Paus i förhållande-går det? Behöver stöd! Långt!

Jag tror att det kan vara bra med en paus ibland. Som han säger så kan det vara enda alternativet till att det tar slut helt och hållet. Ibland vet man helt enkelt inte vad man känner och så verkar det vara för honom. Har ni en paus nu? Pratar ni med varandra ändå? Om du inte hör något från honom förstår jag att det kan kännas svårt. Ett tips kan vara att undvika telefonen (riskerar att bli så fel) och istället skriva brev till varandra. Kan bara vara vardagliga saker men så att man inte känner sig bortglömd.
Om du tror på det här så tycker jag att dina vänner bör stötta dig. Det är det vänner är till för.
Lycka till!

Hej Idun!
Tack för ditt svar. Jo vi har en tyst paus. Den började med att jag ville att vi skulle ha kontakt per telefon men missförstånd uppstod och jag blev sårad och ledsen. Då ville han ha en tyst paus för att annars skulle vår kontakt bara skada oss. Tystnaden är otroligt jobbig att bära. Jag undrar om han tänker på mig, på oss och om han saknar mig. Man brukar ju säga att man saknar inte kon förrens den inte står i båset. Undrar om det finns någon sanning i det?
Han har hela tiden sagt att han tycker om mig och det är den känslan som jag går på. Trots en super jobbig höst har vår känsla för varandra varit det som hållit ihop oss. Jag håller honom högt för att det har varit så viktigt för honom. Hoppas att han hittar tillbaka till sina känslor bara. Han säger att jag har haft tålamod för en hel livstid och att det är inget fel på mig utan att det är han som inte mår bra. Detta är mannen i mitt liv och jag är så himla rädd att förlora det vi funnit.

Kramar från mig.

Jag har delade erfarenheter av att ta pauser...

Det viktiga är hur det är i eran relation - jämför er inte med andra!! Ingen annan kan veta hur det är för eller hur ni känner för varandra och det ni har tillsammans.

Om en paus nu är enda sättet att rädda eran relation, så kan det vara värt att ta chansen!

Men det verkar inte som om ni har kunnat prata med varandra innan det gick så långt att ni tog en paus, och det är lite oroväckande - att ni och framförallt han inte kan anförtro sig till dig. Om det är dig han älskar måste han ju kunna prata med dig om hur han mår och hur han känner. Du ska ju inte på något sätt vara ensam om förhållandet.

Att han sen har haft det väldigt pressat är inte enligt mig en ursäkt för att vända sig bort från dig. Han borde ha vänt sig till dig.

Du förtjänar en man som kan säga att han älskar dig!!
Jag levde i en relation för några år sedan med en man som låter förvånansvärt lik din. Han hade det jobbigt med sitt yrkesliv, han hade svårt att prata om känslor och så vidare. Han sa aldrig att han älskade mig, men att han tyckte om mig så oerhört och att han inte ville mista mig. Allt var på hans villkor hela tiden och det jag kände var inte värt så mycket.

Vart jag vill komma med det här vet jag inte, men jag önskar er all lycka till och att ni finner varandra på ett sätt som tillfredställer bådas känsloliv och behov av bekräftelse!!

Hej Kramgo.

Jo vi har pratat i massor innan pausen. Ledsen om inte det kom fram. Genom det har vi också kommit varandra ännu närmare känner jag. Pausen är ett gemensamt beslut som jag förordat flera gånger för att han skulle få en chans att reda ut sitt liv. Han har inte velat det tidigare. Han har menat att då kan man lika gärna göra slut och det har han inte velat göra. Till slut ändrade han sig då pressen i livet helt enkelt blev för stor och han kände att jag hela tiden kom ikläm. Dessutom gjorde stressen och pressen i livet honom till slut så känslomässigt avtrubbad att han inte längre visst vad han kände för mig. Han pratade ofta om att han var på väg att bli utbränd.
Din tanke om att det är vår relation och endast vi vet hur den är ska jag ta med mig...en mycket klok tanke. Tack snälla du.

