Gäster

Svårt ... Lite kan det kanske bero på om relationen med er respektive förälder känns mest som "oviktig" eller "vi kommer inte överens, synd men inte så mycket att göra åt" eller något annat ända till "jag står inte ut med personen, hatar att den är min förälder och vill verkligen inte ha någon relation". Om det är det sistnämnda är det kanske bättre att inte bjuda. Men om det är en relation ni ändå vill ha kvar, eller inte vill försämra, eller riskera att såra, så är det förmodligen bäst att bjuda ändå.
OM du/ni tror att det kan funka/tas emot på rätt sätt kan ni ju, utöver inbjudan, ringa upp och säga någonting i stil med "Vi har ju inte så nära relation (och om det är relevant: "och jag vet att du tycker att det är jobbigt att träffa NN:s nya"). Men du är ju min mamma/pappa och jag vill gärna att du ska vara med när jag gifter mig. (Om det känns tveksamt om de kommer att tacka ja så kan ni även lägga till typ: "Jag förstår om du tycker att det känns jobbigt att komma, så känn inte att du måste. Jag blir glad om du kommer, men förstår om du tackar nej.")

De flesta förstår nog själva att de ska lägga eventuella inbördes konflikter åt sidan vid ett firande som det här. Men om några personer har/har haft en konfliktfylld relation så kan ni ju också säga till var och en av dem att "Som du förstår har jag även bjudit NN. Jag vet att ni har svårt för varandra, men jag hoppas att ni kan lägga det åt sidan på min bröllopsdag". (Så var det för en kompis till mig vars föräldrar innan bröllopet hade vägrat att prata med varandra på tjugo år. Båda föräldrarna kom. De hade placerats långt ifrån varandra (stor middag) för att de inte ens skulle behöva heja på varandra om de inte ville. Men de hade faktiskt pratat med varandra och efteråt kommenterat att det var riktigt trevligt.)

Det är ju också mycket möjligt att din mamma och hans pappa, som ni befarar, kommer att hamna lite utanför. Men jag tror att det ändå kan gå bra, inte minst med tanke på att ni planerar en ganska enkel och kort tillställning. En extra kram från er efter vigseln, med en kommentar i stil med "vad glad jag är att du kom" och samma sak när de eller ni alla bryter upp + kanske någon kommentar eller fråga som inkluderar dem i samtalet under picknicken tror jag kan göra mycket för att de ändå ska känna att deras närvaro var önskad/betydelsefull. (Som sagt, har man en svår relation så kanske närvaron inte ÄR så önskad. Men det kan ju också bli oväntat bra att ha dem med ... eller en katastrof, men hu, det får vi inte hoppas )