Jag vill redan skilja mig

Jag måste få skriva av mig.

Jag gifte mig med världens snällaste man för mindre än ett år sedan. Vi har barn tillsammans och har varit ett par i över 10 år. Han är världens snällaste, omtänksam och en helt underbar pappa.

Jag har alltid sagt att det alltid kommer vara vi två, det säger alla andra också. Det trodde jag fram till att jag började på mitt nya jobb. Jag har så roliga och härliga kollegor. Vi brukar fara på after work men även hitta på annat roliga aktiviteter på jobbet. Min man har varit lite sur över att jag varit borta mycket och då blir jag ännu mer sur även om jag förstår honom. Annars är det alltid han som är iväg medan jag sitter hemma med barnen. Om vi inte hittar på något tillsammans när vi har barnvakt.

Men nu vill jag knappt vara med min man. Vill hellre vara med mina kollegor och andra vänner, med eller utan barn spelar ingen roll.

Jag känner även att jag inte tänder på min man längre.. När han försöker mysa eller vill ha sex så känner jag mig inte alls sugen, nästan mer äcklad. Det är hemskt att säga, hemskt att jag ens känner så här!

Jag har även börjat prata mycket med en manlig kollega. Vi pratar väldigt mycket om känslor och har öppnat oss för varandra. Jag har så lätt för att prata med honom, om allt möjligt. Han har sambo men det är väl inte riktigt bra mellan dom heller.

Drömmen för mig just nu är att skilja mig, ja egen lägenhet och ha barnen varannan vecka. Fortfarande vara bra kompis med min man men ändå få vara ensam. Vill vara singel. Göra vad jag vill.

Jag och min man var väldigt unga när vi träffades, ingen av oss har haft ett förhållande tidigare.

Jag vet inte vad jag vill riktigt men känner att jag inte är lika lycklig längre. Känner att min man förtjänar någon som älskar honom, som vill vara med honom och som längtar efter att få träffa honom.. inte som jag, som inte vill komma hem efter jobbet.

Han är verkligen en drömkille! Han är en väldigt aktiv pappa som mer än gärna är med sina barn. Tänker på andra. Bryr sig om mig. Händig. Plockar och städar här hemma. Låter perfekt va? Men han känns mer som en kompis nu, han är min bästa vän.

Någon annan som känt så här någon gång? Läser man andra forum så vill kvinnan oftast lämna för att mannen inte gör ett skit. Men här sitter jag med en egentligen perfekt man men jag saknar ändå något.

Sen känns det pinsamt att redan skilja sig, vi gifte oss som sagt för mindre än ett år sedan.