då han helt enkelt frågade "vill du gifta dig med mig".

Perfekt formulering, enligt mig :)

Jag är rätt romantiskt av mig i vanliga fall, men tycker inte om klyschor eller mer eller mindre pinsamma överdrivna kärleksförklarningar. Så för oss passade detta bra!

Så mitt tips är att bara använda ord och fraser som verkligen känns som du. Varken mer eller mindre. Då kommer det att låta perfekt!

kräfta... det viktiga är väl inte att det är perfekta ord utan att frieriet kommer från hjärtat? En blick, en smekning, en kyss kan också förmedla känslan om man inte är den som brukar komma med långa välformulerade meningar. Ditt frieri ska komma från DIG och om du är sådan att ord inte lätt faller på rätt plats (enligt dig själv..) så ska du ändå fria på just ditt sätt! Det är ju dig din partner ska svara och det bästa är nog då om du helt och fullt gör frieriet på ditt sätt med dina ord... :)

Tja, min älskling sa inget eftersom vi var under vatten. Men han hade skrivit
" Vi har två underbara små monster (våra katter). Ett underbart litet hus. Mitt liv har blivit så underbart sedan jag träffade dig, jag vill dela resten av mitt liv med dig.
Vill du gifta dig med mig?"

Jag svarade ja...
Det var precis "han" att formulera sig så. Kunde inte blivit bättre!

Lycka till med frieriet!!!

Såhär blev det för oss...vi hade beställt ringarna och bestämt datum och allt, och när vi står färdigklädda i frack och balklänning (skulle på ordensbal)säger fästmannen när han tar fram asken: -borde jag gå ner på knä nu? och tittar klurigt på mig.
-Nej! gör inte det! säger jag livrädd för jag blev alldeles nervös genast...
Vi skrattade, satte på ringar, grät en skvätt och drack champagne. Sen ååångrade jag mig... Men fästmannen sade, att då har vi ju den biten kvar...då ska jag inte säga nej OBS! vi har talat om giftermål och det är absolute meningen, det var bara jag som fick skälvan!
Men, som sagt ovan- det brukar bli så bra alldeles av sig själv det där med personliga uttalanden- även "fel" kan vara "rätt"!

Min fästis och jag låg också i sängen en morgon i juni då han rullar över på sidan, tittar på mig, ler och frågar Frågan. Han sade mitt namn innan frågan. På det sättet blev det lite högtidligt och jag förstod att han verkligen menade vad han sa.
Jag bryr mig inte så mycket om formuleringar. Det var den där magiska känslan som jag fick av hans närhet, värme, doft och uppriktighet som gör att stunden finns kvar i minnet.

Min sambo kom hem sent efter jobbet och började larva sig jättemkt...kröp rint på golvet och låtsades leta efter något...så jag frågade vad han höll på med och att han skulle sluta "messing about" .(Min fästman är irländare...därav engelskan..) men han slutade inte och jag börjde fnittra och bad honom igen att "stop fooling around..." Då ställer han sig upp på knä och säger att han "tycker om att busa och löjla sig runt mig och nu undrade han om han fick göra det för resten av mitt liv....." Så tar han fram asken med ringen, och jag får genast tårar i ögonen och kastar mig om halsen på honom...

Jag och min blivande bestämde tillsammans att vi skulle gifta oss. Det blev alltså inget frieri och det känner jag att jag saknar, jag skulle ha uppskattat det mycket. Jag tycker att det är finast när killen går ner på knä och att det kommer som en total överraskning. Man behöver inte säga något speciellt, inget långt tal tycker jag utan bara några fina ord.

Oj vad jag skulle skratta om min pojkvän gick ner på knä och höll ett "tal". Nej usch, det är verkligen inget jag vill. Jag gillar varianten att han bara säger: "Mitt namn, vill du gifta dig med mig?"

Hmm, det där kanske kan tolkas som om jag är taskig mot de som vill bli friade till på ett mer gulligt sätt, men det var inte meningen!

Angående att komma ihåg formuleringen i frieriet måste jag göra "kräfta" besviken: jag blev så glad och rörd och pulsen steg hur mycket som helst när jag förstod vad som höll på att hända... (När han gick ned på knä). Så redan efter att jag sagt "ja" så hade jag glömt bort HUR han sa det. Jag tror att det var något i stil med "vill du bli min hustru?"