Kramar från mig

Hej mammamia!

Som det verkar av det du skrivit så pausen både välbehövlig och riktig. Har inga egna erfarenheter men många positiva utfall av paus i den nära bekansskapskretsen. Förstår att tystnaden är tortyr speciellet när pausen betonar för en själv hur mycket man älskar och längtar samt osäkerheten av att inte veta hur han känner.
jag tror at ni behver en deadline ett daum eller tidpungt då ni sätter er och uppdaterar -Hur känns det nu? För att sedan förtsätta pausen eler försiktigt närma sig varandra igen.
Någon annan skrev att du förtjänar att få höra att du är älskad. Jo det är det väl men viktigast är att du känner att du är det.
KRAMAR och lycka till.:)

Ojoj jag ber om ursäkt för alla konstiga stavfel och felskrivningar det blev. Hoppas du förstår andemeningen ändå!
Tryckfelsnissa är framme igen..

Vi tog en paus för ca två år sedan efter att ha haft det riktigt risigt ett tag. Efter ett par veckor insåg vi att vi älskade varandra och att vi inte försökt tillräckligt. Vi återförenades och vårt förhållande blev bättre än det någonsin varit. Vår kärlek var mycket starkare och djupare. Ett år senare friade min älskling och nu, ett halvår senare står vi inför våra bröllopsplaner och kan inte tänka oss något annat än att leva livet med varandra. Det är helt fantastiskt! Jag vill också tillägga att ingen av oss ångrar det som hände och ingen av oss skulle vilja ha den där pausen ogjord. Den var viktig för att ta oss dit vi är idag!

Oh vad glad jag bli över att få lite svar på min undran!!!!
Tack snälla söta för era uppmuntrande ord.
Just nu sitter jag och väntar på att min vän ska höra av sig. Vi hade bestämt att höras av efter jul och Nyår. Jag tror att han kommer att ringa i morgon efter det att han har lämnat sina barn till deras mamma. Det känns fruktansvärt att sitta här och veta att jag kanske får ett negativt besked. Jag tror liksom det ni skrivit att en paus var för oss absolut nödvändigt. Jag är så rädd att han ska känna av pausens utspäende effekt. Har man inte setts på länge är det kanske lättare att bara bryta. Hur gjorde ni när ni möttes igen. Hade ni någon kontakt under pausen och hur lång paus hade ni. Jag har mått så dåligt de senaste två dagarna. Jag sover inte och jag har världens migrän. Jag är helt upp och ner och så rädd för det där samtalet.

Tänke på det du sa Delphi. Pausen betonar verligen mina känslor. Jag älskar denna mannen och för mig är detta något för resten av mitt liv. Detta möter man inte ofta och jag önskar att vi båda ville vara lika rädda om det vi funnit. I hans förvirrade liv förstår jag samtidigt att han inte vet vad han känner. Vi skulle ha firat Nyår ihop men av naturliga skäl blev det så klart inte så. Jag hörde av vänner att han inte hade mått så bra. Han hade naämnt att han skulle ringa mig.
Jag är rädd att han fortfarande inte är färdig för att ta upp vårt förhållande. Men han får gärna mer tid från mig. Vad är väl ett par månader av möjligheten till ett helt liv tillsammans.

Kramar

från mig!

har inte några erfarenheter av det själv men för ett par kompisar gick det jättebra!

de hade en tyst paus men gick på Dejter en-två gånger i veckan och hade roligt tilsammans - gjorde allt det som de borde gjort ngn gång ibland från början :)

Du ska se att det går bra. Jag skulle vara överlycklig om min ville ta bara en paus. Men han har fått för sig att det vill han inte göra mig, så han har gjort slut o vi ska bara vara vänner. Trots att han älskar mig. Han säger att man vet aldrig vad som händer, kanske det blir vi i slutändan i alla fall. Jag vet itne vad jag ska tro, men som du säger detta gör bara att man själv inser mer vad man faktiskt känner. Jag älskar honom över allt annat och han är den rätta i mitt liv och det är för evigt.