Konto eller kontant vid önskan om bidrag till resan

Vi hade en pulpet med brevinkast framme där även gästboken låg. 

När festen var över så öppnade jag alla kuvert, pockade ut pengarna utan att kolla vem som gett vad och sen tackade vi alla lika mycket liksom.

Svärmor och pappas sambo blev först lite upprörda över att jag inte kollade korten i kuverten utan bara plockade pengarna (inte ens räknade pengarna) för då skulle jag ju inte veta vem som skulle få störst tack.

Men när jag förklarade att jag inte ville veta vem som gett vad, för jag ville inte riskera att bedöma någon efter bidraget dom gett (eller om dom "bara" skrivit grattis) utan alla grattis var lika mycket värda. 

Vi hade ju egentligen inte tänkt att önska något alls, men när vi fick veta av de som skulle komma att man "måste önska" så valde vi att dels önska att dom följde temat i klädväg, och om dom ändå ville ge present så var pengar till resan något... 

Om någon annan ska ta hand om era pengar så behöver det vara någon ni verkligen litar på när det gäller pengar. 
Det finns nämligen alltid en risk att ni (eller någon annan) kan misstänka att den personen inte ger er alla pengar sen och sånt kan verkligen ta på vänskapen oavsett om det är så eller inte.

Vi har gjort såhär att vi skrev i inbjudningskortet att om dem vill ge oss något så tar vi hellre ett bidrag till bröllopsresan. Att de fick välja på att sätta över pengar på ett angivet kontonr alt. ge pengar på festen i en låda.

Jag har varit med om att en person samlat in alla pengabidrag och sen överlämnat en check eller postväxel till brudparet tillsammans med alla namn. Men ja, precis som när man använder nån annans konto så förutsätter det ju att man verkligen litar på den personen.

Vi öppnade ett nytt sparkonto och skrev kontonr på inbjudan. På det kontot har vi ju inga andras kontonr så folk kan ju antingen ge pengar anonymt eller skriva sitt namn som meddelande vi kommer ju ändå inte kunna se vem som fört över vad för i kan inte folks bankkonto nr i huvudet. Vi bryr oss inte heller om hur mycket varje ger utan är bara glada om alla kommer.