Det var verkligen det lyckligaste ögonblicket i mitt liv, så det kanske låter konstigt att jag inte lyckades "spela in" formuleringen i mitt minne, men jag var för känslosam för att komma ihåg något mer än innebörden!

Jag kommer inte heller ihåg exakt vad min man sa. Första gången han sa att han ville gifta sig med mig var bara efter några dagar. Det riktigt frieriet gjorde han när jag var jättesjuk och snoret rann. Han föll ner på knä bredvid sängen och tog min hand och jag tror att han sa mitt namn och jag vill gifta mig med dig, vill du? Eller något liknande. Orden kommer jag inte ihåg men känslan och stämningen kommer jag aldrig att glömma.

Min sambo friade när vi förlovade oss. Jag var på ganska dåligt humör och muttrade om allting och var allmänt otrevlig så han gick in i ett annat rum och lämnade mig ifred (vilket ju naturligtvis gjorde mig ännu surare ;)) När jag sen skulle gå och lägga mig så låg där en hemmagjord ring. Jag frågade vad det var för något och han bara flinade lite. Sen frågade han om jag ville förlova mig med honom (jag fick tvinga det ur honom) Han sa något i stil med "mitt namn, vill du förlova dig med mig"...paff som jag var så frågade jag honom om han var dum i huvudet eller vad det annars var för fel på honom :) Vi hade pratat om förlovning någon dag tidigare och då hade jag sagt att det tyckte jag skulle vänta något år till! Fast jag svarade ja men inte förrän dagen efter...konstigt egentligen att han fortfarande é förlovad med mig och att han vill gifta sig

Kräfta: Jag tror inte att det é viktiga é vad du säger egentligen, det viktigaste é att det inte låter för inövat utan naturligt...prata från hjärtat så blir det bra! Lycka till!

Jag maste beratta hur min fastman friade till mig. Jag hade alltid tankt att det inte behovde vara nagot speciellt och att det inte spelade nagon roll hur han friade. Men efter hans frieri sa insag jag att jag tyckte det var nagot extra fint bara for att han verkligen hade planerat det..och att han lyckades overraska mig.

Han overraskade mig totalt!!Jag var inte medveten om att han hade planerat att fria.

Det var den 6 juni 2003. VI tog var examen samtidigt fran ett universitet i USA. Bada vara familjer har flygit over till USA for att vara med oss under var examensdag.
Min sambo var "valedictorian", han holl ett tal for all studenter som skulle ta sin examen. Han holl ett underbart tal om ledarskap, och i slutet av talet sa vande ha n sig om och tittade pa alla studenterna. Han sa "I wanted to ask my girlfriend to come up here"....Just i det ogonblicket visste jag inte vad jag skulle tanka...men jag blev himla nervos och sa otroligt glad. Under de extremt langa 30 sekunderna det tog mig att ga fram till podiet dar han stod sa hade tararna redan borjat rina pa mina kinder. Han fortsatte med att saga.."everyone that knows me knows that Cajsa is never far away from me, She is the reason to why I am here today... we have lived together for the past 4 years and she is my everything....and now I think we are ready to take the next step..." Min fastman foll ner pa kna och fragade "Vill du gifta dig med mig?".
Vid det har laget sa rinner tararna rejalt och jag pussar honom och kramar om honom. Han satter ringen pa mitt finger och vi pussas och kramas igen. Jag sa aldrig "ja", men jag tror inte att det var nagon som tvivlade i publiken...

Vad som var sa otroligt for mig, forutom hela frieriet var att hela min och hans familj var med. Vi har allt pa film eftersom alla filmade, och jag kan se hur glada all blir och hur alla grater...
Det var inte bara en overrasking for mig, men aven for resten av familjen.

For mig sa var det det mest underbara han kunde gora, och jag ar otroligt lycklig over att kunna kalla honom min FASTMAN!!!

Sa jag maste saga till "krafta" att det verkligen betyder nagot for din flickvan att du forsoker komma pa de "ratta" orden. Ifall du kanner att du har svart att komma pa vad du ska saga kanske du kan saga det genom sattet du friar till henne istallet.